Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Kommunal Öst stöttar kvinnors organisering

I byn där Mevlida bor finns ingen kollektivtrafik, inget TV-nät eller någon telefonlinje. Mevlida har tre mobiltelefoner med olika SIM-kort, men oftast måste hon åka till en grannby för att kunna lita på täckningen. Hon återvände hit, till Daljegošta i Bosnien och Hercegovina, med sin krigsskadade man för fem år sedan.

Under kriget isolerades byn, och den är än i dag avskild från resten av omgivningen. Enligt ett bosniskt talesätt befinner man sig ”varken på jorden eller i himlen” när man lever isolerat.

– Kvinnorna i de isolerade byarna är inte inkluderade i samhället. Jag och några grannkvinnor bestämde oss för att starta en förening. Vårt mål var framför allt att få kvinnorna här att börja samlas och umgås utanför hemmet, berättar Mevlida.

Genom projektet, som genomförs av organisationen Vive Žene, har Mevlidas förening träffat andra kvinnoföreningar i närområdet.

– Vi var alla isolerade i våra hem och uppdelade på etniska grunder, serbiska kvinnor och bosniakiska för sig. Nu umgås vi och samarbetar jättebra. För mig är det viktigt att kvinnorna här lämnar hemmet då och då och förstår vikten av sitt egna värde. Nu lär vi oss att producera och sälja varor, så som sylt och saft, och ger råd till varandra, berättar Mevlida.

– Detta är ett land förstört av krig. Många av de som återvände tvingades bo år i tält när de kom tillbaka. De som bor här har överlevt koncentrationsläger och lider av trauman från kriget. Livet i de isolerade byarna präglas av patriarkala strukturer och aggressivitet, förklarar Mima Dahić, som är koordinator för projektet.

Många av kvinnorna som lever i byarna ses inte som en del av familjens försörjning. De lever av småskaligt jordbruk och producerar varor typiska för regionen. Genom nätverksprojektet har de fått utbildning i ekonomi, produktion och försäljning. Många av kvinnorna var tidigare återförsäljare av råvaror, men producerar nu i stället slutprodukterna. Varje år arrangeras en marknad i Tuzla där produkterna säljs. Och den goda kvaliteten har lett till att fler vill ta del av varorna.

Mevlida berättar att en väninna och medlem i föreningen utsattes för våld i hemmet. Genom stöd från projektet kunde hon få bättre insikt om sin situation.

– Men vad hjälpte det när hon inte var ekonomiskt självständig och därför måste gå tillbaka till förövaren? Jag förstod då att vi inte hade löst någonting och därför började vi arbeta med att stärka kvinnorna ekonomiskt också.

– I många fall har detta ändrat dynamiken i familjerna. Kvinnorna har en egen inkomst och bidrar till familjens försörjning, vilket såklart leder till en form av frigörelse, säger Mima.

Text: Miriam Limås-Kollberg
Foto: Vedran Kurtes

Bli fadder för ett projekt
Vill du engagera din organisation i Palmecentrets verksamhet? Att bli projektfadder är ett enkelt sätt att bli aktiv. Organisationer närstående Palmecentret kan bli fadder för ett centralt drivet projekt. Det betyder att organisationen blir delaktiga i projektet men att inga krav ställs på genomförande. Läs mer här.

Se även: Bosnien och Hercegovina: Kvinnor på landsbygden organiserar sig

Bosnien och Hercegovina: Kvinnor på landsbygden organiserar sig

Kvinnorna kommer från olika etniska grupper. Många av dem har varit med om svåra händelser. Men genom Vive Zene kan de få hjälp att organisera sig för att förbättra sin situation.

Se en kortfilm om Nizama som arbetar som lärare och har ett litet stall med kor vid sidan om sitt lärarjobb:

 

Se en kortfilm om Mevlida som är aktiv i en förening för återvändande kvinnor som ägnar sig åt lantbruk och hantverk.

 

Läs mer om vårt arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa här.

Sarajevo – en vacker stad med ett smärtsamt förflutet

Nu i september åkte jag till ett valfebrigt Sarajevo. Bosnien och Hercegovina har ett komplicerat politiskt system och är uppdelat i två entiteter med stort självstyre (Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska).  Den 7 oktober hålls president- och parlamentsval.

Palmecentret samarbetar med SDP, som är ett systerparti till de svenska Socialdemokraterna. Det politiska läget är på många sätt svårt. Många oroas av ökande nationalistisk propaganda och spänningar mellan olika etniska grupper. Vi såg på 1990-talet vilken katastrof det kan leda till.

