Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Efter sex månader av krig och inför den ukrainska självständighetsdagen vet ingen riktigt vad som är på väg att hända. Det ryktas om rysk terrorbombning. USA:s ambassad har uppmanat amerikanska medborgare att lämna landet.
– Jag har så mycket att göra att jag inte har tid att vara rädd, säger Ivanna Khrapko, som leder ett fackligt ungdomsnätverk.
Ivanna sveper med datorns kamera; först ut genom fönstret för att visa hur tomt det är på gatorna i Kiev och så ett svep över kontoret för att visa att där både finns svenska flaggor och en bild på Olof Palme.
Sverige står för en stor del av de donationer med nödhjälp som ungdomsnätverket ända sedan den ryska invasionen inleddes har distribuerat över landet. Under sommaren har de skickat ut hjälpsändningar från Palmecentret, Kommunal och Tyskland. Bland annat till människor som evakuerats från den ockuperade staden Kherson.
Som Ivanna berättat i en tidigare intervju har facket gått från att bara ägna sig åt aktiviteter relaterade till kriget till mer normal facklig verksamhet.
– Vi ska snart ordna en facklig grundkurs för ungdomar och har fått in 54 anmälningar från nästan hela landet, förutom de delar där striderna är som hårdast. Det känns positivt eftersom många är rädda för att resa.
– I juli hade vi en träff för det fackliga nätverket. Vi pratade inte bara fackliga frågor utan också om oss själva och hur vi känner oss. En psykolog deltog som stöttade oss i hur vi kan organisera våra liv.
Facket har också fått en mer ansträngd relation till den ukrainska regeringen som antagit en lag som försvagat fackets inflytande.
– President Zelensky blev uppvaktad, även från utlandet, för att han inte skulle skriva under lagen. Men han gjorde det ändå, säger Ivanna Khrapko.
Deltagare på träff med det fackliga ungdomsnätverket. Foto: Privat
Ivanna pluggar engelska vid sidan av det fackliga jobbet. I vissa delar rullar livet på som vanligt. I det läge som nu råder i Kiev går det att till exempel hänga med vänner på ett kafé.
– Men jag skulle inte gå ut och dansa på en klubb. Det känns inte rätt när andra lever i en situation där deras liv är i fara.
Till sist understryker Ivanna Kharpko hur viktigt det är att solidariteten med Ukraina inte sviktar. Hon vill att det skickas mer vapen till Ukraina och önskar hårdare sanktioner mot Ryssland, och att de organisationer som nu stödjer Ukrainas folk fortsätter sin kamp.
– Tack för det ni gjort och fortsätt med det. Varje gång ni gör en solidaritetsaktivitet så innebär det en påminnelse om att kriget fortfarande pågår och att människor dör varje dag.
Stöd Palmecentrets arbete i världen! Swisha till: 123 240 60 72.
Flera forskningsinstitut har rapporterat att demokratin trycks tillbaka i världen. Enligt V-dem vid Göteborgs universitet levde 70 procent av jordens befolkning i diktaturer förra året. Och andelen länder där yttrandefriheten allvarligt hotas har ökat från 5 procent 2011, till 35 procent tio år senare.
Den demokratiska nedgången visas även i världsfacket ITUC:s årliga ’Global Rights Index’, som mäter hur fackliga rättigheter respekteras runt om i världen. Mätningen för 2022 visade en fortsatt nedåtgående trend; 87 procent av länder inskränker strejkrätten, i 77 procent av länder hindras arbetares kollektiva organisering, och våldet mot fackliga ledare ökar.
Enligt tidskriften The Economist var nedgången för demokratin mellan 2020 och 2021 den största sedan tidningen började mäta demokratin i världen. Många av världens ledare har använt pandemin som svepskäl för att inskränka demokratiska fri- och rättigheter.
Urholkningen av demokratin sker mer i skymundan än tidigare i historien. I stället för drastiska svängar i auktoritär riktning i form av våldsamma kupper handlar det om gradvis underminering av demokratins institutioner. Genom exempelvis att:
Människorättsorganisationer, fackföreningar och akademiska lärosäten blir utsatta för repression och hot. Förra året uppmättes ungefär 87 procent av världens befolkning leva i mer eller mindre inskränkta samhällen.
