Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Utspelen följer på varandra i valrörelsens slutspurt – så här får just DU det bättre om du röstar på oss! Mycket handlar förstås om hur vi ska möta en kommande lågkonjunktur, och svenskarnas ekonomiska oro är en realitet. Samtidigt är det förbluffande lätt att tappa perspektiv i en valrörelse. Som att Sverige, i en global jämförelse, är ett oerhört rikt land med marginaler och reserver för både denna och kommande kriser. För många andra länder i världen är det annorlunda. Där har pandemin lett till ökad hunger och fattigdom och slungat jämställdheten tillbaka flera decennier. Klimatkrisen tvingar människor på flykt i detta nu och antalet konflikter i världen ökar.
Inget land kan på egen hand bygga en trygg framtid i en ojämlik värld med utbredd fattigdom. Problemen vi står inför kan bara tacklas tillsammans, över nationsgränser. Rika länder har ett särskilt ansvar att bidra. Därför ger Sverige sedan flera decennier tillbaka en procent av vår bruttonationalinkomst (BNI) i bistånd.
Det finns partier i Sveriges riksdag som går till val på att skära i biståndet med så mycket som 30-50 procent och alltså ta pengar från de som har allra minst. Sådana sänkningar får katastrofala och direkta följder. Några exempel på vad som skulle hända om biståndet kapas med 30 procent är att 760 000 människor som lever på svältgränsen inte skulle få mat, 2 miljoner barn inte kunna gå till skolan och 2 miljoner människor inte få tillgång till rent vatten.
Internationellt bistånd kan ses som en solidaritetshandling, men det är också en investering i en tryggare värld. Att minska satsningar på barns utbildning, tillgång till rent vatten, kvinnors rättigheter och klimatet leder till fler kriser och konflikter. I vår sammanlänkade värld blir de kriserna och konflikterna också våra – det är både pandemin och kriget i Ukraina sorgliga påminnelser om.
Svenskt bistånd går till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Det betyder att de som berörs av och är i störst behov av den här budgetposten är människor utan egen röst i Sverige. Det gör biståndet extra sårbart för minskningar och felanvändning varje gång det saknas pengar någon annanstans. I årets valrörelse har vi sett flera exempel på att biståndsbudgeten ses som en smidig handkassa för oförutsedda utgifter. Just för att de som berörs av föreslagna nedskärningar inte får höras i debatten är det principiella åtagandet om minst en procent av BNI så viktigt.
Våra politiker behöver förstå att vi är många som inte accepterar att Sverige sviker dessa människor i en tid då demokratin och mänskliga rättigheter är starkt hotade på många platser i världen. Sverige tappar sitt förtroende i omvärlden om vi vänder världen ryggen för att rädda vårt eget skinn. Nu behövs biståndet mer än någonsin och vi, om något land, har råd.
Initiativtagarna till uppropet Rädda biståndet och medlemmar i plattformen CONCORD Sverige.
Debattartikeln publicerades i Länsposten 6/9-2022.
Stärk biståndet!Sverige kan och ska inte vända världen ryggen. Alla kriser just nu – klimatet, ekonomin, hungern, energin, säkerheten och demokratin – är globala.
Vår tids stora frågor känner inga geografiska gränser, vilket vi mycket påtagligt märker. Därför är det viktigt med ett bibehållet och starkt bistånd. Genom att ta ansvar för världen – tar vi ansvar för Sverige.
Både Sverigedemokraterna och Moderaterna vill slopa målet att en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ska gå till bistånd. Moderaterna har angett 0,7 procent som en ny målsättning, men att det ska utvärderas vart fjärde år av riksdagen. Sverigedemokraterna vill också i ett första skede sänka målet till 0,7 procent, och sedan gradvis trappa ner biståndet ytterligare varje år.
OmVärlden: Endast två partier avvisar enprocentsmålet
Demokratin är på tillbakagång i världen. Under 2021 genomfördes den största ökningen av kupper under de senaste två decennierna. Och på ett mer lågmält sätt undergrävs demokratin genom att sittande regeringar urholkar liberala och demokratiska rättigheter.
Trots den auktoritära utvecklingen i vår omvärld anser Sverigedemokraterna som enda parti att det svenska biståndet inte ska gå till att bygga och stötta medborgerliga och politiska rättigheter. Istället anser de att biståndet ska koncentrera sig på människors levnadsvillkor. I en analys från 2020 konstaterar Concord att SD inte nämner civilsamhällets utrymme eller människorättsförsvarare i sina biståndsmotioner i riksdagen.