SDP är ett multietniskt parti som i stället försöker lyfta fram sakfrågor. I årets val har de bland annat riktat in sig på ungdomar och har fler unga som kandiderar för partiet. Ungdomars delaktighet är viktigt för att stoppa den stora utflyttningen från landet. Förra året lämnade 1 av 20 medborgare landet. Ofta på grund av bristande framtidshopp.

Det behövs fler jobb, anständiga arbetsvillkor och en inkluderande tillväxt. Jag är därför tacksam över inbjudan från ambassadör Anders Hagelberg och möjligheten att presentera Global Deal för fackföreningsföreträdare, arbetsgivarrepresentanter, myndigheter och andra lokala aktörer i landet. Global Deal, som lanserades av Stefan Löfven 2016, syftar till att stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och länders regeringar för att förbättra anställningsvillkor och produktivitet och drivs nu vidare av OECD i samverkan med ILO.

Sarajevo är en vacker stad med ett smärtsamt förflutet där nationalism och polarisering växer på nytt. Men mina möten med några av alla dessa progressiva krafter ingjuter ändå ett försiktigt hopp om en bättre framtid.

Text: Anna Sundström

Läs mer om Global Deal

Föreningshus för möten och sociala aktiviteter

Hrasno har tidigare saknat en naturlig mötesplats för byns invånare. Tuzla Community Foundation har varit med i utvecklingen av föreningshuset som ska ge invånarna en möjlighet till socialt umgänge och föreningsmöten.

Hrasnos ungdomar kommer få möjlighet att nyttja lokalen för sociala aktiviteter som pingis, filmvisning, teater och andra sociala tillställningar.

– Föreningshuset i Hrasno är det enda stället i byn där invånarna kan mötas och umgås med varandra. Föreningshuset bidrar till utvecklingen av lokalsamhället och stärker invånarnas röster, säger Selma Memišević från Tuzla Community Foundation.

– Vi hoppas att föreningshuset ska bidra till att öka invånarnas engagemang för volontärarbete samt ge dem möjligheten att delta i sociala aktiviteter, oavsett ålder. Föreningshuset kommer att användas till sociala aktiviteter men även till utbildningar, seminarier och workshops. Föreningshuset för samman flera olika generationer och genom ett gemensamt engagemang utvecklar och stärker man lokalsamhället tillsammans.

Text: Stina Karlsson

Jämställdhet och demokrati i Tuzla

Nu i november möttes organisationer från västra Balkan, Turkiet och Sverige i Tuzla i Bosnien och Hercegovina för att utbyta erfarenheter med varandra.

Foto: Adnan Mujanović

Årets Freja Forum berörde frågor om jämlikhet, demokrati och klimatförändringar. Dagarna var fyllda av paneldebatter, seminarier och workshops.

Målet med Freja Forum är att skapa en plattform för organisationer så att de tillsammans kan arbeta för att stärka den ideella sektorns roll i samhällsutvecklingen samt bidra till ökat erfarenhetsutbyte mellan olika regioner och länder.

Representanter från Palmecentrets samarbetsorganisationer här i Bosnien Hercegovina, Agora Center och Tuzla Community Foundation, deltog i Freja Forum.

– Det här var första gången som jag deltog på Freja forum. Det var intressant och värdefullt att diskutera ämnen som demokrati, lika möjligheter för alla och hur man kan använda social medier. Seminarierna om jämställdhet visade att det fortfarande finns mycket att göra. För oss var det definitivt en lärorik erfarenhet, säger Asmira Malkočević från Agora Center.

Text: Stina Karlsson

Tusentals sprang för kampen mot bröstcancer

Runt om i världen betraktas oktober som den officiella månaden för uppmärksammandet av kampen mot bröstcancer. Den 7 oktober anordnades ”Race for the Cure” för nionde året i rad i Sarajevo. Loppet är ett initiativ från den amerikanska organisationen Susan G. Komen och hålls årligen i 140 städer över hela världen med syfte att öka medvetenheten kring bröstcancer och kvinnors hälsa.

Agora samarbetade med en kvinnoorganisation här från Tuzla, Udruženje žena Tuzle, genom att sprida information och organisera resan till Sarajevo. Från Agora deltog cirka 10-15 personer.

I år slogs rekord för antalet deltagare – över 8000 människor samlades för att visa sitt stöd i kampen. Representanter från organisationer från 23 olika städer i landet reste till huvudstaden för att delta. Pengarna som samlas in används för att kunna ge gratis mammografi till kvinnor i Bosnien och Hercegovina som saknar social trygghet eller bor i landsbygdsområden utan möjlighet att få tillräcklig vård.

