Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.

Jag vill få nyhetsbrev
Jag vill få seminarieinbjudningar

ENG

• Vad vi gör
• Vad vi tycker
• Engagera dig
• Om Palmecentret
• Palme Resource Center

Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Hongkongs fackföreningsledare, Carol Ng, Lee Cheuk-yan och Winne Yu sitter fortfarande i fängelse sedan september 2021, för att ha stått upp för fackliga och andra grundläggande mänskliga rättigheter.

Vi uppmanar myndigheterna i Hongkong att upprätthålla sina internationella åtaganden och omedelbart frige dem.

Vi står upp för våra kamrater i Hongkong och kommer alltid att stödja deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. Rätten att få yttra sig och att fritt få organisera sig i fackföreningar är universell och okränkbar!

– Olof Palmes Internationella Center, LO och Kommunal.

Läs vår intervju med Lee Cheuk-yan från 2021:

Läs artikeln

Situationen i Burma är mycket allvarlig. Militärjuntan håller nästan 14 000 politiska fångar inspärrade under vidriga förhållanden och har dödat 2 900 mänskorättsförsvarare. FN bedömer att 17,6 miljoner människor är i behov av humanitär assistans (34% av befolkningen).

Burma befinner sig i skarp nedåtgående våldsspiral med systematiska övergrepp mot demokratirörelsen, enskilda rättighetsförsvarare och oberoende media.

– Det kan vara svårt att föreställa sig hur djup kris Burma befinner sig i. För att sätta det i perspektiv kan man nämna att under perioden februari till november 2022 genomförde den burmesiska militären 374 luftangrepp med stridsflyg mot civila mål, inlusive sjukhus och skolor. Enligt ACLED (Armed Conflict Location & Event Data) är Burma klassad som den allvarligaste konflikten i världen, säger Michael Hauer, Asienchef på Palmecentret.

”Sham Elections” ska hållas under 2023

Militärjuntan planerar att genomföra allmänna val under 2023. För att säkerställa en valvinst kommer endast partier som ställer sig bakom konstitutionen från 2008 att tillåtas, vilket utesluter i princip opposition. Oppositionen kallar det kommande valet Sham Elections för att understryka att detta på inget sätt kan betraktas som ett öppet och fritt val.

– Militären vill använda valet för att legitimera sitt maktövertagande. Risken är stor att valet kommer att fungera som ytterligare bränsle på elden. Det är viktigt att omvärlden är eniga i sitt fördömande av valet och att ensidigt stödja Burmas oppositionsarbete för demokratisk federalism.

Kraftigt minskat stöd från Sverige

I årets regleringsbrev till Sida skär regeringen ner biståndsbudgeten för Burma med 60 %, från 250 miljoner årligen till 100 miljoner.

– Att regeringen väljer att drastiskt minska stödet till Burma mitt under pågående kris är helt obegripligt. Dessutom går minskningen stick i stäv med statsministerns regeringsförklaring där civilsamhälle och demokratiaktivister skulle vara prioriterade. Med sitt beslut blottar regeringen sin okunskap om situationen i Burma och vilket mervärde Sverige och svenska aktörer kan bidra med i denna svåra situation, säger Michael Hauer.

Gör mer demokrati!

Stötta de modiga motkrafterna och demokratikämparna i Burma. Swisha en gåva till 123 24 060 72. Märk gåvan med ”Burma”.

Vi lämnar ett år bakom oss som har varit mer omvälvande än på länge. Under 30 år har demokratin ökat i världen, för att nu sjunka drastiskt. Och i 30 år har Olof Palmes Internationella Center funnits. Låt oss fokusera på hoppet och lösningarna, som finns i världen genom alla de modiga motkrafter som kämpar för fred, demokrati och säkerhet, med risk för sina rättigheter och liv. Det är vi som tillsammans skapar en hållbar framtid.