På så sätt undergrävs förtroendet till demokratins stöttepelare. Reportrar utan gränser har mätt pressfriheten i världen i 20 år, och 2022 noterades den högsta siffran hittills för antalet länder där situationen klassas som mycket allvarlig (28 stycken). Sverige ligger på plats 3 i årets mätning, men under kategorin ”journalisters säkerhet” hamnar vi endast på plats 32.
Inskränkningar görs på rättsväsendets oberoende, lagar ändras och domares självständighet undermineras.
Det finns flera observationer om vad som driver den auktoritära utvecklingen. I viss mån kan det förstås som en motreaktion mot ökade ekonomiska klyftor i samhället. Orättvisor är starka drivkrafter bakom populism och polarisering, och många forskare pekar ut populismens tillväxt som ett av de största hoten mot demokratin.
Tilliten till demokratins institutioner har också varit på tillbakagång i många år i demokratiska och halvdemokratiska stater. Den har minskat som allra mest i Asien, Latinamerika och Östeuropa, men även i USA och resterade Europa har förtroendet backat.
När polariseringen i samhället ökar tenderar människor att bli mer benägna att smutskasta politiska aktörer man inte sympatiserar med. Förtroendet för nyhetskällor minskar och risken för polarisering blir därmed än större. När auktoritära ledare kommer till makten tenderar de att använda retorik för att förtrycka minoriteter och attackera den politiska oppositionen, vilket kan leda till ytterligare polarisering i en ständigt nedåtgående spiral.
Samtidigt är det också uppenbart att auktoritära regimer aktivt sprider sina idéer. Ryssland och Kina är två tydliga exempel.
Auktoritära regimer använder alltmer desinformation för att sprida sina åsikter och för att forma inhemsk och internationell opinion. Mediala kampanjer, falsk statistik och ”fejknyheter” används för att smutskasta motståndare, attackera media och rättfärdiga antidemokratiska auktioner. Denna spridning av desinformation går hand i hand med ökad polarisering och urholkning av liberala demokratiska fri- och rättigheter.
Denna artikel är ett utdrag från rapporten ”Demokrati på reträtt: varför ska man bry sig?”. Ladda ner hela rapporten här!
Vad kan vi i Sverige göra för att slå vakt om demokratin?
Olof Palmes Internationella Center fördömer razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer
Under morgonen den 18 augusti har den israeliska militären genomfört razzior mot palestinska civilsamhällesorganisationer. Det är samma organisationer som Israel i oktober godtyckligt terrorstämplade. En av dem är till exempel den välrenommerade människorättsorganisationer Al-Haq som är en viktig organisation för att övervaka och sprida information om brott och övertramp mot mänskliga rättigheter i Palestina.
Omvärldens stöd till de palestinska krafterna för demokrati och mänskliga rättigheter är viktigare än någonsin. Omvärlden måste agera när Israel smutskastar och attackerar legitima människorättsorganisationer. Rösterna som berättar om den israeliska ockupationen riskerar annars att tystna.
Sverige och Europa måste fortsätta och fördjupa stödet till de krafter som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati, mot ockupationspolitiken.
De palestinska organisationer som utsatts för razzior och nedstängningsorder är enligt den israeliska dagstidningen Haaretz:
I oktober förra året (2021) utfärdade det israeliska försvarsdepartementet en anklagelse om att sex organisationer, inklusive de fyra ovan, stödde terrorverksamhet. EU och europeiska stater, som ger bistånd till det palestinska civilsamhället, har krävt bevis för påståendena. Några övertygande bevis har dock inte kunnat påvisas. EU har dessutom själva låtit utreda bland annat stödet till al-Haq. EU:s egen utredning kom fram till att de israeliska anklagelserna var grundlösa.
Dagens Nyheter (DN) rapporterar att försvarsminister Benny Gantz, samtidigt som razziorna genomfördes, utfärdade ett dekret som förbjuder israeliska advokater att representera de sex rörelserna då deras sak inom kort skall prövas inför domstol. Enligt DN är det bara israeler som erhållit speciellt tillstånd – av försvarsdepartementet – har rätt att föra palestiniers talan.
