Krönika-arkiv

ENG

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Världen brinner – och vi för den

Arbetarrörelsens internationella solidaritet är för många förknippat med namnet Olof Palme.

Men redan i arbetarrörelsens barndom fanns en insikt om det ömsesidiga beroendet mellan människor, inte bara i vårt närområde, utan över hela världen. Hjalmar Branting, Sveriges första socialdemokratiska statsminister, fick Nobels fredspris 1921, bland annat för sitt arbete inom Nationernas Förbund (föregångaren till FN).

Sedan fanns förstås alla gräsrötterna: människorna som studerade internationella frågor på sin fritid, som byggde fackliga samarbeten över gränserna, hjälpte politiska flyktingar och protesterade mot förföljelser av oppositionella i Tsar-Ryssland.

Samma typ av människor, arbetarrörelsens gräsrötter, bar under 1900-talet upp kampen mot apartheid i Sydafrika och för demokrati i Chile.

Många som i dag är aktiva i arbetarrörelsen har berättat att det var internationalismen som fick dem att engagera sig en gång i tiden. Det gäller inte bara för Socialdemokraterna, utan även för våra fackliga medlemsorganisationer, som bedriver en imponerande internationell verksamhet.

Många inom fackförbunden kan vittna om att det globala arbetet kan hjälpa till att värva medlemmar. För en hel del människor, inte minst unga, kan internationella frågor kännas minst lika relevanta som till exempel schyssta arbetsvillkor. Solidariteten är en kraft för att öka friheten i samhället, eftersom ingen är fri förrän alla är fria.

Världen brinner – polariseringen ökar och antidemokratiska krafter vinner terräng. På Olof Palmes Internationella Center brinner vi för världen. Vi stöttar de krafter som bjuder motstånd. Som trots repression fortsätter kampen för demokratiska fri- och rättigheter. Det är både ljus och mörker. I Serbien vädrar oppositionen morgonluft. Folket protesterar mot den högernationalistiska regeringen. I Turkiet förbereder man sig för helgens lokalval samtidigt som tusentals lokalpolitiker från det socialdemokratiska partiet HDP sitter fängslade.

Vår solidaritet behövs.

Det finns många sätt att stötta Palmecentrets verksamhet. Bjud gärna in era vänner att gilla oss på Facebook eller prenumerera på vårt nyhetsbrev. En stor del av Palmecentrets projektverksamhet finansieras av Sida men kräver en egeninsats. Vi är därför beroende av de bidrag som kommer in, inte minst från våra månadsgivare.

Många av er som läser detta är säkert redan månadsgivare. Ett stort tack till er – ni är ryggraden i den svenska arbetarrörelsens solidaritetsarbete.

Text: Anna Sundström

Vi behöver mer jämlikhet och mindre klyftor

”Demokratin i världen är på tillbakagång. I dag lever fler människor i länder med auktoritära tendenser än i länder som gör demokratiska framsteg”, konstaterade Wallström när hon presenterade utrikespolitiska deklarationen i riksdagen. Tillbakagången är global och många av Palmecentrets samarbetsorganisationer vittnar om ökad repression och trakasserier.

Utvecklingen gäller även Europa. Inför Europaparlamentsvalet finns anledning till en orosanmälan om ett brunt Europa. Det är också undertiteln till boken ”Ödesvalet” som Palmecentret lanserar i början av mars, i samarbete med skribenten Lars Jederlund. Boken beskriver de partier som befinner sig till höger om den traditionella högern och vad de vill göra med Europa. Boken är intressant men också skrämmande läsning. Vi gör klokt att ta dem på orden – de menar det de säger. Ungern halkade exempelvis ner i organisationen Freedom House:s listning av läget för civila och politiska fri- och rättigheter i världens alla länder. Som första land i EU klassas nu Ungern som ”delvis fritt”.

Därför är det glädjande att regeringens demokratioffensiv även ska omfatta Europasamarbetet – ”vi ska ställa krav på att demokratin och rättsstatens principer respekteras av samtliga EU:s medlemsstater”, slår Wallström fast. Demokratin måste vinnas i varje epok och av varje generation. Vi lever i dag i en avgörande tid för EU och Europas framtid.