OmVärlden: Villkorat eller ej – frågan för demokratistöd
Närmare 60 organisationer har tagit initiativ till ett upprop för mana politikerna att stå upp för att 1% av Sveriges BNI fortsatt ska gå till internationellt bistånd. Syftet är att samla tusentals namnunderskrifter och visa att det finns en stark opinion för ett Sverige som tar ansvar och visar solidaritet med de i störst utsatthet. Efter valet den 11 september kommer samtliga namnunderskrifter att lämnas över till riksdagen.
Debatt: Vårt parti ska inte ta pengar från biståndet
Debatt: Oförsvarligt att skicka krigsnotan till världens fattiga
Debatt: Riv upp beslutet som drabbar världens fattiga
Krönika: Moderaternas skattesänkarpolitik riskerar drabba de allra fattigaste
Slutreplik: Moderaterna konstruerar konflikt mellan europeiska elpriser och världens fattiga
Evenemang: Väljarnas valstudio – dags att de globala frågorna tar plats i valdebatten
Debatt: Rösterna du inte hör i valrörelsen
Debatt: Våga tänka globalt i valbåset!
Debatt: L och KD behöver stå upp för ett starkt bistånd
Kommentar: Om den blivande regeringens biståndspolitik
Läget för demokratin snart lika akut som klimathotet
Jimmie Åkesson kan inte välja mellan Biden och Putin, efter att ha fått denna direkta fråga i tv 16 februari i år. Lite drygt en vecka senare anfaller Putins Ryssland Ukraina.
Åkesson och Sverigedemokraterna har sedan dess fördömt Putin och Rysslands krig, med all rätt och säkerligen genuint i många och de flesta fall. Och SD gör nu sitt yttersta för att städa bort alla tecken på de tidigare Putinvänliga strömningar som funnits inom partiet.
Under en lång period tillät partiledningen öppet Putinvänliga tendenser inom partiet. Men också på senare tid har SD jämställt Putins auktoritära politik med det vänsterliberala etablissemanget. Det ena har i sådana fall inte varit bättre än det andra, har det låtit. Det har lett till att SD i konkret politik ofta hamnat på samma sida som Putinvänliga krafter i exempelvis Europaparlamentet.
I just EU-parlamentet samlas som bekant de högerextrema och -populistiska partier och rörelser som i vida ordalag skulle kunna benämnas som SDs systerpartier i Europa. I ett försök att göra sitt parti mer rumsrent har SD valt att inte gå med i samma partigrupp, Identitet och Demokrati (ID), som bland andra italienska Lega, franska Nationell Samling, österrikiska Frihetspartiet (FPÖ) och nederländska Frihetspartiet (PVV).
”Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik.”
Partier som i likhet med SD vunnit gehör på både hemmaplan samt i europeiska sammanhang. Att dessa partier är samma andas barn kartlade Olof Palmes Internationella Center redan inför EU-valet våren 2019 med rapportboken ”Ödesvalet – En orosanmälan om ett brunt Europa”.
Något som förenar dem är deras, åtminstone fram till och med 24 februari, öppet positiva inställning till Ryssland. Legas Salvinis och Nationell Samlings Le Pens Putinhyllande i synnerhet, men alltså också inom svenska SD. Varför?
Ett enkelt svar är att Putin vill splittra Europa och EU. Dessa nationalistiska partier och rörelser delar den viljan i sin EU-kritik. Men synen på migration, nationell kultur samt dekadent vänsterliberalism förenar dem också idémässigt.
SDs tidigare Putinvänliga hållning ger en föraning om vad det skulle innebära om SD fick ett ökat inflytande efter valet 11 september. SD är ett i grunden högerradikalt och auktoritärt parti. I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.
I Hörby i Skåne, där SD styr tillsammans med Moderaterna, har hälften av de kommunala cheferna sagt upp sig därför att de ansett det omöjligt att bedriva en seriös förvaltning när SD-politiker lägger sig i vad som måste göras. Den auktoritära politiken går som en röd tråd både i utrikes och inrikesfrågor.
”I flera av de kommuner där SD i dag styr tillsammans med Moderater (och där KD och olika lokala partier också ofta finns med i koalitionen) försöker partiet ta kontroll över innehållet i kultur, folkbildning och offentlig förvaltning.”
Efter valet kan Sverige för första gången, beroende på regeringsbildning, få ett högerradikalt parti med ett rejält inflytande. Det är ett hot att ta på allvar.