Efter kuppförsöket 2016 har demokratin i Turkiet raserat. Landet har övergett parlamentarismen och är en exekutiv presidentrepublik sedan 2017. Makten är koncentrerad vid presidenten och en auktoritär regim har utvecklats under Erdogans ledarskap. Regimkritiker flyr utomlands. Människorättsaktivister och politiska motståndare, inte minst på den kurdiska sidan, förföljs, stämplas som terrorister och får långa fängelsestraff. Europarådet har dömt Turkiet flertal gånger för brott mot yttrandefriheten och enligt tankesmedjan Freedom House är Turkiet inte längre ett fritt land.
Samtidigt har Erdogans ekonomiska politik lett till rekordstor inflation med hög arbetslöshet, växande klyftor och polarisering. Dessutom huserar Turkiet sedan Syrien-krigets början ca 3,7 miljoner människor från Syrien, som Turkiet använder flitigt som påtryckningsmetod gentemot EU. Som Natomedlem med västalliansens näst efter USA starkaste militära styrkor är Turkiet en regional stormakt med svåra utmaningar när regeringspartiet AKP med president Erdogan i spetsen kämpar med att vara kvar vid makten även efter presidentvalet 2023.
Under seminariet kommer Turkiets utveckling att granskas och dess nära framtid analyseras.
Paul Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier, Stockholms universitet,
Helin Sahin, regionchef, Menaregionen, Olof Palmes Internationella Center.
Michael Sahlin, tidigare bland annat Sveriges Turkietambassadör och Thomas Hammarberg, sakkunnig om mänskliga rättigheter, samtalsledare.
Detta är ett samarrangemang mellan ABF Stockholm, OSSE-nätverket och Olof Palmes Internationella Center.
Moderaternas skattesänkarpolitik riskerar drabba de allra fattigasteEfter snart sex månader av Rysslands orättfärdiga krig mot Ukraina är krigets globala påverkan uppenbar. Höga drivmedelspriser och ökade livsmedelspriser leder till ökad fattigdom och hunger. I Europa, men också i länder som Sri Lanka, Etiopien, Jemen, Pakistan och Zimbabwe. Sårbara stater där läget snabbt kan försämras ytterligare. I detta läge minskar många länder sitt bistånd. Det är kortsiktigt och riskerar att öka spänningarna i världen som i sin tur kan leda till fler krig och konflikter.
Också Moderaterna väljer nu kortsiktiga, populistiska budskap för att försöka vinna väljarnas gunst i valrörelsen. Och som så ofta lämnar man notan till världens fattiga och kommande generationer.
Det senaste i raden av förslag innebär ett tillfälligt högkostnadsskydd mot höga elkostnader. Pengarna ska tas från biståndet och det så kallade Klimatklivet, ett investeringsstöd som gör det möjligt för företag, kommuner, regioner och organisationer i hela Sverige att satsa på fossilfri framtidsteknik och grön omställning.
Samtidigt som våra samhällen utmanas av effekterna av Rysslands krig, en pandemi av historiska dimensioner och skenande inflation utgör klimatkrisen ett akut hot mot vår existens. Effekterna syns redan nu i form av återkommande extremvärme, bränder, översvämningar, torka och hotet mot den biologiska mångfalden. Hårdast drabbas de miljontals människor som redan lever i social och ekonomisk utsatthet.
Naturligtvis bävar många svenska hushåll inför den kommande vinterns elkostnader. Erfarenheterna från förra vintern avskräcker. Oron ska tas på allvar och utsatta hushåll erbjudas stöd. Men för Moderaterna är det viktigare att kunna fortsätta sin skattesänkarpolitik än att ta långsiktigt ansvar för global hållbar utveckling.