Några nedslag i 2022

I Sydamerika ser vi en våg för demokrati växa. Under året har Colombia och Brasilien röstat fram progressiva och demokratiska ledare och regeringar efter årtionden av högerauktoritärt styre. Olof Palmes Internationella Center stödjer fredsprocessen i Colombia och ett stort nätverk för kvinnliga politiker över hela Sydamerika, som utgör grogrund för demokratisk organisering.

Demokrati behövs också för att rädda världen från en klimatkatastrof. Kartläggningar slår fast att demokratier är mer ambitiösa i sina klimatåtaganden och har konsekvent högre ambitioner än auktoritära stater.

Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes 24 februari har Putin gjort allt för att slå ner kampviljan och motståndet hos ukrainarna, men misslyckas. Den ”fackliga livlinan” har snabbt organiserat sig på plats och sett till att rätt hjälp kommer fram med stöd av oss fackliga kamrater här i Sverige.

Domedagsklockan för en kärnvapenattack står på fem i tolv igen, precis som under kalla krigets mest anspända dagar. Och detta redan innan Ryssland invaderade Ukraina. Här måste ned-och avrustningen skyndas på. Inte som kärnvapenstaterna gör idag och ökar investeringarna i massförstörelsevapnen och kapprustar arsenalerna.

Valet i Sverige

Vi har fått en regering som säger att utrikespolitiken i första hand ska främja Sveriges intressen. Som om vi inte redan har fått mer än nog av ledare som satt sin egen nations intresse framför vad som är bäst för planeten. Ett första och allvarligt tecken på att regeringen är på fel spår är beslutet att slopa enprocentmålet för utvecklingsbiståndet. I stället ska treåriga budgetramar bestämma biståndets storlek. Med Tidöavtalet bryter Kristerssons gäng en 60-årig svensk tradition på det biståndspolitiska området. Nedskärningen av biståndet sker dessutom i en tid när världen går i fel riktning och behovet av samverkan över gränserna är större än någonsin.

Ett andra och lika allvarligt tecken på att regeringen drar åt fel håll är skrotandet av den feministiska utrikespolitiken, som infördes 2014 av dåvarande utrikesminister Margot Wallström, numer ordförande för Olof Palmes Internationella Center. Genom den feministiska utrikespolitiken har Sveriges officiella hållning varit att i alla sina utrikesrelationer jobba för att stärka flickor och kvinnors mänskliga rättigheter. Flera länder har tagit efter. Det visar på farlig tondövhet att skrota den feministiska utrikespolitiken samtidigt som våld och övergrepp har ökat under och efter pandemin, kvinnor i Iran är beredda att offra sina liv för att uppnå frihet och flickor i Afghanistan inte tillåts att gå i skolan.

Vi blickar framåt tillsammans

Det finns hopp! I land efter land har människor fått nog. Med risk för sina liv protesterar folket i Burma, Belarus, Turkiet, Kina och nu senast Irans kvinnor mot förtryck och vanstyre. Tillsammans står vi upp för alla människors lika rätt.

Där gör vårt arbete skillnad. För det är avgörande att stödja motkrafterna i civilsamhällen och i politiska oppositioner. Och de som organiserar sig fackligt. Vägen till fria och demokratiska samhällen har aldrig varit enkelriktad eller spikrak. Det är uppenbart att demokratifrågan inte kan frikopplas från frågan om hållbarhet, ekonomisk och social rättvisa, fattigdom, jämlikhet och jämställdhet.

”Den svenska arbetarrörelsens sekellånga kamp för demokrati och rättvisa har därför också varit historien om internationell solidaritet” sa Olof Palme;

I vår sammankopplade värld kan vi inte blunda för det som sker utanför våra egna gränser. I solidariteten, i det ömsesidiga beroendet av varandra, ryms även en självbevarelsedrift. Tillsammans gör vi mer demokrati.

Gott nytt år!

GÖR MER DEMOKRATI:

Ge en gåva

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Skriv under och kräv att våra fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges.

Namninsamlingen är stängd

Namninsamlingen är ett initiativ tillsammans med LO och kommer lämnas till politikerna i riksdagen. Uppdateringar kommer.

Läs LO, TCO och Saco:s brev till den iranska ambassadören i Sverige.