Palmecentrets inledde kampanjen ”Frihet i Fara” 2020 med en rapport om auktoritära ledare och följde i fjol upp med en rapport om civilsamhällen runt om i världen, som i samma auktoritära framfart kraftigt decimerats. Den pågående kampanjens fokus ligger på faran för att dessa högerpopulistiska idéer nu hotar även vår demokrati. Hur det globala och det lokala hänger ihop.
För att demokratin globalt, ute i världen, är på tillbakagång är inte bara Putins Ryssland ett exempel på. Faktum är att 70 procent av jordens befolkning lever i diktaturer och drygt 87 procent i mer eller mindre inskränkta samhällen. Den här utvecklingen har gått snabbt och för bara 10 år sedan var siffrorna betydligt lägre.
”Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.”
Den demokratiska tillbakagången hänger inte sällan samman med högerpopulism och nationalistiska tongångar. Och det handlar inte bara om länder som Filippinerna, där den forne diktatorn Marcos son efterträtt Duterte, Bolsanaros Brasilien eller USA under Trumps tid vid makten. Det handlar om Erdogans Turkiet och EU-länder som Polen och Ungern där den tidigare Putinvännen Orban och hans Fidez nyligen valdes om på nytt.
Sverige är globalt sett i minoritet och i ett litet sällskap när det kommer till att vara en fri demokrati. De flesta länder som inte är rena diktaturer är skenbara demokratier, med kraftiga inskränkningar i grundläggande fri- och rättigheter.
Friheten i vår omvärld och direkta närhet är under attack. Putins krig i Ukraina och hans grumliga motiv visar med all tydlighet detta. Men att hans idévärld och auktoritära ledarstil redan innan krigsutbrottet hade fäste i Europa och världen, och var på frammarsch vet vi också. Precis som kriget nu drabbar oss i Sverige och hela världen direkt och indirekt kommer dessa idéer att göra det i samma takt som de får ökat inflytande i land efter land.
Det kan svenska väljare motverka genom att rösta på alternativ som inte förespråkar dessa idéer och som aktivt kämpar för att stävja utvecklingen av auktoritära och antidemokratiska krafter i vår omvärld.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 2/9-2022.
Gränsöverskridande bistånd krävs för att hindra humanitär katastrof i BurmaI skuggan av kriget i Ukraina har inbördeskriget i Burma blivit allt våldsammare. I sin jakt på aktivister och motståndsrörelsen har militärjuntan, som grep makten i en kupp i februari 2021, bränt ner hundratals byar, belägrat hela städer och attackerat hjälpkonvojer och humanitära hjälparbetare.
I hela landet är över 14 miljoner människor i behov av humanitär hjälp, enligt World Food Programme. Våldet från militären har sedan kuppen och fram till juni månad i år tvingat över 700 000 människor på flykt, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.
De flesta av dessa flyktingar har fått söka skydd i närliggande samhällen, i bergen eller djunglerna, medan endast ett fåtal har lyckats ta sig till formella flyktingläger. Saw Htoo Klei leder organisationen Karen Office of Relief and Development (KORD) som arbetar i delstaten Karen, och han befarar att de humanitära behoven kommer att fortsätta växa.
– Många av de här människorna är jordbrukare, och när de går miste om en skörd är det hela årets försörjning som försvinner. Burmas armé flygbombar i alla områden, folk är skräckslagna och vet inte när eller var bomberna ska slå ner. Då finns det inga möjligheter att investera pengar eller tid i jordbruket.
I delstaten Karenni, norr om Karen, jobbar Nei Neh Plo för Coordination Team for Emergency Relief – en organisation som upprättats av Karenni National Progressive Party för att organisera humanitära insatser i delstaten där närmare 90 000 människor är på flykt.
– De är i behov av allt från mat och mediciner till tak över huvudet, filtar och myggnät, säger han.
Deras största utmaning just nu är bristen på resurser.
– Vi har många volontärer och organisationer på marken som kan nå de här flyktingarna, men vi saknar resurser för att möta behoven, säger Nei Neh Plo.
När det gäller större internationella hjälporganisationer som är baserade i Yangon har de ofta svårt att nå dessa konfliktdrabbade områden. Den brittiska biståndsorganisationen UK Aid har i flera rapporter konstaterat att tillträde för de här internationella organisationerna är ”nästan helt inskränkt” när det gäller sydöstra Burma. För att nå dit behoven är som störst krävs insatser över nationsgränser. UK Aid rekommenderar därför biståndsgivare att prioritera gränsöverskridande stöd till lokala organisationer, som beskrivs som ”de enda som kan nå de fördrivna människor och samhällen i kris i och runtomkring de aktiva konfliktområdena.”