Expertgruppen för biståndsanalys har varnat för de negativa konsekvenser plötsliga förändringar av biståndsbudgeten medför och FN:s generalsekreterare António Guterres har vädjat till världens rika länder att inte minska biståndet eftersom det kommer att försämra möjligheten att förebygga nya kriser. Ändå väljer Moderaterna att slakta biståndet med 30% och slopa BNI-justeringen för att kunna fortsätta locka väljare med sänkta skatter och ett högkostnadsskydd för höga elpriser baserat på förbrukning och inte behov.
Vi måste alla se sanningen i vitögat. Mänskligheten står inför vår största utmaning någonsin. Vår gemensamma överlevnad hänger på att vi förmår hantera och hejda klimatförändringarnas effekter. Att fortsätta lägga en hundradel av vårt växande välstånd i Sverige på utveckling i andra delar av världen har vi definitivt råd med. Och det är i vårt eget intresse. Vårt lands utveckling är helt beroende av att andra länders utveckling går i positiv riktning. Det visar inte minst Putins invasion av Ukraina. Därför ska vi stå upp för biståndet och med stolthet fortsätta bidra till att utrota fattigdomen, stärka den demokratiska utvecklingen och säkra den gröna omställningen.
Stå upp för en procent av BNI till internationellt bistånd!
I Ekots partiledarutfrågning under tisdagsmorgonen fick statsminister Magdalena Andersson frågan om hon kunde ställa sig bakom kravet att Turkiet bör frige den fängslade kurdiske oppositionspolitikern Selahattin Demirtas.
Detta är något som bland annat utrikesminister Ann Linde krävt tidigare. Men Magdalena Andersson svarade att hon inte är insatt i detaljerna.
Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, hade velat få tydligare besked från statsministern:
– Jag hade naturligtvis önskat att hon hade haft så mycket information att hon hade känt sig fullständigt bekväm med att rakt ut kräva Selahattin Demirtas omedelbara frigivande. Och att hon hade kunnat hänvisa till det utlåtande som Europadomstolen kom med 2020, som visar att den här processen är politiskt motiverad och som också slår fast att han bör friges.
Den kurdiska oppositionsledaren har varit fängslad i Turkiet sedan 2016, anklagad bland annat för att ha spridit terrorpropaganda. Men till exempel Europadomstolen för mänskliga rättigheter har slagit fast att målet är politiskt och begärt att han släpps omedelbart.
Skrota kärnvapnen – inga fler HiroshimaDet var allvarsamma ord som FN:s generalsekreterare António Guterres yttrade när han för några dagar sedan talade i New York om hotet från kärnvapnen: ”Mänskligheten är ett enda litet misstag från att förintas i ett kärnvapenkrig.”
Den varningen finns extra anledning att ta till sig just i dag när det är precis 77 år sedan den första atombomben fälldes över Hiroshima. Vi har alla sett skräckbilder som visar förödelsen efter bomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki, och sagt att det få aldrig ske igen.
Men för varje dag så ökar nu risken att detta som vi hoppats skulle höra till historien åter kan upprepas. Vi har kriget i Ukraina, och Putins hot om att ta till kärnvapen. Vi ser ökade spänningar mellan USA och Kina. Och vi ser kärnvapenmakterna som i stället för att avrusta är i full gång med att modernisera sina kärnvapenarsenaler.
Ökade motsättningar ökar risken för att kärnvapen kommer till användning och i ett spänt läge kan ett falsklarm få någon att trycka på avfyrningsknappen. Det kan ske, men det får inte ske.
Ledarna i kärnvapenstaterna måste känna trycket underifrån när människor i hela världen går samman och kräver ett slut på hot, avskräckning och ökade militära kostnader. För 40 år sedan demonstrerade 100 000 människor på Göteborgs gator, för freden och för att förhindra att fler kärnvapen placerades ut i Europa. Liknande demonstrationer borde hållas igen, över hela världen.
Doktrinen om att kärnvapen avskräcker motståndaren från att ta till vapen har visat sig vara helt fel. Putin låter sig inte på något sätt avskräckas av att andra länder har kärnvapen. Tvärtom gör de ryska kärnvapnen att de länder som ställer upp på Ukrainas sida måste visa viss försiktighet för att inte provocera fram en kärnvapenattack från Putin.
