Erica Fahlström

I veckan står Sverige värd för FN-konferensen Stockholm+50 – ett svenskt initiativ för att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet. Men i stället för att visa ledarskap i en avgörande tid, har regeringen fattat en rad kortsiktiga beslut som missgynnar såväl klimatet och miljön som världens mest utsatta.

I internationell jämförelse har Sverige länge legat i täten inom både klimat- och miljöarbetet och i att leverera på globala åtaganden om bistånd och klimatfinansiering. Förra året fick till exempel den dåvarande regeringen igenom sitt initiativ att anordna FN-konferensen Stockholm+50 i syfte att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet, och under klimatmötet COP26 i Glasgow utlovade Sverige en fördubbling av sin klimatfinansiering till 2025. Under samma mandatperiod gjordes positiva satsningar på Sveriges egen miljöbudget och även på biologisk mångfald i det internationella biståndet. Ambitionen att Sverige ska vara ledande i klimatomställningen bekräftades av statsministern i höstens regeringsförklaring.

På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet. Till exempel stoppas över 2 miljarder av årets klimatfinansiering till låg- och medelinkomstländer – uppskattningsvis åtminstone 25 procent av det planerade klimatstödet. Löftet inför COP26 om en dubblering av svensk klimatfinansiering har alltså omvandlats till en kraftig nedskärning inför Stockholm+50. Det är inte att visa ledarskap.

Därutöver visar regeringens budget på en halvering av miljöanslaget i Sverige fram till 2025, jämfört med årets budget. Anslaget för skydd av värdefull natur beräknas minska med 300 miljoner kronor per år 2023 och 2024 och det för skötsel av skyddade områden halveras fram till 2024.

Nu mer än på länge krävs det ett tydligt ledarskap i flera frågor samtidigt. Många samhällen lever redan med konsekvenserna av klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald, och människor som lever i fattigdom drabbas oftast värst. Urfolk, kvinnor och barn är särskilt utsatta. I pandemins spår har fattigdom och hunger ökat för första gången på flera decennier. Jämställdhet är på tillbakagång i många länder och globalt minskar det demokratiska utrymmet för 15:e året i rad.

I detta redan svåra läge kom kriget i Ukraina – ett krig som både i sina orsaker och konsekvenser länkar till alla ovan nämnda kriser. Rysslands invasion av Ukraina finansieras av landets utvinning av olja och gas. I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.

För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig och kris. Men att bekosta flyktingmottagandet genom att skära ner på biståndet med 9,2 miljarder svenska kronor är vare sig att visa ledarskap eller solidaritet. Det är att låta utsatta människor i andra delar av världen betala för krigets konsekvenser. Nedskärningarna slår hårt mot utvecklingssamarbetet inom många områden, inte minst miljö- och klimatsatsningar.

Att inte ta krafttag i miljö- och klimatfrågan nu kommer snabbt leda till ökade kriser. Redan i dag har dessa kriser påverkat mat- och vattensäkerhet för miljontals människor världen över. Värst drabbas de redan utsatta grupperna och länderna som oftast bidragit minst till artutrotningen och växthusgasutsläppen. Fler människor kommer tvingas lämna sina hem på grund av torka, konflikt och extremväder, vilket är tydligt i rapporterna från den internationella klimatpanelen IPCC. Regeringen missar helheten och de många samband som finns i en globaliserad värld.

Samtidigt lyfter regeringen Sveriges goda ekonomi och verkar inte ha problem att hitta pengar till satsningar på försvaret eller bensinkonsumtion. I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva. Skatten för dieselanvändning i jord- och skogsbruk sänks med totalt 800 miljoner kronor och alla bilägare föreslås få en tusenlapp var för att täcka ökade bensin- och dieselpriser. Subventioner som bromsar den förnybara energiomställning som är nödvändig om vi ska ha en chans att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det är att gå bakåt i stället för framåt i omställningen från fossila bränslen. Det är inte att visa ledarskap.

Regeringen har även valt att säga ja till gruvan i Gállok och lät således kortsiktiga ekonomiska intressen gå före samers rättigheter och miljön. Beslutet visade total brist på gehör gentemot civilsamhället, sametinget, berörda samebyar och FN-organ, som riktat skarp kritik mot Sveriges agerande kring urfolks rättigheter. Rättigheter som Sverige ofta sagt sig värna i internationella forum.

Att visa ledarskap i det globala miljö- och klimatarbetet innebär handling. Vi uppmanar regeringen att öka takten i den egna omställningen och leva upp till utlovat stöd till andras. För att Sverige med trovärdighet ska kunna stå värd för Stockholm+50 måste regeringen:

1. Dra tillbaka beslutet om nedskärningar i biståndet och hålla löftet om att minst fördubbla svensk klimatfinansiering till 2025, samt stå fast vid satsningen på biologisk mångfald i biståndet.

2. Fasa ut miljö- och klimatskadliga subventioner och slopa tusenlappen till alla bilägare. Erbjud i stället ekonomiskt sårbara grupper och sektorer stöd för att göra klimatsmarta val.

3. Prioritera en ambitiös miljöpolitik där miljöbudgeten ligger på minst 2022 års nivå.

4. Stå upp för urfolks rättigheter och miljön, både nationellt och internationellt – dra tillbaka Gállok-beslutet.

5. Vara en stark och konsekvent röst för klimat, miljö, jämställdhet och demokrati!

Jennifer Vidmo, generalsekreterare, Actionaid
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige
Lena Ingelstam, generalsekreterare, Diakonia
Sonja Markovic, ordförande, Framtidsjorden
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna
Josephine Sundqvist, generalsekreterare, Läkarmissionen
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige
Niclas Lindgren, director, PMU
Lotta Sundelin, verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Gabriella Irsten, ansvarig för frågor om hållbar fred och säkerhet, Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Alice Blondel, director, Swedwatch
Anna Tibblin, generalsekreterare, Vi-skogen och We Effect
Gustaf Lind, generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF

The world stands at a crossroads. The choice is between an existence based on confrontation, aggression and ecological disaster or one rooted in peace, sustainability and common security. Humanity faces the existential threats of nuclear war, climate collapse and pandemics.

Our world order is up against severe challenges. The common systems and structures – needed to provide security, combat poverty and inequality and prevent human suffering – are inadequate, and frequently violated. The future of humanity depends on us fixing our struggling global order.

This year marks the 40th anniversary of Olof Palme’s Independent Commission on Disarmament and Security Issues. Now Russian aggression against Ukraine is a reminder of what can happen when the world order fails. It is time to consider whether Palme’s concept of Common Security can help bring us back from the brink.

The recently launched report, Common Security 2022, shows the way forward. A High-Level Advisory Commission, a diverse group of prominent people from every continent, has contributed its knowledge and broad experience and created a document that gives us a glimpse of a better world.

The upcoming environmental conference Stockholm+50 is all about combining environmental action with the social goals of Agenda 2030. Focusing on the concept of common security can help the conference join the dots between the work for a peaceful world and the protection of our living environment.

Panelists:

Moderator:

Jytte Guteland, Group of the Progressive Alliance of Socialists and Democrats in the European Parliament

The webinar is co-hosted by Olof Palme International Center, Solidar, End Ecocide Sweden, Friedrich-Ebert-Stiftung, Foundation for European Progressive Studies, IPB and ITUC.

– Det var självklart för oss att mobilisera oss mot det här. Om de hittar gas eller olja kommer Okavangodeltat att förgiftas och vattenbristen bli total. Fiske och turism kommer försvinna och djur utrotas. Marken kommer inte gå att odla.

Urfolkens ledare får kunskap om sina rättigheter

Tack vare samarbetet med Palmecentret kunde WLC arrangera en tvådagars workshop med kort varsel för san-folkets ledare, och motståndet tog fart.

De flesta deltagarna var kvinnliga ledare och syftet var att utbilda dem i urfolkens rättigheter enligt FN:s deklaration, hur de kan driva påverkansarbete mot exploatering av naturresurser samt sprida kunskap i området.

WLC förstod snart att det kanadensiska företaget inte genomgått de processer som krävs för att få tillstånd från den lokala befolkningen. Och enligt en artikel i National Geographic har flera lokala ledare blivit lovade arbeten i utbyte mot tystnad.

– Konsultationen har varit mycket bristfällig. När företaget har närmat sig människorna för att informera om projektet har de inte alls talat om de negativa aspekterna, berättar Liz.

– Vi litar inte alls på ReconAfrica. De har sagt så mycket som inte alls visat sig stämma, som att de har tillstånd fast de inte har det. I sin marknadsföring pratar de om att det finns mycket vatten i Okavangofloden, men torka är redan ett stort problem här.

Motståndet växte till en global kampanj

WLC:s mobilisering mot oljeborrningen område fick ett fantastiskt gensvar. 120 nationella och 70 internationella organisationer gjorde ett gemensamt upprop (ett så kallat moratorium) om att tillfälligt stoppa projektet. När det namibiska parlamentet inte brydde sig om det publicerades det i en av de största dagstidningarna.

Kampanjen uppmärksammades då av omvärlden. Skådespelaren Leonardo Dicaprios organisation Re:wild har tweetat sitt stöd och Prins Harry har tillsammans med en namibisk kändis i ett öppet brev bett Namibia och Botswanas regeringar stoppa projektet. Efter all uppmärksamhet blev den namibiska regeringen till slut tvungna att anordna offentliga utfrågningar. De skedde dock med så kort varsel och få hade möjlighet att närvara. Något som enligt Liz gjordes med flit. Hon menar att regeringen framför allt valt att hålla ögon och öron stängda.

– De vet givetvis om att det inte finns vatten och vilka klimatförändringar som projektet kan medföra. Men de står på företagets sida. När ReconAfrica besökte presidenten sa denne att civilsamhället pratar för mycket och jagar bort investerare. Efter det skapade vi hashtagen #therighttotalktoomuch, berättar Liz.

WLC:s arbete mot oljeborrningen i Kavango-regionen fortsätter. Nästa stora event är en nationell konferens, ett slags folkets parlament, för att öka pressen på företaget.

– Just nu undersöker vi hur företaget kan ställas inför rätta. Som organisation har vi lärt oss otroligt mycket. Det vi kunde sätta igång med hjälp av Palmecentret har växt till en världsomfattande kampanj!

Faktaruta:

I september 2020 fick det kanadensiska företaget ReconAfrica tillstånd att borra efter olja, gas och andra naturtillgångar i namibiska Kavango och på andra sidan gränsen i Botswana. Området är 8,5 miljoner hektar stort och består bland annat av floddeltat Okavango, som är klassat som världsarv av UNESCO, och som också innefattar ett område med världens största levande elefantflock. Tillståndet gäller i 25 år.

Röster på miljökonferensen Stockholm+50

I juni 2022 var WLC i Stockholm och deltog på FN:s miljökonferens Stockholm+50. Nadia April från organisationen berättade om fallet ReconAfrica i hemlandet och lyfte bland annat de säkerhetshot som klimatkrisen innebär samt behovet av en demokratisk dialog för rättvis omställning.

Vi fördömer Israels ockupation av Palestina och det hänsynslösa våldet som i förra veckan tog livet av den 16-åriga pojken Ghaith Yemeen. Den israeliska militärens dödliga våld i den ockuperade palestinska staden Nablus skadade under torsdagen 88 personer, varav majoriteten unga.

Den senaste tidens oroligheter i Palestina, till följd av den israeliska statens oproportionerliga våld både under den muslimska fastemånaden och vid mordet på journalisten Shireen Abu Akleh, gör att människor, framförallt barn och unga, lever i skräck om att bli offer för den israeliska statens övervåld. Internationella samfundet måste utkräva ansvar från israeliska staten. Mordet på journalisten Shireen Abu Akleh och nu Fatah Youth-medlemmen Ghaith Yemeen, måste utredas som potentiella krigsbrott.

När ska våldet ta slut? Fredsförhandlingar måste återupptas. Omvärlden får inte blunda för kränkningar av mänskliga rättigheter och folkrätten som sker i skuggan av Rysslands invasion av Ukraina. Ghaith Yemeens mördare måste ställas till svars.

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center

Lisa Nåbo, ordförande SSU

Daniel Vencu, förbundssekreterare Unga Örnar

Emma Fastesson Lindgren, S-studenter

Urgent action is needed to prevent the breakdown of our climate and the natural world. At the same time, the global divide between rich and poor is deeper than ever, and workers’ rights are under attack. The crisis of nature and the crisis of inequality are closely linked. We must address both at once.