Palmecentret är en av få svenska organisationer som stödjer lokala gräsrotsaktörer som arbetar med att leverera utvecklingsstöd och inom ramen för triple nexus en mindre del humanitär hjälp över gränsen in i konfliktdrabbade områden i sydöstra Burma.
– Gränsöverskridande stöd har alltid varit en del av Palmecentrets program för att nå målgrupper som annars vore omöjliga att nå. I och med kuppen har gränsöverskridande stöd ökat i betydelse och ett konkret exempel på hur Palmecentrets anpassningsbara styrning har gett resultat. Palmecentret försöker även anpassa våra villkor utifrån en föränderlig kontext för att tillmötesgå våra partners behov, säger Michael Hauer, Asienchef för Palmecentret
Men inte sällan krockar internationella organisationer och utländska givares byråkrati med förutsättningarna för lokala aktörer. Genom sina lokala nätverk lyckades KORD nå över 60 000 människor i nöd i delstaten Karen under 2021. Man har även kunnat förse omkring 10 000 demokratiaktivister på flykt med mathjälp. Det är ett svårt arbete, med stora risker, men organisationen har över 30 års erfarenhet av biståndsinsatser. Genom åren har de utvecklat robusta system för att kartlägga behov och rapportera om insatserna, anpassat till de unika förutsättningarna som råder i ett aktivt konfliktområde.
– Våra insatser kan inte designas från något huvudkontor i storstäderna. Det händer att internationella givare kontaktar oss och vill hjälpa, men sen visar det sig att deras riktlinjer och krav blir omöjliga för oss att följa, säger KORD:s chef Saw Htoo Klei.
Paul Sein Twa, grundare av Karen Environmental and Social Action Network (KESAN), anser att den farliga och svåra situationen på marken i de konfliktdrabbade områdena kräver att givare kan kompromissa med sin byråkrati.
– Procedurerna de vill att vi ska följa kräver ofta alldeles för mycket tid och resurser i fält. Men situationen förändras snabbt i konflikten. Det kan öppnas en lucka på kanske en vecka då vi har chans att åka in till ett område och leverera hjälp, och då har vi inte tid att först gå igenom en lång byråkratisk process. Det är viktigt att givarna förstår behovet av speciallösningar.
Detta är beskrivningar som återkommer i rapporterna från UK Aid, som konstaterar att ”mer innovativa mekanismer för finansiering behövs för att främja lokalt ledda insatser i en situation av starka, och troligtvis fortsatta, barriärer för direkt internationellt tillträde.”
Nei Neh Plo från delstaten Karenni instämmer:
– Det internationella samfundet måste tänka ett varv till och vara öppna för nya lösningar.
Fakta: humanitära behov i Burma
Drivna på flykt inom landet sedan kuppen 1 februari 2021 t.o.m. 6 juni 2022: 704 400
Flyktingar till grannländer: 40 100
Totalt antal internflyktingar i Burma (inkl. från tidigare konflikter): 1 051 000
Källa: UNHCR
Stöd Palmecentrets arbete i världen. Swisha till: 123 240 60 72.
Presidenten som vill ha fred i ColombiaDet framstår som en nästan omöjlig uppgift. Men aldrig tidigare har förutsättningarna varit så goda. Både ELN-gerillan och den paramilitära gruppen Clan del Golfo har signalerat att man vill sätta sig vid förhandlingsbordet med den nya regeringen. Sedan valsegern 19 juni har Petro ägnat stor kraft åt att lägga grunden till den så kallade ”Stora nationella överenskommelsen” och har samtalat med i stort sett alla politiska aktörer, inklusive ärkerivalen före detta president Alvaro Uribe, motståndaren i valet Rodolfo Hernandez och det konservativa partiet. I dag har han stöd av en bred majoritet i kongressen. Så även om fredsprocessen blir svår så har stora hinder undanröjts.