Doktrinen om avskräckning måste ersättas med begreppet gemensam säkerhet, som etablerades av en internationell kommission under ledning av Olof Palme. I och med att ett fullskaligt kärnvapenkrig leder till att båda sidor förintas måste man i stället gemensamt arbeta för att förhindra krig och öka säkerheten.
Sverige har historiskt spelat en framträdande roll i internationella nedrustningsförhandlingar, och gör så än i dag. Just nu pågår den så kallade översynskonferensen av icke-spridningsavtalet i FN-högkvarteret i New York. Det var där António Guterres höll sitt allvarsamma tal. Icke-spridningsavtalet syftar till att förhindra att fler länder skaffa sig kärnvapen och i förlängningen till nedrustning.
Den socialdemokratiska regeringen är drivande i förhandlingarna, bland annat genom Stockholmsinitiativet, som samlar ett antal icke-kärnvapenstater, bland andra Japan, Spanien, Norge, Finland, Argentina och Etiopien. De har gått samman med syftet att öka engagemanget i nedrustningsfrågorna.
Men Sverige behöver ta ytterligare ett steg och även ansluta sig till FN:s konvention om ett kärnvapenförbud, som bland annat Österrike och Irland anslutit sig till. Att Sverige som framtida NATO-land står upp för ett totalförbud av kärnvapen skulle skicka en stark signal till kärnvapenmakterna.
Det går inte att bortse från att NATO bygger sin militära strategi på kärnvapen. Men det fråntar inte Sverige möjligheten att agera. NATO-länderna har slutit upp bakom Icke-spridningsavtalet, vilket innebär att man faktiskt åtagit sig att verka för nedrustning av kärnvapenarsenalerna (även om vi idag inte ser att det åtagandet omsätts i praktisk handling).
Det finns alltså ingen egentlig grund till den avvisande hållning som, särskilt USA, visat inför FN:s kärnvapenförbud. Sverige kan vara med och bygga broar mellan alla goda krafter som har som långsiktigt mål att skrota kärnvapnen.
Snart har vi val i Sverige. Ofta tenderar valkampanjer att fokusera på kortsiktiga plånboksfrågor. Men som väljare har du makt att också påverka framtiden för dina barn och barnbarn. Vilka är de partier som tar klimatomställningen på allvar. Vilka partier arbetar för nedrustning; för att Hiroshimadagen blir en dag då vi minns en av de största tragedierna i mänskligheten historia, men slipper frukta att historien ska återupprepa sig.
Margot Wallström, ordförande Olof Palmes Internationella Center
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades i Aftonbladet 6/8-2022.
”Motståndet mot juntan är fortfarande starkt”Fyra personer har avrättats i Burma efter att ha dömts till döden för terrorism i januari. Det är första gången sedan 1988 som personer avrättats i landet. Bland de som avrättades finns en känd demokratiaktivist och en politiker som tillhörde Aung San Suu Kyi:s parti NLD.
– Det är viktigt att nämna i sammanhanget att rättsprocessen har varit helt stängd för någon insyn. Men de bedömningar som har gjorts är att det är en helt rättsosäker process de har utsatts för, och antiterroristlagen är otroligt bred och kan i princip användas i vilka sammanhang som helst, säger Michael Hauer.
– Jag tycker att det var ett bra uttalande från FN:s generalsekreterare António Guterres att det här är en uppenbar kränkning av liv, frihet och personlig säkerhet.
– Motståndet är fortfarande starkt. Juntan har fortfarande inte lyckats ta kontroll över landet. I gränsområdena där de etniska minoriteterna har kontroll över landområden har det varit krig i många decennier. Men det som är nytt med det här kriget är att militären nu får ta strider i sina starka fäster där majoritetsbefolkningen befinner sig. Det är en situation de inte riktigt är vana vid och de har inte lyckats trycka ner det här motståndet.
– Det finns otroligt många modiga människor i Myanmar som jag gärna vill lyfta. Det sker också ett motstånd i det lilla livet, i vardagslivet. Folk vägrar betala sina elräkningar för att de pengarna går rakt till juntan. Det är många som fortsätter att strejka för att de vägrar arbeta för en militärregim. Och de riskerar i princip sina liv för att vara med och bidra till en åter-demokratisering av Myanmar.