S

Civilsamhällets förutsättningar att verka begränsas runt om i världen, med kränkningar, hot och förtryck som vardag. I en tid då demokratin hotas och utrymmet för det civila samhället krymper är solidaritet och stöd från omvärlden och Sverige avgörande.

I Israel och Palestina verkar civilsamhällesorganisationer under stor press. Trots riskerna fortsätter de kämpa för demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk utveckling och fred.

Delegationen kommer att besöka samarbetspartner som exempelvis arbetar för pressfrihet i Palestina, bedriver jordbrukskooperativ, projekt för kvinnors ekonomiska självständighet, samt skapar förändring genom konst och kultur – alla med mänskliga rättigheter som grund.

Med resan vill deltagarna belysa de lokala civilsamhällesorganisationernas viktiga arbete och förutsättningar de lever och verkar under samt vikten och resultatet av svenskt bistånd till civilsamhället i Israel och Palestina.

Delegationen består av:

Anna Johansson, generalsekreterare Amnesty International Sverige
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Hon skrattar när hon pratar, inte hysteriskt, inte högt. Det är ett sofistikerat och reflekterande skratt. Det har hon gemensamt med många av dem jag träffat i Turkiet, de som förlorat någon nära. De är barn till, syskon till, mammor till journalister, advokater, politiker, människor som en gång ville ha frihet men dödades i ett attentat, i fängelset, under tortyr eller i en gatuprotest.

Överlevarna ärvde de dödas smärta och tog kampen vidare. Mammorna bildade ett nätverk, Lördagsmammorna (Cumartesi Anneleri) 1995. På jakt efter sina försvunna barn träffas de varje lördag på Galatasaraytorget i Taksim. De kräver att staten lämnar tillbaka deras anhöriga. Levande eller döda.

Aishas bror torterades till döds i fängelset. Hon håller i sin mors arm när hon sitt-protesterar med sonens bild i handen. Ibland får Lördagsmammorna tillbaka kvarlevorna av sina släktingar. I en plastpåse levererar staten rester av det som en gång var en människa med minnen.

I en av föreningarna arbetar Aisha för kurders akademiska frihet, i den andra med att kartlägga brott mot mänskliga rättigheter. Det är gångavstånd mellan de två, belägna precis bakom Taksim i Beyogludistriktet.

Förr hade många civilsamhällsorganisationer sina kontor här. Så är det inte i dag. Beyoglu har förändrats. Det är mer konservativt, ibland hotfullt. Progressiva röster tvingades ut efter kuppförsöket 2016.

Några som arbetar för minoriteters och kvinnors rättigheter är kvar

Olof Palmes Internationella Center stödjer deras arbete sedan flera år tillbaka. Här i Turkiet är behoven stora. Samtidigt har människorättsförsvararna oddsen emot sig, många fängslas.

Deras verksamhet följs noga av staten. De som vågar prata och skriva om begångna brott och utkräver ansvar riskerar åtal och fängelse. En av dem är advokaten Eren Keskin, ordförande för Women’s Free Legal Aid Association. Deras mångåriga kamp har lett till att militärer skyldiga till grova våldtäktsbrott har åtalats. Förbättringar, om än små, har skett i den turkiska strafflagstiftningen.

Jag träffar Eren Keskin första gången i Diyarbakirs rättssal i augusti 2010

Det är proppfullt med människor i kostym, insläppta efter långa kroppsvisiteringar och namnkontroller. Ingen vågar lämna byggnaden ens för en kort rast. En kringelförsäljare som smugit in är populär. Kön är lång för att köpa en sesamkringla och te med en sockerbit i. Huvudrättegången mot över tiotusen kurdiska politiker, anklagade för stöd till det terrorklassade PKK, är inledd. Rättssalen i Diyarbakir har byggts ut. Aldrig förr har så många åtalats samtidigt.

På åhörarsätet längst fram sitter advokaten Selahattin Demirtas, då endast 37 år och sex månader gammal på ordförandeposten för Freds- och Demokratipartiet. Demirtas vänder sig om och hälsar på gästerna bakom. Våra blickar möts. Ingen vet då om hans stundande öde som även blir Turkiets: grundlösa anklagelser, rättslösa arresteringar och långa fängelsestraff. Inte heller någon annan i rättssalen förutspår det som komma ska.

Förutom en kvinna, född i västra Turkiet 1959 i en välbärgad familj, med en jurist till farfar och kemiingenjör till mormor. Hon får namnet Eren – ett unisexnamn som kommer att passa henne utmärkt. ”Den turkiska republiken är grundad på folkmord” säger hon ”och Turkiet måste försonas med sitt förflutna för att bli en demokrati”.

Ett åtalsunderlag på tusentals sidor tar sin tid

Spänningen i rättssalen är skälvande. Sockerbiten i téet har gjort sitt, ingen slumrar till. Bland svarta kavajer och långa advokatrockar syns Eren på långt håll, den enda i rättssalen med färg. Den kraftiga sminkningen runt ögonen, en tydlig röd kontur runt läpparna, den lilafärgade hårslingan står i kontrast mot det som är färglöst. Ljudet från hennes klackar ekar på väg mot talarstolen.

En ljus röst fyller rummet när hon säger: ”jag försvarar samtliga åtalade”. Där hon står är hon ouppnåelig. Oövervinnerlig. Mäktig. Framför allt, och kanske det som kännetecknar henne mest – modig.

Tillbaka i Istanbul träffas vi på deras kontor bakom Taksim. Med ryggen mot Galatasaraybadet är byrån strax till höger. Bakom badets väggar går nakna skrubbkvinnor, många med romskt ursprung, med kutryggar och skrubbar välbärgade kroppar. Bekymmerslösa turister ligger på marmorstenen i mitten av badet och beskådar takkupolen som välver sig högt över. Svettdroppar dryper nedför skrubbkvinnors slitna kroppar när de tyst erbjuder massage och vill få betalt för det, svart. Deras chef får inte höra.

Det är mars 2015

Eren Keskin är i Stockholm för att uppmärksamma läget i Turkiet. ”Hon ser inte seriös ut med det där sminket”, säger en man som argumenterar livligt för sin ståndpunkt. Mäns verbala påhopp på Erens smink är inget nytt, det började i 80-talets Turkiet. Eren bryr sig inte längre om påhoppen som övergått till mordhot.

Hon har annat i tankarna. Rättssäkerheten i Turkiet är urholkad, opposition och kritik ses som terrorism. Straffrihet för de som begår brott mot mänskliga rättigheter är enorm. Samtidigt har Turkiet tagit emot fyra miljoner syriska flyktingar och människorättsorganisationer får inte tillträda flyktinglägren.

Eren kräver att uppgifter om våldtäkter och prostitution inom lägren utreds. I Stockholm får hennes utsagor föga uppmärksamhet. Europa som snart stänger sina gränser säger att Turkiet, EUs gränsvakt, är ett säkert land.

Stockholm är kall en tidig morgon i mars då Eren är i stan. Hon bär en tunn jacka, vi promenerar. Fryser du inte, frågar jag. Nej, säger hon, bara att kunna röra mig som jag vill, vara fri, kylan och luften ger mig kraft.

På kvällen går vi till en konsert vid Nybrokajen. Jag älskar att sjunga, säger hon. Tillbaka i Turkiet får Eren utreseförbud, kommunarrest och en miljon kronor i böter. Hon tar ett banklån och betalar, annars fängslas hon.

Fryser modiga människor aldrig?

Året om bär Eren tunna kläder. Det är inte första gången hon bryter mot en oskriven regel bland politiskt aktiva i Turkiet: ”klä dig varmt inför åtal, fängelset är kallt”. I en av sina egna rättegångar viskar Eren snabbt i sin väns öra innan domen: ”ta hand om mina katter om jag inte kommer hem”.

