Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Netanyahu har visat att han inte lyssnar på omvärldens krav. Sverige behöver därför sätta tydligare politisk, ekonomisk och juridisk press på honom.
Om du känner som vi: Skriv på vårt upprop och sprid det!
Vi behöver agera tillsammans för att Sverige ska stå upp för internationell rätt och att skydda civilbefolkningen i Palestina!
Över 35 000* människor har hittills dödats, varav en majoritet är barn och kvinnor. Nästan två miljoner människor är på flykt utan skydd mot de urskillningslösa bombningarna. Ingen plats är säker och civilbefolkningen tvingas gång på gång fly. Den illegala israeliska blockaden av mat, mediciner och andra förnödenheter leder till att människor svälter och dör av sjukdomar. Sjukvården är slagen i spillror och nödhjälp hindras och beskjuts. Civilbefolkningen för en desperat kamp för sina liv.
Den israeliska regeringens brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter är väldokumenterade. Det har föranlett att chefsåklagaren på den Internationella brottmålsdomstolen ICC begärt att domstolen ska utfärda en arresteringsorder mot premiärminister Benjamin Netanyahu och landets försvarsminister för brott mot mänskligheten.
Redan i januari kom också den internationella domstolen ICJ:s utlåtande att det finns en rimlig risk för folkmord på Gazaremsan. Domstolen beordrade därför den israeliska regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att förhindra folkmord och säkra att humanitär hjälp kommer fram. Ett domslut som den israeliska regeringen tydligt ignorerat. För en vecka sedan kom ICJ:s nya dom där man beordrar Israel att stoppa sin offensiv mot Rafah-området på Gazaremsan, som riskerar att bli en oöverblickbar humanitär katastrof. Domstolen kräver också att Israel öppnar gränsövergången mellan Rafah och Egypten för humanitär hjälp.
Men redan dagen efter dödades minst 45 människor i en israelisk flygräd mot ett tältläger utanför Rafah. Efter attacken har situationen ytterligare förvärrats med fortsatt bombardemang och strider i området med israeliska trupper inne i Rafah. Humanitära organisationer försöker få tillträde till området för att hjälpa de drabbade, men tillgången är mycket begränsad.
Det är bra att regeringen varit tydlig mot terrororganisationen Hamas brott mot mänskligheten och internationell rätt, men man måste nu också börja agera för att hålla den israeliska regeringen ansvarig för sina brott mot folkrätten.
Alla stater har enligt 1949 års Genèvekonventioner skyldighet att säkerställa att parter i en väpnad konflikt respekterar internationell humanitär rätt. Den svenska regeringen passivitet har under de senaste månaderna lett till man undvikit att tydligt kritisera den israeliska regeringen för deras krigsföring och brott mot internationell rätt. Man har dessutom stoppat stödet till UNRWA, den viktigaste hjälporganisationen i området, under en extremt kritisk period. Än idag håller regeringen inne Sveriges utlovade kärnstöd till organisationen.
Regeringen måste göra allt i sin makt för att skydda den palestinska civilbefolkningen! Skriv under och sprid uppropet!
Ge en gåva för att hjälpa civilbefolkningen genom våra lokala samarbetsorganisationer.
Fackliga rättigheter är grundläggande demokratiska rättigheter och fackliga organisationer är ofta bland de första att förbjudas i länder där auktoritära ledare har makten. Fackföreningsrörelsen organiserar och representerar hundratals miljoner arbetstagare runt om i världen, och de förkroppsligar dagligen de demokratiska värderingarna i sin verksamhet.
Ytterst stärker facket människors gemensamma strävanden att säkra sina rättigheter och göra sin röst hörd tillsammans. Genom organisering av många människor kan de ofta stå som motvikt mot självsvåldiga autokrater och populister.
Respekt för arbetstagarnas rättigheter och hög facklig täthet leder också till en mer rättvis fördelning av samhällens resurser och till ett större förtroende hos allmänheten för demokratin och demokratiska institutioner.
Liksom fackföreningsrörelsen var en avgörande kraft för demokratins genombrott i Sverige, står de idag ofta emot och agerar vakthundar i länder där den demokratiska utvecklingen går bakåt. Särskilt i länder där övriga delar av civilsamhället fortfarande är för svagt.
Kort sagt, fackföreningar är en oersättlig del av ett starkt och levande civilsamhälle som kan organisera människor, ge dem makt över sina liv, och kunna stå emot antidemokratiska rörelser.
I vintras presenterade regeringen sin reformagenda för biståndspolitiken. Det är till stora delar en sorglig läsning för alla som tror på internationell solidaritet och facklig organisering. I den nämns inte ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling. När regeringen sedan presenterade en ny strategi för utvecklingssamarbete med det civila samhället stod det också klart att stora förändringar av det svenska demokratistödet var på gång.
Detta bekräftades också när regeringen gav Sida i uppdrag att se över sitt samarbete med det svenska civilsamhället som sedan länge är en central samarbetspart i genomförandet av det svenska civilsamhällesstödet internationellt. Det har lett till att Sida nu har beslutat att säga upp samtliga avtal med alla svenska civilsamhällesorganisationer, som i sin tur kommer att behöva säga upp nära 2000 avtal med sina internationella samarbetsparter.
Inte minst drabbar detta Palmecentret och Union to Union och våra fackliga samarbeten runt om i världen.