Men vägen hit var knappast spikrak. Det var inte länge sedan som den Historiska Pakten, den koalition som står bakom Petro, började ta form på riktigt. När Palmecentret 2018 började samarbeta med de partier som i dag ingår i den Historiska Pakten fanns knappt något samarbete alls. De flesta rådgivare och aktörer från de olika partierna i Colombia som sedan har deltagit i Palmecentrets program kände inte varandra i starten. Men i dag är banden starka och samarbetet tätt. Många har fått ledande positioner och har valts till guvernörer, senatorer och ministrar. Tillsammans har vi bidragit till att ta fram underlaget till stora delar av regeringsprogrammet och samlat pakten för flera strategiska beslut. Ett sådant var att gå till kongressval med en sluten och varvad lista, som till slut gjorde att paktens bänk blev senatens största och starkt bidrog till att den kvinnliga representationen i senaten ökade från 20 till hela 30 procent.
Kongressvalet blev startskottet för den Historiska Paktens presidentvalrörelse. Valrörelsen baserades på en ”kärlekens politik” och att människor ska kunna ”leva gott”, med en vision om att Colombia ska bli ”Livets globala stormakt”. Kampanjen andades optimism och mätningarna såg bra ut. Fram tills några veckor före första valomgången då Tiktok-kungen och Trumpkopian, Rodolfo Hernandez, plötsligt började öka snabbt i popularitet, med en skicklig högerpopulistisk kampanj.
Petro fick endast 40 procent i första omgången. Hernandez fick 28 procent och den traditionella högerkandidaten Federico Gutierrez 24 procent. Det såg mörkt ut. Petro skulle behöva 2,5 miljoner röster till. Men precis som i det chilenska valet, där Boric ställdes mot extremhögerkandidaten Kast, så väckte risken för att Hernandez skulle bli president många nya väljare att gå till valurnorna. Till slut lyckades Petro mobilisera ytterligare 2,7 miljoner och vann med 50,4 procent.
När Petro till slut svurits in på söndagen, beordrade han först att Simón Bolívars svärd skulle hämtas och ceremonin pausades. Bolívar och svärdet symboliserar landets befrielse från spanjorerna, men också kampen för rättvisa. 1974 stals det av ingen mindre än M-19 och lämnades inte tillbaka förrän 1990 då dåvarande fredsprocess inleddes. Avgående president Duque hade dagen före dessutom avslagit begäran om att visa svärdet under ceremonin. När det till slut bars upp på scenen var den spanske kungen den enda statschefen som inte ställde sig upp.
Så dramaturgin låg på topp när till slut Petro inledde sitt installationstal och talade om hur Colombia nu får sin andra chans efter sex årtionden av väpnad konflikt. Hur den nya livets och fredens regering kommer att prioritera freden, dialogen och demokratin. Hur jämlikhet kan bli möjligt genom produktion, arbete och kunskap. Hur ”vi blir lika när den som har mer betalar skatt med vilja och stolthet, utifrån vetskapen om att det kommer att hjälpa en pojke, flicka eller kvinna att växa hälsosamt, att tänka, att leva fullt ut och ge näring och utbildning åt hjärna och själ”.
Det låter förvisso bekant här hemma. I Latinamerika är det emellertid alltför sällsynt och därför så hoppingivande för framtiden i Colombia.
Våldsamma väpnade konflikter som lett till enorm fattigdom och ojämlikhet är delar av facit till varför vänstern kunnat nå framgång och det nu finns bättre förutsättningar än på länge för fred, tillväxt och välfärd.
Colombias inre väpnade konflikt har pågått i över 60 år. I botten ligger den 150-åriga våldsamma maktkampen mellan det liberala och konservativa partiet, som senare övergick till maktuppdelning i den så kallade Nationella Fronten.
I spåren av våld, orättvis fördelning av land och brist på politiskt utrymme för andra aktörer, växte först vänstergerillorna fram och sedan de högerextrema paramilitära grupperna.
Konflikten eskalerade, inramat av kalla kriget, den kubanska revolutionen och USAs nationella säkerhetsdoktrin.
Kokainproduktionens uppsving gav ytterligare näring åt konflikten och stärkte de olika väpnade gruppernas militära kapacitet. Konflikten blandades med annan organiserad brottslighet och brottssyndikatens inflytande över politiken ökade.
Delar av facit beskrevs av Sanningskommissionens (CEV) rapport från juni i år. Mellan 1985 och 2016 mördades 450 664 personer, åtta miljoner tvångsförflyttades och 50 000 kidnappades. De allra flesta är civila offer för brott begångna av paramilitär, Farc och statliga aktörer.