I Bosnien och Hercegovina har frågan om bröstcancer tidigare varit förknippad med skam, desinformation eller stigma. I dag ligger utmaningen snarare i att ge alla kvinnor i landet samma möjlighet till regelbundna undersökningar och för att upptäcka eventuell sjukdom i tid. Någonting som försvåras av att hälsosystemet i Bosnien och Hercegovina är decentraliserat och att en stor del av budgeten går till administration i stället för vård.

Text: Theresa Wahlqvist
Foto: Asmira Malkočević, Agora Center

Nya fackföreningar startas i Bosnien och Hercegovina

Det kan vara tungt att jobba för mänskliga rättigheter och medborgardeltagande. Zulka Baljak från organisationen Center for Civic Cooperation (CGS), i staden Livno i Bosnien och Hercegovina, säger att det finns tillfällen när de funderar på att ge upp, när man känner att ingenting händer.

– Men i nästa ögonblick ser vi resultatet av vårt långsiktiga arbete. För ett par månader sedan till exempel, då ringde ett team och berättade att vi håller på att få tre nya fackföreningar i den privata sektorn, två inom metallindustrin och en i träindustrin. Jag blev så lycklig!

Globala målen, mål 8: Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt.

CGS startade 1996, efter kriget, med målet att skapa bättre relationer mellan olika etniska grupper och jobba för mänskliga rättigheter och aktiva medborgare. Att hjälpa till att starta fackföreningar – och andra ideella organisationer – är en del av det.

– Så fort vi startade kom människor och bad om hjälp, de hade blivit av med sina jobb under kriget på grund av sin nationalitet eller sin politiska tillhörighet. De kunde inte få hjälp på annat sätt, advokater ville inte hjälpa dem för de sa att det inte är rätt tidpunkt, vi måste vänta på en bättre politisk situation.

– Kan du förstå det? säger hon, upprörd vid minnet av att det skulle kunna vara fel tid att hjälpa människor som fått sina rättigheter, både mänskliga och arbetsrättsliga, kränkta.

Zulka Baljak är själv ekonom i grunden och jobbade inom industrin i nio år. Men när kriget kom blev hon utan jobb.

– Jag kunde inte få jobb för jag tillhörde en minoritet, min nationalitet och politik passade inte dem som bestämde. Jag insåg att jag måste göra något, säger Zulka Baljak om varför hon själv började jobba med Center for Civic Cooperation.

– Vi har hjälpt 20 000 personer under åren, med hjälp av volontärer som ställer upp med sin tid och sin kunskap.

Att se till att det bildas fackföreningar är ett sätt att stärka människors situation på arbetsmarknaden. Det första fack som organisationen kunde hjälpa till att bilda i regionen var ett lärarfack.

– I dag är de väldigt aktiva och kan hjälpa andra.

Men att starta fackföreningar inom den privata sektorn har visat sig vara extra svårt; därav lyckan över beskedet nyligen att tre var på gång.

CGS fungerar som en partner och ett resurscenter för fackföreningsrörelsen. Enligt Zulka Baljak uppskattar facken att de inte varit påtryckande i diskussionerna.

– Vi frågade dem hur vi kan hjälpa och hur vi tillsammans kan stärka samhället, i synnerhet arbetarrörelsen och arbetarnas rättigheter. I gengäld förväntar vi oss deras stöd även i frågor som inte har direkt att göra med facket, som att motarbeta korruption och att jobba för jämställdhet. Vi har ju samma mål, att bygga ett bättre samhälle.

Hon ser sig själv som en revolutionär, och kan ibland känna sig besviken över sina unga landsmän.

– De har ingen revolutionär anda alls, suckar hon.

Men ett samarbete med IF Metall i Sverige ger ändå en ljusglimt på den fronten.

– Det är väldigt nyttigt, unga människor här har blivit uppmuntrade av att höra vad den organiserade fackföreningen kan göra för sina medlemmar. Jag brukar säga att arbetet för mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter är en lång kamp med många hinder, vi får inte ge upp vid första hindret.

Text: Ylva Säfvelin

[factbox]

Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. I slutet av 2016 samlade vi våra partner från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter och vi presenterar deras arbete i en serie artiklar. 

Fortfarande en utmaning att organisera i Filippinerna

Palmecentrets partners stärker facket i Albanien

[/factbox]

Stora utmaningar i lokalvalen i Bosnien och Hercegovina

I söndags hölls lokalval i Bosnien och Hercegovina, men valet handlade mindre om lokala frågor och mer om nationella. De etniska konflikterna tar fortfarande mycket plats i debatten i landet, och till stor del blev valet en framgång för de etniska-nationalistiska partierna – serbiska SNDS i Republika Srpska och bosniakiska SDA i Federationen. Socialdemokratiska och multietniska SDP förlorade tyvärr i huvudstaden Sarajevo, men sett över hela landet så gick partiet något framåt.