Det ovanligt tydliga jämlikhetsperspektivet i den utrikespolitiska deklarationen är också mycket välkommet. Det finns ett otvetydigt samband mellan växande sociala klyftor och en minskande tilltro till demokratin. Därför behöver vi mer jämlikhet och mindre klyftor. Världens resurser behöver fördelas solidariskt, både inom och mellan länder. Ett ensidigt fokus i biståndet på de fattigaste länderna som varit rådande under senare år, inte minst under alliansregeringens åtta år vid makten, ersätts förhoppningsvis av ett fokus på de fattigaste människorna – oavsett om de bor i ett låg- eller medelinkomstland. Ökad tonvikt på den sociala dialogen mellan stater, arbetsgivare och fackföreningar är en viktig del. Den aviserade utvecklingen av initiativet Global Deal förpliktigar.

Att jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter fortsätter att stå i fokus för utrikespolitiken känns självklart. En konkretisering av vad den feministiska utrikespolitiken 2.0 kommer att innehålla är nödvändig. Sverige måste fortsätta att flytta fram positionerna på området.

Den andra prioriteringen i regeringens utrikespolitik är fred och säkerhet. Också här skulle det behövas en offensiv – en offensiv för perspektivet gemensam säkerhet i stället för fortsatt upprustning och krigsretorik. Freden kommer aldrig att kunna vinnas med militära medel.

Att regeringen avser ta ett nytt initiativ och samla en bred krets länder i arbetet för kärnvapennedrustning är naturligtvis välkommet. Men målet för nedrustning måste vara avrustning. Spänningarna i vår omvärld ökar och kärnvapenhotet har inte varit så stort som sedan kalla krigets dagar. Vi vet att ett kärnvapenkrig skulle utplåna hela mänskligheten. Att ett fåtal länder har mänsklighetens öde i sina händer är fullkomligt oacceptabelt och det måste den överväldigande majoritet länder som inte har kärnvapen ändra på. Också här bör Sverige och Wallström gå före – det ligger helt rätt i tiden.

Text: Anna Sundström

En viktig röst för fred och nedrustning

I dag den 30 januari tilldelas Daniel Ellsberg från USA Palmepriset, för ”sin djupa humanism och sitt storartade mod” (som det heter i prismotiveringen). Palmepriset delas ut av Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, en organisation som vi på Palmecentret ofta samarbetar med.

Priset delas ut samma dag som Olof Palme skulle ha fyllt 92 år. Grattis Daniel Ellsberg!

Daniel Ellsberg är mest känd för att ha avslöjat hemliga dokument om Vietnamkriget 1971. Det var länge kontroversiellt att kritisera USA:s krigföring. Olof Palmes kritik mot kriget ledde till exempel till att USA frös de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Men Daniel Ellsbergs avslöjande bidrog till att vända opinionen mot kriget i USA.

Daniel Ellsberg är ett exempel på hur enskilda modiga människor kan göra skillnad. Det är extra viktigt att lyfta fram hans insats nu när vi ser på många håll i världen hur de som kritiserar makten hotas och utrymmet för fri debatt krymper.

Daniel Ellsberg har också varit en viktig röst för kärnvapennedrustning, till exempel med boken The Doomsday machine som kom ut 2017.

Nu i januari blev utredningen om kärnvapenförbud, som tillsatts av regeringen, färdig. Det är en utredning utan visioner, och utan förståelse för hur människor tidigare i historien lyckats skapa opinioner som fått utvecklingen att gå i en annan riktning.

Utredningen rekommenderar att Sverige inte undertecknar FN:s konvention om kärnvapenförbud. En beklaglig och felaktig slutsats som är bristfälligt underbyggd, det visar organisationen ICAN som tilldelades Nobels fredspris 2017. Läs rapporten här.

Enligt en opinionsundersökning som Sifo gjort på uppdrag av Palmecentret finns det en överväldigande majoritet (85 procent!) bland svenska folket för att underteckna konventionen. I en tid när världens ledare återigen skramlar med hot om kärnvapenkrig behöver Sverige gå före. Politikerna borde lyssna på väljarna och underteckna konventionen.

Text: Anna Sundström

Läs mer om priset hos Olof Palmes minnesfond

Israels mur hindrar Haya och Ayham att leva fritt

I juletid går mångas tankar till ett barn som för två tusen år sedan föddes i Betlehem. Men låt oss även ägna en tanke åt de barn som lever i dagens Betlehem, i Palestina. De lever i en stad som är inringad av den mur som Israel låtit bygga genom Palestina.

Från Olof Palmes Internationella Center har vi inför den här julen valt att lyfta fram två barn från Betlehem, som får symbolisera hur människor tvingas leva i en svår livssituation, som inte orsakats av vare sig torka eller jordbävning, utan av politiska beslut.