Bakom sifforna döljer sig en grotesk verklighet, trots att landet formellt sett har varit en demokrati. Som exempelvis den nästan totala utrotningen av partiet Union Patriótica under 80- och 90-talet. Eller när militären mördade tusentals civila som sedan framställdes som kombattanter som hade dött i strid, så kallade falsos-positivos. Allt för att Uriberegeringen (2002–2010) skulle framstå som effektiv i kampen mot terrorismen.
Fredsavtalet från 2016 var en viktig milstolpe, men fick inte slut på våldet. 2021 registrerades 996 aggressioner mot sociala ledare och MR-försvarare, varav 139 mord, 665 hot och 93 attentat. I år har 102 sociala ledare och 26 undertecknare (ex-Farc) av fredsavtalet mördats. Totalt har 337 undertecknare mördats sedan 2016.
Konflikten har lamslagit landet i många år. Den har bidragit till den utbredda fattigdomen och gjort Colombia till ett av världens mest ojämlika länder.
Politiskt har det saknats vilja. Högerns kampanj mot fredsavtalet 2016 och den avgående presidenten Ivan Duques kontinuerliga försök att försvaga eller fördröja implementeringen, är tydliga exempel.
Att fortsätta implementera fredsprocessen, demobilisera den återstående gerillan och paramilitära grupperna, ge kokaodlarna alternativ att leva av och få slut på de oräkneliga våldsamma konflikter som fortfarande pågår, är några av de närmast omöjliga utmaningar som ligger framför Petros regering.
Men aldrig tidigare har förutsättningarna varit så goda och den politiska viljan så stark. I det ligger en enorm potential, inte bara för Colombia utan hela regionen och världen, om fred, minskad narkotikaproduktion, stabilitet, tillväxt och välfärd får utvecklas i rätt riktning.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 18/8-2022.
Moderaterna konstruerar konflikt mellan europeiska elpriser och världens fattigaHans Wallmark försöker i sin replik på mitt debattinlägg försvara Moderaternas förslag att använda pengar destinerade till världens fattiga som en elprisregulator. Vidare skriver han att biståndet ska syfta till att understödja en ”tillväxtorienterad politik” och att svensk biståndspolitik i decennier ”låst fast unga nationer i ett skadligt beroende”. Den moderata retoriken känns igen, men grundar sig i en gammal bild av svenskt bistånd och en övertro på marknaden.
Det är valrörelse. De politiska partiernas utspel avlöser varandra. I sin iver att positionera sig och sitt högerkonservativa regeringsunderlag äventyras nu principer för biståndet som varit vägledande för Sverige i decennier. Man borde kunna förvänta sig mer av ett parti som Moderaterna.
Wallmarks retorik om att Moderaterna vill genomföra en reformering av biståndet visar att det nu står klart att en högerkonservativ regering kommer göra om svenskt bistånd i grunden. Detta trots att svenskt bistånd rankas i topp och att FN:s generalsekreterare António Guterres vädjar till länder som Sverige att inte minska utvecklingsbiståndet. Det är svårsmält att Moderaterna går fram med dessa förslag i en tid då behovet av såväl nödhjälp som uppbyggnad av stabila samhällen och robusta demokratier sällan varit viktigare.
Det föreligger inte någon konflikt mellan europeiska elpriser och världens fattiga. Moderaternas krypskytte mot svenskt bistånd handlar om att skapa misstro hos svenska folket. Faktum kvarstår, Moderaterna vill sänka biståndet med 30 procent, slopa BNI-uppräkningen och fokusera på humanitärt bistånd för att ha råd med fortsatta skattesänkningar. Det är beklagligt och väldigt kortsiktigt.
Efter sex månader av krig och inför den ukrainska självständighetsdagen vet ingen riktigt vad som är på väg att hända. Det ryktas om rysk terrorbombning. USA:s ambassad har uppmanat amerikanska medborgare att lämna landet.
– Jag har så mycket att göra att jag inte har tid att vara rädd, säger Ivanna Khrapko, som leder ett fackligt ungdomsnätverk.
Ivanna sveper med datorns kamera; först ut genom fönstret för att visa hur tomt det är på gatorna i Kiev och så ett svep över kontoret för att visa att där både finns svenska flaggor och en bild på Olof Palme.
Sverige står för en stor del av de donationer med nödhjälp som ungdomsnätverket ända sedan den ryska invasionen inleddes har distribuerat över landet. Under sommaren har de skickat ut hjälpsändningar från Palmecentret, Kommunal och Tyskland. Bland annat till människor som evakuerats från den ockuperade staden Kherson.