Frågan som många ställer sig just nu är varför regeringen vill begränsa det svenska civilsamhällets roll i biståndet.
Inledningsvis verkade målet vara att Sida själva skulle ta över förmedlingen av biståndsmedlen till internationella civilsamhällesorganisationer, men när kritiken mot ett förstatligande av biståndet blivit för stor verkar regeringen nu ha backat. Frågan kommer dock inte helt avgöras förrän Sida återrapporterat på sitt utvärderingsuppdrag och regeringen presenterat en ny strategi för civilsamhällesstödet som ska träda i kraft 1 januari 2025.
Under tiden har Sida inlett en ansökningsprocess där civilsamhällesorganisationer från hela världen nu bjuds in till att ansöka att bli partner till Sida. I denna process finns inga garantier att några av de svenska organisationerna som arbetar med facklig organisering och fackliga rättigheter kommer att få ett uppdrag. Det skulle i sådant fall innebära slutet för det svenska fackliga biståndet.
I processen ställs också ett antal krav på det svenska civilsamhället som regeringen inte ställer på internationella aktörer. Inte minst ska svenska organisationer betala en egeninsats på 15%. Det är dessutom en ökning med 50% sedan tidigare år och det innebär att många organisationer kommer att få det mycket svårt att upprätthålla sin verksamhet.
Internationell solidaritet ligger i den fackliga rörelsens DNA. Svensk fackföreningsrörelse har en viktig roll att fylla i arbetet för demokrati, facklig organisering och arbetstagares rättigheter internationellt. Vi vet också att den fackliga kampen är global. I en sammankopplad värld och världsekonomi påverkar arbetstagares villkor och rättigheter i andra länder oss alla.
Nu behöver vi tillsammans agera för att rädda det fackliga biståndet innan det är för sent. Det här kan du göra:
Förutom att facklig organisering effektivt bidrar till länders demokratisering är också fackliga rättigheter grundläggande demokratiska rättigheter som behöver stärkas. International Trade Union Confederation (ITUC), Världsfacket, mäter och presenterar årligen utvecklingen av fackliga villkor i det som kallas Global Rights Index. Även ur ett fackligt perspektiv finns många exempel på att det demokratiska utrymmet minskar:
Sedan den 7 oktober har vi med fasa bevittnat hur tusentals civila har dödats i Palestina och Israel, och dödssiffran stiger för varje timme. Hamas och andra väpnade grupper utförde urskillningslösa och olagliga attacker mot Israel och dödade omkring 1 200 personer och tog över 200 personer som gisslan. Gisslan som omedelbart och villkorslöst måste friges. Israel har svarat med urskillningslösa och olagliga motangrepp som hittills har dödat minst 18 000 personer, varav över 6 000 barn, i Gaza. Tusentals fler har skadats. Minst 1.9 miljoner människor, över 85 procent av befolkningen, har tvingats på flykt i Gaza.
Vi får inte glömma att bakom dessa siffror befinner sig människor: barn, unga och vuxna som en gång delat minnen och erfarenheter med sina nära och kära.
Situationen är akut och den humanitära katastrofen i Gaza är ofattbar. Israels 16-åriga olagliga blockad har intensifierats och hindrat människors tillgång till basala förnödenheter, så som gas, mat, vatten och medicin. Att straffa civila i Gaza för handlingar som de inte ansvarar för utgör kollektiv bestraffning och är en krigsförbrytelse. Flera internationella oberoende människorätts- och humanitära organisationer, FN-organ och FN:s oberoende människorättsexperter har rapporterat om folkrättsbrott i Gaza.
Samtidigt som situationen i Gaza saknar motstycke pågår det även människorättskränkningar på ockuperade Västbanken där israeliska myndigheter kraftigt ökat användningen av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och omänsklig behandling mot palestinier. Ansvaret vilar på oss alla att aldrig någonsin rättfärdiga eller normalisera folkrättsbrott.
Nyligen kom parterna överens om frigivande av gisslan och fångar, samt en humanitär paus för att tillåta humanitärt bistånd till Gazas civilbefolkning. Detta var ett första steg, men det krävs betydligt fler ansträngningar för att få slut på det pågående lidandet. Ett eldupphör som omfattar hela Gaza och som är tillräckligt långvarig för att stoppa den humanitära katastrofen. För detta krävs större politiska insatser av världens länder.
Sverige har historiskt sett haft en viktig röst i globala sammanhang när det kommer till att försvara mänskliga rättigheter. Som en del av det internationella samfundet bör Sveriges regering nu göra allt i sin makt för att agera för en politisk lösning för hållbar fred.
Vi kräver att regeringen agerar för:
Vi undertecknade organisationer kräver att ni, den svenska regeringen, agerar för att skydda civila.
Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Anna Johansson, Generalsekreterare Amnesty International Sverige
Anna Stenvinkel, Generalsekreterare ForumCiv
Elin Wernquist, Generalsekreterare Barnrättsbyrån
Jennifer Vidmo, Generalsekreterare ActionAid Sverige
Kerstin Bergeå, Ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Martin Nihlgård, Generalsekreterare, Individuell Människohjälp
Mattias Brunander, Generalsekreterare Diakonia
Petra Tötterman Andorff, Generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Shahab Ahmadian, Förbundsordförande MÄN
Farhad Mazi Esfahani, generalsekreterare Clowner utan Gränser
Det öppna brevet, inklusive referenser finns att läsa här.