Hur mycket är det här en signal till folket att foga in er för annars kan det bli ett dödsstraff?
– Jag tror att det här handlar om att sätta skräck i befolkningen som stort. Men också ett varnande finger till demokratiaktivister som fortsätter att kämpa och står upp för ett annat Burma, ett demokratiskt Burma som man hoppas kunna vara med och bygga.
Ge ditt stöd till Burmas modiga motkrafter: bidra till Palmecentrets insamling.
Ett uppskattat partnerskap – och högklassig digital pedagogikRegeringen gör just nu kraftiga nedskärningar till studieförbunden i Sverige. Det kommer få stora konsekvenser för folkbildningen – vilket är en grundsten i svensk demokrati och ett levande och aktivt civilsamhälle.
Ta folkbildningen i försvar även på hemmaplan. Skriv under uppropet ”Rädda folkbildningen”:
Hur hittar arbetare en egen röst? Och vilken utbildning behöver de för att göra det? Det är frågor som står i fokus för IFWEA, som bildades efter andra världskriget av europeiska organisationer, däribland ABF. Dessutom stödjer ABF sedan 2015 IFWEA genom Palmecentret.
Linnéa Wennberg är internationell sekreterare på ABF. Hon berättar om den stora ungdomsutbildningen Youth Globalization Awareness Programme (YGAP), som arrangeras under två veckor varje år, i Kapstaden där IFWEA har sitt sekretariat.
Yngre personer aktiva inom arbetarrörelsen från hela världen samlas för att skapa global dialog och solidaritet samt få fördjupade kunskaper om internationellt arbete.
– YGAP är lite av flaggskeppet i samarbetet mellan våra organisationer. Därigenom skapas möten mellan personer och organisationer och en global kunskapsbank för arbetarrörelsen, berättar Linnéa.
Innan Linnéa började på ABF så arbetade hon specifikt med YGAP, och hon gick själv utbildningen för sju år sedan. Linnea menar att ABF och IFWEA:s gemensamma arbete med YGAP innebär en både praktisk och planeringsmässig närhet.
– När det inte är pandemi ses vi varje år genom YGAP och vi har kontinuerlig kontakt däremellan. Det gör att vi känner organisationerna väldigt väl och också varandra som kollegor. Vi har ett utbyte av erfarenheter och alltid en nära dialog.
Saliem Patel som arbetar med utbildning på IFWEA uppskattar också den goda relationen med ABF.
– ABF är del av en kärna av medlemmar som vi verkligen kan lita på. Vi har öppna kanaler och kan komma överens om prioriteringarna. Dessutom har vi båda attityden att vi lär oss genom att pröva. Vi försöker se en större bild men samtidigt hålla aktiviteterna väldigt praktiska och användarvänliga.
Utöver YGAP arbetar IFWEA med ett utbildningsprogram för ledare på gräsrotsnivå, studiecirklar och onlineplattformen Online Labour Academy (OLA). Den startade redan 2012 och IFWEA:s kunskap om digital pedagogik var enormt betydelsefull under pandemin. Från att OLA betraktades med skepsis ökade intresset lavinartat bland medlemsorganisationerna. Feedbacken från alla som genom plattformen har lärt sig att arbeta online har varit mycket positiv.
– Inom arbetarrörelsen ligger vi långt fram digitalt men arbetarrörelsen som sådan kom sent in i det här. Det har funnits ett motstånd från många håll. Vi vill få fackföreningar och andra partner att satsa på utbildning online på ett sätt som knyter an till våra värden, säger Saliem Patel.
Han ser annars 2021 som ett år då IFWEA har kunnat etablera kontakt med fler organisationer från olika länder, särskilt på platser där de tidigare inte haft medlemmar.
– De dras till oss genom de kurser vi erbjuder. Nu pratar vi om hur vi ska kunna bibehålla intresset.
Från 2021 lyfter Linnea Wennberg fram den digitala YGAP-konferensen och studiecirklar i åtta länder kopplade till ILOs konvention 190 om våld och trakasserier på arbetsplatsen.