Som Ivanna berättat i en tidigare intervju har facket gått från att bara ägna sig åt aktiviteter relaterade till kriget till mer normal facklig verksamhet.
– Vi ska snart ordna en facklig grundkurs för ungdomar och har fått in 54 anmälningar från nästan hela landet, förutom de delar där striderna är som hårdast. Det känns positivt eftersom många är rädda för att resa.
– I juli hade vi en träff för det fackliga nätverket. Vi pratade inte bara fackliga frågor utan också om oss själva och hur vi känner oss. En psykolog deltog som stöttade oss i hur vi kan organisera våra liv.
Facket har också fått en mer ansträngd relation till den ukrainska regeringen som antagit en lag som försvagat fackets inflytande.
– President Zelensky blev uppvaktad, även från utlandet, för att han inte skulle skriva under lagen. Men han gjorde det ändå, säger Ivanna Khrapko.
Deltagare på träff med det fackliga ungdomsnätverket. Foto: Privat
Ivanna pluggar engelska vid sidan av det fackliga jobbet. I vissa delar rullar livet på som vanligt. I det läge som nu råder i Kiev går det att till exempel hänga med vänner på ett kafé.
– Men jag skulle inte gå ut och dansa på en klubb. Det känns inte rätt när andra lever i en situation där deras liv är i fara.
Till sist understryker Ivanna Kharpko hur viktigt det är att solidariteten med Ukraina inte sviktar. Hon vill att det skickas mer vapen till Ukraina och önskar hårdare sanktioner mot Ryssland, och att de organisationer som nu stödjer Ukrainas folk fortsätter sin kamp.
– Tack för det ni gjort och fortsätt med det. Varje gång ni gör en solidaritetsaktivitet så innebär det en påminnelse om att kriget fortfarande pågår och att människor dör varje dag.
Stöd Palmecentrets arbete i världen! Swisha till: 123 240 60 72.
Flera forskningsinstitut har rapporterat att demokratin trycks tillbaka i världen. Enligt V-dem vid Göteborgs universitet levde 70 procent av jordens befolkning i diktaturer förra året. Och andelen länder där yttrandefriheten allvarligt hotas har ökat från 5 procent 2011, till 35 procent tio år senare.
Den demokratiska nedgången visas även i världsfacket ITUC:s årliga ’Global Rights Index’, som mäter hur fackliga rättigheter respekteras runt om i världen. Mätningen för 2022 visade en fortsatt nedåtgående trend; 87 procent av länder inskränker strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares kollektiva organisering, och våldet mot fackliga ledare ökar.
Enligt tidskriften The Economist var nedgången för demokratin mellan 2020 och 2021 den största sedan tidningen började mäta demokratin i världen. Många av världens ledare har använt pandemin som svepskäl för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.
Urholkningen av demokratin sker mer i skymundan än tidigare i historien. I stället för drastiska svängar i auktoritär riktning i form av våldsamma kupper handlar det om gradvis underminering av demokratins institutioner. Genom exempelvis att:
Människorättsorganisationer, fackföreningar och akademiska lärosäten blir utsatta för repression och hot. Förra året uppmättes ungefär 87 procent av världens befolkning leva i mer eller mindre inskränkta samhällen.
På så sätt undergrävs förtroendet till demokratins stöttepelare. Reportrar utan gränser har mätt pressfriheten i världen i 20 år, och 2022 noterades den högsta siffran hittills för antalet länder där situationen klassas som mycket allvarlig (28 stycken). Sverige ligger på plats 3 i årets mätning, men under kategorin ”journalisters säkerhet” hamnar vi endast på plats 32.
Inskränkningar görs på rättsväsendets oberoende, lagar ändras och domares självständighet undermineras.
Det finns flera observationer om vad som driver den auktoritära utvecklingen. I viss mån kan det förstås som en motreaktion mot ökade ekonomiska klyftor i samhället. Orättvisor är starka drivkrafter bakom populism och polarisering, och många forskare pekar ut populismens tillväxt som ett av de största hoten mot demokratin.
Tilliten till demokratins institutioner har också varit på tillbakagång i många år i demokratiska och halvdemokratiska stater. Den har minskat som allra mest i Asien, Latinamerika och Östeuropa, men även i USA och resterade Europa har förtroendet backat.
När polariseringen i samhället ökar tenderar människor att bli mer benägna att smutskasta politiska aktörer man inte sympatiserar med. Förtroendet för nyhetskällor minskar och risken för polarisering blir därmed än större. När auktoritära ledare kommer till makten tenderar de att använda retorik för att förtrycka minoriteter och attackera den politiska oppositionen, vilket kan leda till ytterligare polarisering i en ständigt nedåtgående spiral.