– Det var visserligen lokala val, men de lokala frågorna kom helt i skymundan, säger Miroslav Zivanovic, som är generalsekretare för Forum Lijeve Inicijative (Forum vänsterinitiativ). Detta medför att ”riktiga problem” och lokala utmaningar framgångsrikt har marginaliserats av de stora partierna.

Komplicerad maktstruktur

Bosnien och Hercegovinas komplicerade politiska struktur bidrar till att möjliggöra detta med många olika maktnivåer som gör att det kan vara svårt för de lokala församlingarna att utöva sina funktioner. Problem med till exempel infrastruktur och utbildning framstår som omöjliga att lösa på lokal nivå.

Bosnien är också ett land där många medborgare saknar tilltro till valprocessen. Den senaste tidens oroväckande anklagelser om oegentligheter kommer inte att påverka det i en positiv riktning. På valdagen förekom allvarliga incidenter, till exempel stängdes vallokaler i staden Stolac ner efter att våldsamheter brutit ut i samband med anklagelser om valfusk.

Vänstern måste ha visioner

Om denna negativa trend ska brytas, krävs att vänstern drar lärdomar av detta val.

– Den politiska vänstern i Bosnien och Hercegovina måste tydligare anta utmaningen och visa att den är en rörelse med en tydlig och stark vision för landets framtid, vilket också måste avspeglas i konstant politisk aktivitet för att förverkliga den visionen.

Även om det inte blev något vidare framgångsval för SDP denna gång, så återstår det att se vad som händer i de nationella valen om två år. Det finns hopp men de måste anta utmaningen.

Text: Jonas Andersson

Läs mer om Bosnien och Hercegovina.

Städerskor slåss för sina rättigheter

– I det här landet följs inte lagarna och arbetarnas rättigheter skyddas inte. Facket är därför enormt viktigt men fackföreningarna är svaga och arbetar i motvind. Därför är stöd utifrån oerhört  viktigt, säger STBIH:s ordförande Mersiha Beširović.

STBIH startade efter kriget och har därför inget arv från det gamla systemet. Nätverket Para-Legal bygger på en modell där fackmedlemmar tränas i att ge juridisk rådgivning och att förhandla med arbetsgivaren. Programmet har utarbetats i samarbete med flera lokala enskilda organisationer.

Mersiha Beširović. Foto: Irfan Redzovic

– Vi hade varken kunna starta eller driva nätverket utan stödet från Handels i Sverige. Och de medlemmar som är engagerade kommer främst från vårt kvinnonätverk som också fick fart tack vare samarbetet med Handels, säger Mersiha Beširović.

Projektet har just gått in i en ny fyraårsperiod. Karin Jungerhem, internationell sekreterare på Handels, säger att fokus även kommer att ligga på organisering och politisk påverkan.

– Alla arbetstagare ska behandlas med respekt. De har rätt att ha en röst. I dag kommer världen närmare eftersom många företag verkar globalt och tillverkning har flyttat utomlands, säger hon.

På STBIH:s kontor träffar jag fem kvinnor som just nu får hjälp av nätverket. De tillhör en grupp städerskor som sparkats från Sarajevo City Center: ett av de mest moderna varuhusen i staden. De anställdes på fasta kontrakt 2014. Efter ett år togs en städagentur in som enligt cheferna skulle ”träna” dem. Av agenturen blev tillsagda att slarva för att spara. Att använda samma svamp på toaletten som i restaurangen. Att blanda ut tvålen med vatten.

– De ville bli av med oss och i stället anlita firman: för att spara pengar, säger Sema Osmanović.

Städerskorna vägrade fuska och sade inte upp sig frivilligt. Då fick de sparken: alla 30 på en dag. Sen utsattes de för alla slags trakasserier. De kallades bland annat för lata analfabeter som inte gjorde sitt jobb.

Vid ett tillfälle bröt sig städagenturen in i deras skåp och kastade ut deras tillhörigheter. Samtidigt erbjöds de knappt 5 000 kronor i ett slags slutbetalning, samt att vissa kunde få börja jobba för agenturen under sämre villkor.

– Terrorn pågick i två månader. De försökte tvinga oss att skriva på olika slags avtal och lova att vi inte tänkte stämma företaget, säger Hana Hodžić.

Hennes son, juridikstuderande Arnel, var den som kontaktade facket. Städerskorna var själva inte medlemmar eftersom arbetsgivaren sagt nej. De visste inte vart de skulle vända sig. STBIH försökte förhandla med företaget och påpekade alla fel som gjort under processen. Både rent juridiska, exempelvis att företaget hade ändrat sina regler över en natt utan att konsultera facket, och att städerskorna utsatts för kränkande behandling, men de vägrade backa. Nu har advokater anlitats för att driva en grupptalan mot företaget.

– Chefen var chockad. Han trodde inte att en grupp städerskor skulle stå upp för sina rättigheter, säger Azra Bubregović.

Mersiha Beširović säger att STBIH är säkra på att de kommer att vinna i rätten på grund av alla fel som företaget har gjort. Problemet är att det kommer att ta tid: upp till två år. Om städerskorna får rätt kommer företaget att dömas att betala ut lön med ränta för hela perioden och att återanställa dem.

Nätverket Para-Legal har funnits i tre år och nått goda resultat: 73 procent av de fall som facket har tagit sig an har klarats upp till förmån för arbetarna. Många anställda i landet vågar varken klaga på brister eller gå med i facket och framgångarna med nätverket har lett till ökat förtroende och till fler medlemmar.

Text: Annika Torstensson

Handelsanställda i Sarajevo ockuperar arbetsplats

–  Jag var kvar under kriget och skyddade butiken från tjuvar och skadegörelse. Jag känner mig förnedrad och arg. Ledsen. Men jag fortsätter att kämpa. Under de tre veckor vi har protesterat är det bara facket som har kommit hit och stött oss, säger Bešlija Aida som har arbetat på företaget i 40 år.

Hon tvingades gå i pension i förtid och var lovad åtta månaders full lön som hon inte har sett någonting av.

Sarajevotextil har sålts och de anställda sagts upp. Medellönen för en butiksanställd i Bosnien och Hercegovina är motsvarande 2 700 svenska kronor. Svårt att leva på – och ändå tuffare om man inte får ut den. Ockupanternas situation är tyvärr inte unik: obetalda löner och orätta avskedanden är ett utbrett problem i landet.

Sarajevotextil var statsägt före kriget och togs i samband med privatiseringen över av två huvudägare. Problemen började när ägarna blev osams: den ene stämde den andre och banken frös företagets konton.

– En period betalade företaget ut lön kontant, vilket strider mot lagen, och de betalade inte in skatt. Det upptäckte de anställda först när någon behövde vård eller skulle gå i pension, säger Mersiha Beširović, ordförande för fackförbundet STBIH som organiserar handelsanställda.

Alla anställda på Sarajevotextil var medlemmar i facket och STBIH höll flera möten med ägarna som skyllde på varandra. De förhandlade med lokala fackklubbar som gick med på flera saker som Mersiha Beširović avrådde dem från, vilket försvårade processen. 2015 började ägarna säga upp personal utan att anta en juridiskt riktig plan för avveckling. De som hade tidsbestämda kontrakt fick gå först och de som närmade sig pensionen tvingades sluta i förtid. Kvar blev medelålders anställda som hade jobbat på företaget länge, och som har väldigt svårt att hitta ett nytt jobb i ett land där den officiella arbetslösheten ligger på 43 procent.

– Jag trodde aldrig de skulle behandla oss så här, säger Sadeta Hodžić, som har arbetat 36 år på företaget och inte fått någon lön sedan mars förra året.

– Jag är ensamstående mamma, min man dödades i kriget. Båda mina barn har studerat på universitetet men ingen av dem har jobb.

I måndags stängde den nya ägaren av elen. Kyliga dagar är det iskallt i den tomma butiken. Telefonerna fungerar inte längre, och bara två i gruppen har haft råd att ladda sina mobiler.”Det är kriminellt!” ropar en kvinna när vi pratar om att strömmen slagits av och alla skrattar.

– Vi håller humöret uppe trots allt. Har vi överlevt kriget så är detta en barnlek. Någon tar med sig te, en annan kakor och sen sitter vi här hela dagen, säger Sadeta Hodžić.

– Vi stannar tre år om vi måste. Han ska betala den lön han är skyldig, tillägger Amela Bujvié.

Fackordföranden Mersiha Beširović säger att hon tror att företaget kommer att betala. Hon förklarar att uppgörelsen då företaget såldes är solkad av korruption som även involverar den nya ägaren och kommunen.

– Den nya ägaren skulle kunna ringa polisen och kasta ut kvinnorna men det vågar han inte. Flera saker som parterna vill hålla hemliga riskerar att komma ut. Och tänk dig bilderna på medelålders kvinnor som inte fått ut lön och pensioner och som slängs ut med våld, säger hon.

Text: Annika Torstensson