– Deltagarna får information om konventionen för att sedan kunna stärka civilsamhället att driva på för ratificering. Det är ett jätteintressant arbete som har kunnat fortsätta trots pandemin.
ABF:s stöd till IFWEA genom Palmecentret kallas för kärnstöd. Det innebär att hela organisationen får stöd, inte bara enskilda projekt. Saliem Patel säger att det ger stabilitet i och med att medlen går att planera över en längre period.
ABF får å sin tur en helhetsbild av IFWEAs arbete.
– Vi har lärt känna hela personalstyrkan och läst om allt arbete, både internt och externt. Våra samtal kretsar snarare kring de stora frågorna än enskilda projekt. Det skapar större ägandeskap hos projektpartnern och innebär att vi möts i samma ögonhöjd. Men det krävs bra dialog och samarbete, säger Linnéa Wennberg.
Framöver hoppas hon bibehålla och utveckla den fina relationen med IFWEA genom att återuppta fysiska möten men också dra nytta av digitala fördelar.
– Vi kan ta del av ännu mer av IFWEA:s verksamheter utan att behöva resa. Jag hoppas också kunna hitta sätt att utveckla samarbetet ute i ABF-Sverige.
Så kan vi skynda på en rättvis klimatomställning i världenProgressiva organisationer i länder som Sverige behöver använda sitt inflytande för att en globalt rättvis klimatomställning ska bli möjlig. Dels är det vad det globala nord gör som är avgörande då världen ska styra bort från klimatkollaps, dels är det härifrån stora summor behöver komma för att bidra till världens klimatomställning.
Lägg till det att de handelsavtal och regler som exempelvis EU beslutar om ger svallvågor för arbetare världen över.
Så våra röster behövs. Men de förslag vi driver måste tas fram i samarbete med kamrater i andra länder. Därför har Palmecentret frågat aktiva inom facket, civilsamhället och systerpartier i Filippinerna och Sydafrika vad de ser som centralt för en rättvis klimatomställning.
Deras svar sammanfattas i en ny studie: ”A Just Transition for the Global South”. Här är några konkreta krav som de vill att vi ska verka för tillsammans:
Annars fortsätter vi ta glupska bett av den krympande kaka av utsläpp som måste räcka till alla för att vi ska ha en chans att hålla Parisavtalet. Sverige behöver skarpare utsläppsmål och mer handling för att nå dem.
Att ta en springnota vore särskilt ofint med tanke på att Europa har byggt upp stora delar av sitt välstånd genom klimatförstörande industrier samt exploatering av andra länders natur och arbetskraft.
Där som här ska en rättvis klimatomställning få bort utsläppen. Men ovanpå det måste befolkningen dessutom rusta sig mot takkrossande tyfoner och andra effekter av klimatkrisen redan i dag.
Samtidigt behöver alla få tillgång till saker som elektricitet, skola, vatten och vård. Omställningen måste också ta itu med hög arbetslöshet och brist på formella jobb. I Sydafrika, där alternativen är få, skulle ett plötsligt grönt importstopp till Europa av varor producerade med kolkraft skicka tusentals arbetare och deras familjer in i hungersnöd – om det inte förenas med insatser för nya jobb och social trygghet.
Vare sig det handlar om utförsäljning av statliga energibolag i samband med bytet till ren energi, eller om arbetsvillkoren från helvetet för dem som gräver upp mineraler till elbilsboomen.
I synnerhet de kvinnor som också tillhör andra marginaliserade grupper, som ursprungsbefolkningar, unga, arbetarklassen, och så vidare. I omställningen måste de få det demokratiska inflytande de hittills har nekats. En feministisk rättvis omställning innebär också att satsa på klimatanpassning, och att investeringar inte bara ska gå till mansdominerade sektorer.
Arbetare behöver kunna organisera sig för att påverka omställningen av sina arbetsplatser och sektorer.
Det är några av de politiska frågor som bör förena vår gränsöverskridande rörelse för rättvis klimatomställning.
Läs mer i rapporten ”A just transition for the Global South”:
