Krönika-arkiv

I land efter land är friheten i fara

I över ett år har slaget om Hongkongs frihet utspelat sig på stadens gator och torg. Välbekanta platser förvandlade till frihetens slagfält. Miljontals människor som protesterat av rädsla för att deras frihet genom ny nationell säkerhetslagstiftning skulle komma att inskränkas.

”Friheten är hotad. Försvara den med allt du har. Kämpa för frihet. Stå upp för Hongkong”, löd ett av många plakat som förevigats i nyhetsrapporteringen.

Ändå blev mardrömmen verklighet. Den 28 maj fick den omstridda säkerhetslagen grönt ljus i den kinesiska folkkongressen.

Dagen går till historien som den dag friheten i Hongkong avskaffades. Den dag då löftena om ett land, två system visade sig vara tomma ord. Ett oförlåtligt svek från kommunistregimen på fastlands-Kina. Men också ett svek från världssamfundet. Som valde att lita på en diktatur. Som inte följde plakatets uppmaning om att stå upp för Hongkong.

Det är hög tid att på allvar reagera. I land efter land ser vi just nu hur friheten är i fara. Fler människor lever i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg. Och i kölvattnet av corona-pandemin ser vi ännu mer auktoritär politik.

Det är slutsatsen i den rapport Palmecentret publicerar inom kort. När ett land tar steg i auktoritär riktning ökar legitimiteten för andra att följa efter. Det som tidigare var en illavarslande snålblåst har förstärkts till en orkan, konstaterar rapportförfattarna. Detta är en av vår tids ödesfrågor. Då räcker inte ord. Att stjäla frihet måste kosta.

En historisk slump – eller cynism? Den omstridda säkerhetslagen antogs bara dagar innan årsdagen av ”4 juni”, som man i Kina kallar massakern på Himmelska Fridens torg.

Vi ser bilden framför oss. Det världsberömda fotot på den okände demonstranten som möter raden av pansarfordon – redo att offra sitt liv i kampen för friheten.

Om trettio år, kommer vi att minnas bilderna på miljontals människor som samlats på Hongkongs gator för att försvara densamma?

Olof Palmes bevingade ord om att folkens längtan efter frihet inte kan slås ned med våld fyller mig med en gnutta hopp.

Längtan efter frihet kommer att överleva och den kommer till sist att segra. Men bara om vi alla väljer att stå upp för den.

Mot moderna hot hjälper inte kulor

Krisens effekter är ännu omöjliga att överblicka. Men krisens faser är lättare att få grepp om. En kris brukar nämligen delas in i fyra faser; chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas och nyorienteringsfas.

Faserna följer sällan i kronologisk ordning utan överlappar varandra. Just nu pendlar vi mellan chockfas och reaktionsfas. Men vetskapen om den bearbetningsfas och nyorienteringsfas som komma skall känns trösterik.

Det finns så många viktiga lärdomar att dra; ensam är inte stark, marknaden löser inte allt, den svenska välfärdsstaten är fantastisk, fakta och transparens är fullständigt ovärderligt.

Virus gör inte skillnad på människor, de känner inga gränser och tar heller inte politisk hänsyn.

I bearbetningsfasen kan den här krisen förhoppningsvis lära oss att se andra kriser. Ge oss mod att fortsätta agera. Möta klimatförändringarna som hotar hela vår planets framtid. Att ställa om ter sig inte längre lika svårt och ouppnåeligt.

Våga ifrågasätta det meningslösa med krig och konflikt som driver människor på flykt. Se de drygt 130 miljoner människor som är beroende av humanitär hjälp för sin överlevnad. Ofta som direkt konsekvens av väpnad konflikt. Påminna varandra om den internationella solidaritetens betydelse. Om nödvändigheten av humanitärt bistånd och nyttan med långsiktigt utvecklingssamarbete som skapar förutsättningar för en bättre framtid för människor runt om i hela världen och bygger motståndskraft inför nästa kris.

Använda insikten om att det var ett virus som fick hela vår värld att gunga och se det fullständigt absurda i att de samlade försvarsutgifterna ökar och att kärnvapenarsenalerna moderniseras. Låta vetskapen om den kapprustning som hotar väcka engagemanget för hela världens fred.

De utmaningar vi står inför – klimatförändringar, migration, pandemier – kan inte mötas med kulor.

Den nödvändiga nyorienteringen kräver helt andra satsningar. På fred och fattigdomsbekämpning. På grön teknik och stärkt välfärd. Och inte minst på solidaritet och globalt samarbete. Bättre försäkring mot framtida kriser finns inte.

Anna Sundström, Generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Krönikan publicerades 26/3 2020 i NSD.

Det som nyss var otänkbart är det nya normala

Nyss var tiden när vi chockades över att ett parti med rasistiska och högerextremistiska rötter fått så många röster att det tagit plats i Sveriges riksdag. Nu balanserar de på gränsen till att bli Sveriges största parti.

Och tills nyligen trodde väl de flesta av oss att Europa med sin mörka historia var vaccinerat mot fascism, högerpopulism och svulstig nationalism. Och att demokratiseringen av världen bara var en tidsfråga. Nu växer antidemokratiska krafter och för fjortonde året i rad går den demokratiska utvecklingen i världen bakåt.

Den auktoritära och nationalistiska retoriken smittar. Uttalanden som vore omöjliga för bara några år sedan blir till folkmun. Vi får ett samhälle där ytterhögerns världsbild är allmänt accepterad. Ett anpassningens samhälle.

Allt fler börjar betrakta det som nyss var otänkbart som det nya normaltillståndet. Det borde vi inte göra. Nu mer en någonsin behövs en progressiv rörelse som inte viker ner sig, och som formulerar en tydlig alternativ berättelse till den som auktoritära ledare och extrema nationalister för fram.

Olof Palmes Internationella Center och andra svenska organisationer som globalt arbetar för att stödja demokratikämpar och progressiva rörelser ser hur deras rörelsefrihet minskar. I land efter land sker en utveckling som försvårar för de som står upp för mänskliga rättigheter och rättvisa. Nu mer än någonsin behöver de vårt stöd.

De auktoritära ledarna är inte bara ett demokratiskt problem. De hotar vår överlevnad. Den världsomfattande mobilisering som krävs för att minska den globala uppvärmningen blir en omöjlighet när ledare som Trump, Bolsonaro och diktatorer som inte påverkas av folkviljan saboterar det globala samarbetet.

Från Olof Palmes Internationella Center gör vi vad vi kan för att stödja motkrafter runt om i världen; människor och rörelser som står upp för demokrati och rättvisa. Nutida och framtida ”oauktoritära” ledare inom civila samhället, fackföreningsrörelsen och politiska partier. Kvinnor och män som vet att en annan värld är möjlig. Och helt nödvändig. För vår gemensamma framtid. Inom arbetarrörelsen är vi stolta över vårt historiska engagemang för den internationella solidariteten. Det ankommer på oss alla att se till att den också är en del av vår nutid och framtid. Jag räknar med dig!

Anna Sundström
Generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Krönikan publicerades i Aktuellt i Politiken.

Nyhetsbrev