Ayham, 11 år, bor i ett trångt flyktingläger där människor levt i generationer, allt sedan Israel bildades. Han drömmer om att få spela fotboll på en riktigt gräsplan, och älskar den karateträning som Palmecentrets samarbetsorganisation arrangerar.

Haya, 7 år, bor granne med den israeliska muren, en mur som för henne alltid funnits där. Men sommarläger med zumba och målning har vidgat hennes vyer.

Palmecentret driver sammanlagt 16 projekt på Västbanken, Gaza och i Jerusalem. Nio organisationer från svensk arbetarrörelse deltar i projekten.

Lika väl som två barn från Palestina kunde vi lyft fram några av de miljoner kvinnliga hushållsarbetare som denna jul liksom alla andra jular arbetar långt hemifrån under slavliknande förhållanden. I stort behov av en stark fackförening. Vi kunde ha valt en politisk ledare från ett progressivt parti, som sitter fängslad efter att ha vågat höja sin röst mot förtrycket. Eller det kunde ha varit romer på Balkan, vars tillvaro präglas av misär och diskriminering.

Alla är exempel på individer och grupper som Palmecentret stöder i samverkan med hela den svenska arbetarrörelsen. Alla har de det gemensamt att det krävs organisering och politisk kamp för att förändra deras situation till det bättre.

Svensk arbetarrörelse har all anledning att ytterligare öka sin ambition att påverka världen utanför Sveriges gränser. Det räcker inte med att vinna slaget på hemmaplan. Det gäller inte minst nästa år då vi har ett val till Europaparlamentet då fascistiska och högerextrema krafter kan nå stora framgångar, om inte de progressiva motkrafterna mobiliserar till hundra procent.

Låt oss gemensamt se till att 2019 blir året då vi tar kliv bort från orättvisor, förtryck och klimatförnekelse. Från arbetarrörelsen är det viktigt att vara tydlig i sitt förhållande till omvärlden. De som förtrycker ska kallas förtryckare.

De högerextrema krafter som växer i Europa ska utmanas genom en tydlig alternativ berättelse, där jämlikhet och rättvisa står i centrum. Och hotet om ett kärnvapenkrig, som kan utrota hela mänskligheten, behöver bemötas med ett entydigt ställningstagande om att Sverige ska skriva under FN:s konvention om ett globalt förbud för kärnvapen.

Text: Anna Sundström

Texten har även publicerats på Dagens Arena.

Läs mer: Barnen i Betlehem

Rätten att leva i fred

Enligt julevangeliet föddes Jesus i Betlehem – som i dag hör till palestinska Västbanken. Lagom till jul drar vi i gång insamlingskampanjen Barnen i Betlehem – som skildrar livet för barn och unga i dagens Betlehem. Mer om insamlingen i nästa nyhetsbrev – håll utkik!

Palmecentret arbetar sedan många för ett fritt Palestina. Vi samarbetar med bland annat fackföreningar och ungdomsorganisationer. Våra partners bedriver en verksamhet som skapar förändring – och på sikt också bidrar till fred mellan Israel och Palestina. För konflikten måste lösas. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt att leva i fred.

I veckan som gått har Palmecentret haft besök av Lamia från organisationen Old City Youth Association som med stöd av ABF Botkyrka Salem och Palmecentret bedriver ungdomsverksamhet i Östra Jerusalem. Tillsammans har vi rest runt i landet och berättat om livet i Palestina. Som Lamia själv uttrycker det:

– Att mina mänskliga rättigheter berövas mig, innebär inte att jag inte har rätt till dem.

I denna månads nyhetsbrev finns ett reportage från Filippinerna – där arbetarrörelsen kämpar vidare, trots mycket svåra förhållanden under Dutertes auktoritära styre.

Och till sist en riktigt glad nyhet: Sveriges riksdag har beslutat att ratificera ILOs konvention 189 om bättre arbetsvillkor för hushållsanställda. Det är något som bland annat vår medlemsorganisation LO slagits för. Konventionens syfte är att garantera till exempel rätt till reglerad arbetstid och ordentliga anställningsavtal. Ett mycket bra beslut av riksdagen. Det spelar stor roll vilka politiker vi väljer, även när det gäller globala frågor.

Trevlig advent!

Text: Anna Sundström

Läs mer om ILOs konvention 189 på LO-bloggen

Nyhetsbrev

Stöd oss