Eren skrattar varje gång jag frågar hur hon mår. ”Vi mår okej” svarar hon, alltid i pluralis. Hon går ofta till de begrepp som Hannah Arendt efterlämnat om den banala, radikala och extrema ondskan för att förstå sitt eget land. Våldet mot kvinnor har ökat lavinartat. Turkiet är mer oförutsägbar än någonsin.

Ändå tror Eren på att rättvisan kan komma om kampen fortsätter. Den breda kvinnorörelsen, och solidariteten, är garanten för demokratin enligt henne. Hon talar om ett vi och påminner om att det som händer långt bort är nära nog att påverka oss alla. ”Än har vi chansen att ändra det som händer här”, säger Eren, ”men det är bråttom”.

Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken den 29/9-2022.

På sitt bord kommer Sveriges nytillträdda regering snart att ha ett lagförslag om demokrati­villkor som krav för statligt stöd. Först för trossamfunden (Svenska kyrkan undantaget) och organisationer som får pengar via allmänna arvsfonden och i nästa led för allt statligt stöd till civil­samhället. Intentionen är god, men riskerna med förslaget så stora att vi vill uppmana den nya regeringen att göra ett omtag.

Lagstiftning måste vara förutsägbar. Högt ställda beviskrav och tydliga ramverk är en förutsättning för att en lag ska vara effektiv, proportionerlig och rättssäker. Uppfyller inte lagstiftningen om demokrati­villkor detta kommer den, helt i motsats till sitt över­gripande syfte, bidra till att motverka både demokratisk utveckling och religions­frihet.

Vi är vana vid noggrann kontroll och uppföljning av hur skatte­medel används. Som strategiska partners till Sida vidare­förmedlar vi årligen mångmiljon­belopp av svenska bistånds­medel. Bland oss och våra 220 medlems­organisationer och deras internationella partners återfinns allt från små gräsrots­rörelser till nationella riks­organisationer, sekulära och trosbaserade civil­samhälles­organisationer samt tros­samfund. Sammantaget representerar vi flera miljoner svenskar som på olika sätt engagerar sig i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter, i Sverige och utomlands. Det gör vi utifrån en mångfald av övertygelser och tros­uppfattningar. Mot den här bakgrunden har vi i likhet med olika remiss­instanser välkomnat tydliga, transparanta och rättssäkra demokrati­villkor för det statliga stödet. Precis som flera andra har de remissvar några av oss skrivit också betonat vikten av förutsägbarhet och rätts­säkerhet och det är med mycket djup oro vi nu ser att flera av problemen kvarstår i den slutgiltiga regerings­propositionen. Vi håller självklart med om att utövande av hot, tvång, våld, diskriminering och på annat sätt motverkande av demokratin är grund för exkludering. Vår kritik gäller lagförslagets utformning och otydligheten kring omfattning och implementering.

Definitioner av hot, tvång, våld och hets mot folkgrupp har i lagförslaget helt frikopplats från svensk straffrätt. Det krävs inte någon fällande dom, det krävs inte ens en polis­anmälan, det räcker att en besluts­fattande myndighet anser sig ha tillräckliga skäl för att påbörja en utredning och sedan tillräckligt starka skäl för att dra in stöd.

Företrädarskapet, alltså de fysiska personer som omfattas av demokrati­villkoren, definieras som vem som helst som företräder en organisation internt eller externt inom ramen för dess verksamhet. Det gäller alltså även frivilliga, och då ingen ålders­kategorisering finns torde även minderåriga företrädare innefattas. Granskning av företrädares förehavanden ska enligt lagförslaget kunna ske utan den granskades, eller dess närmaste krets, kännedom.

När vi ställt frågor till kultur­departementet om hur en rätts­säker och proportionerlig tillämpning ska säkras har svaret varit att vi får lita på att gräns­dragningarna utkristalliserar sig framöver. Säkerhets­ventilen är, enligt lagförslaget, en undantags­klausul vilken ger möjlighet till fortsatt stöd under särskilda omständigheter. Men när lagförslagets grund­regler innebär så stora risker för godtycklig tillämpning framstår undantags­möjligheten lätt som ännu en risk för ökad godtycklighet snarare än en trygghet.

I praktiken innebär lagförslaget ett mycket omfattande tolknings- och kontroll­ansvar för samfund och organisationer. För vem vill riskera att hamna på fel sida om de tillämpnings­linjer som enligt lagstiftaren så småningom ska utkristallisera sig, men som ingen ännu vet var de går? Varken civil­samhälles­organisationer eller tros­samfund vill, eller kanske kan, lägga tid och pengar på rätts­processer i förvaltnings­domstolen för att rentvå sig. Än mindre vill de riskera att stämplas som icke­demokratiska i allmänhetens ögon medan utredningar pågår. Risken är att lagförslaget ökar misstänksamhet, självcensur och ”cancel­kultur” inom svenskt civil­samhälle, eller att organisationer och samfund helt avslutar statliga finansierings­samarbeten och backar i sina relationer till staten.

Det kan därför starkt ifråga­sättas om det slutgiltiga lagförslaget kommer att gynna den levande demokratin, det pluralistiska civil­samhället och möjligheten att utöva religions- och övertygelse­friheten på ett effektivt sätt. Snarare finns stor risk att lagförslaget i sin nuvarande form bidrar till radikalisering, isolering och bäddar för de parallell­samhällen som lagstiftaren säger sig vilja undvika.

Regeringen motiverar begränsningarna av förenings­friheten och religions­friheten med att statligt stöd är en förmån och inte en rättighet, och med att begränsningarna är nödvändiga inom ramen för ett demokratiskt samhälle. Även om statligt stöd skulle kunna ses som en förmån, måste både förenings­friheten och religions­friheten tillämpas i sin kontext och begränsningar ska alltid vara proportionerliga, nödvändiga och effektiva. Internationell rätt ställer mycket höga krav på att all lagstiftning som berör föreningar, inklusive statligt stöd till dessa, ska vara tydlig och förutsägbar. I Sverige har relationen mellan stat och civil­samhälle under lång tid präglats av hög tillit och starka finansiella band och många organisationer och samfund är i praktiken i dag beroende av statligt stöd för sin verksamhet. Argument om statligt stöd som enbart en förmån framstår därför som främmande och det vi egentligen talar om är då en total omförhandling av relationen mellan staten och det svenska civil­samhället.

Skulle nuvarande proposition bli till lag riskerar den att kraftigt beskära det demokratiska utrymmet för hela det svenska civil­samhället. Vi ställer oss mycket tveksamma till om denna lagstiftning kommer att vara effektiv och uppnå de resultat den avser att säkra: att statligt stöd inte går till klander­värd verksamhet.

Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Civ
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center
Charlotta Norrby, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Erik Lysén, chef Act Svenska kyrkan
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskydds­föreningen
Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
Niclas Lindgren, direktor, PMU
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till kvinna

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 8/10-2022.

Close GDPR Cookie Settings

• Integritetsöversikt
• Nödvändiga cookies
• Cookies från tredje part

Powered by  GDPR Cookie Compliance

Integritetsöversikt

Den här webbsidan använder cookies så att vi kan ge dig bästa möjliga användarupplevelse. Cookieinformationen sparas i din webbläsare, och utför olika funktioner, som t.ex. att känna igen dig när du kommer tillbaka till sidan. Detta gör i sin tur att vi kan förstå vilka delar av sidan du använder mest och finner viktiga.

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies ska alltid vara påslagna så vi kan spara dina preferenser för cookie-inställningar.

Enable or Disable Cookies På Av

Om du inaktiverar den här cookien kommer vi inte kunna spara dina preferenser. Det betyder att varje gång du besöker sidan kommer du att bli tillfrågad om cookies igen.

Cookies från tredje part

Den här webbsidan använder Google Analytics, Meta/Facebook för att samla anonym information så som antal besökare, och vilka sidor som är populärast.

Om du håller den här cookien påslagen hjälper det oss att förbättra webbsidan.

Enable or Disable Cookies På Av

Please enable Strictly Necessary Cookies first so that we can save your preferences!

Slå på alla Spara ändringar