Samtidigt är det också uppenbart att auktoritära regimer aktivt sprider sina idéer. Ryssland och Kina är två tydliga exempel.
Auktoritära regimer använder alltmer desinformation för att sprida sina åsikter och för att forma inhemsk och internationell opinion. Mediala kampanjer, falsk statistik och ”fejknyheter” används för att smutskasta motståndare, attackera media och rättfärdiga antidemokratiska auktioner. Denna spridning av desinformation går hand i hand med ökad polarisering och urholkning av liberala demokratiska fri- och rättigheter.
Denna artikel är ett utdrag från rapporten ”Demokrati på reträtt: varför ska man bry sig?”. Ladda ner hela rapporten här!
Vad kan vi i Sverige göra för att slå vakt om demokratin?
Olof Palmes Internationella Center fördömer razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer
Under morgonen den 18 augusti har den israeliska militären genomfört razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer. Det är samma organisationer som Israel i oktober godtyckligt terrorstämplade. En av dem är till exempel den välrenommerade människorättsorganisationer Al-Haq som är en viktig organisation för att övervaka och sprida information om brott och övertramp mot mänskliga rättigheter i Palestina.
Omvärldens stöd till de palestinska krafterna för demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än någonsin. Omvärlden måste agera när Israel smutskastar och attackerar legitima människorättsorganisationer. Rösterna som berättar om den israeliska ockupationen riskerar annars att tystna.
Sverige och Europa måste fortsätta och fördjupa stödet till de krafter som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati, mot ockupationspolitiken.
De palestinska organisationer som utsatts för razzior och nedstängningsorder är enligt den israeliska dagstidningen Haaretz:
I oktober förra året (2021) utfärdade det israeliska försvarsdepartementet en anklagelse om att sex organisationer, inklusive de fyra ovan, stödde terrorverksamhet. EU och europeiska stater, som ger bistånd till det palestinska civilsamhället, har krävt bevis för påståendena. Några övertygande bevis har dock inte kunnat påvisas. EU har dessutom själva låtit utreda bland annat stödet till al-Haq. EU:s egen utredning kom fram till att de israeliska anklagelserna var grundlösa.
Dagens Nyheter (DN) rapporterar att försvarsminister Benny Gantz, samtidigt som razziorna genomfördes, utfärdade ett dekret som förbjuder israeliska advokater att representera de sex rörelserna då deras sak inom kort skall prövas inför domstol. Enligt DN är det bara israeler som erhållit speciellt tillstånd – av försvarsdepartementet – har rätt att föra palestiniers talan.
Efter kuppförsöket 2016 har demokratin i Turkiet raserat. Landet har övergett parlamentarismen och är en exekutiv presidentrepublik sedan 2017. Makten är koncentrerad vid presidenten och en auktoritär regim har utvecklats under Erdogans ledarskap. Regimkritiker flyr utomlands. Människorättsaktivister och politiska motståndare, inte minst på den kurdiska sidan, förföljs, stämplas som terrorister och får långa fängelsestraff. Europarådet har dömt Turkiet flertal gånger för brott mot yttrandefriheten och enligt tankesmedjan Freedom House är Turkiet inte längre ett fritt land.
Samtidigt har Erdogans ekonomiska politik lett till rekordstor inflation med hög arbetslöshet, växande klyftor och polarisering. Dessutom huserar Turkiet sedan Syrien-krigets början ca 3,7 miljoner människor från Syrien, som Turkiet använder flitigt som påtryckningsmetod gentemot EU. Som Natomedlem med västalliansens näst efter USA starkaste militära styrkor är Turkiet en regional stormakt med svåra utmaningar när regeringspartiet AKP med president Erdogan i spetsen kämpar med att vara kvar vid makten även efter presidentvalet 2023.
Under seminariet kommer Turkiets utveckling att granskas och dess nära framtid analyseras.
Paul Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet,
Helin Sahin, regionchef, Menaregionen, Olof Palmes Internationella Center.
Michael Sahlin, tidigare bland annat Sveriges Turkietambassadör och Thomas Hammarberg, sakkunnig om mänskliga rättigheter, samtalsledare.
Detta är ett samarrangemang mellan ABF Stockholm, OSSE-nätverket och Olof Palmes Internationella Center.