That is why trade unions all over the world are calling for a Just Transition. All jobs need to become green and decent, and workers and communities must have safety and opportunity in this great shift. Importantly, they must also have a say in how the transition is made. Social dialogue between workers, their unions and employers are an essential part of a Just Transition.

This fundamental upgrade of the world of work must also benefit women. How do we seize this opportunity to take a leap towards gender equality? And what should the Global North be doing to support Just Transitions in the Global South?

Join us at this seminar to discuss what steps you can take during Stockholm+50 to ensure that the recovery from the COVID-19 pandemic supports a Just Transition for workers and communities.

Organizers:

Olof Palme International Center, International Trade Union Confederation, the ITUC Just Transition Centre, The Swedish Trade Union Confederation, SOLIDAR, Foundation for European Progressive Studies, Friedrich-Ebert-Stiftung.

Moderator:

Panelists:

You can follow the livestream on Zoom, where there is an option for interpretation to Spanish and French: Register here!

Under de senaste åren har demokratin försvagats på global nivå. Denna utveckling drabbar inte bara invånarna i de länder där regimerna blir allt mer auktoritära. Det får även negativa konsekvenser för svenska löntagare.

Nu mer än någonsin måste vi göra allt vi kan för att försvara den hotade demokratin. Det finns få långsiktiga investeringar som är så viktiga som de i en mer demokratisk värld.

Ny rapport granskar effekter på hemmaplan

Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av militärkupper på 20 år. Men trenden under senare år har snarare varit att länder gradvis tar steg i allt mer auktoritär riktning. Ofta handlar det om ledare som kommit till makten genom fria val och som sedan utnyttjar sin position för att angripa fria media, civilsamhällesorganisationer och demokratiska institutioner.

I rapporten Demokrati på reträtt – varför ska vi bry oss? visar vi hur demokratins globala tillbakagång drabbar oss i Sverige. Optimismen som följde efter murens fall och vid det inledande skedet av den arabiska våren har sedan mitten av 00-talet förbytts i pessimism.

Detta påverkar oss på flera sätt. En mer odemokratisk värld är en farligare värld. Exemplet med hur Putins Ryssland för ett folkrättsvidrigt erövringskrig mot Ukraina visar vilka risker som finns förknippade med auktoritära ledare som besitter stora militära resurser, i det här fallet även kärnvapen. Om nuvarande utveckling får fortsätta kommer spänningarna bara fortsätta öka. Det ökar risken för krig med stort mänskligt lidande och ytterligare människors som tvingas fly som konsekvens.

Demokratin avgörande för klimatet

Den hotande demokratin är också det kanske största hindret för att vi människors tillsammans ska lyckas möta klimathotet. Många klimataktivister har en skeptisk eller uppgiven syn på demokratins förutsättningar att stävja klimatförändringarna.

Men fakta talar sitt tydliga språk. Demokratin kanske inte lyckas perfekt alla gånger, men alla andra alternativ är sämre. När auktoritära ledare tar över offras klimatambitioner och civilsamhällesorganisationer pressas tillbaka. Klimatet känner ingen nationsgränser.

Frågan om demokrati är också förknippad med den om social sammanhållning, jobb och arbetsvillkor.

Fria fackföreningar har alltid funnits i auktoritära staters och rörelsers kikarsikten. Den årliga rapport som den globala fackliga samarbetsorganisationen ITUC tar fram om övergrepp mot fackliga rättigheter visar på en dyster utveckling.

Internationellt arbete är ett skydd för oss i Sverige

I dagens globaliserade värld tvingas svenska löntagare att konkurrera med länder där löneanspråk slås ner med batonger. Om vi inte kan acceptera detta måste vi göra allt vi kan för att vända utvecklingen. Vi har från Sverige länge försökt sprida den svenska modellen, argumenterat för att fria och ansvarstagande parter är de som bäst klarar av att både ge ekonomisk utveckling och trygghet för löntagarna, exempelvis inom ramen för The Global Deal.

Vi måste ställa krav på starka globala institutioner som håller samman världen såväl socialt som politiskt. En värld där de grundläggande mänskliga rättigheter och gemensamma spelregler respekteras av alla stater är en grundförutsättning för att vända utvecklingen och gå mot en säkrare och mer demokratisk värld.

Men det går lite heller att nog betona vikten av det praktiska solidaritetsarbete som redan i dag bedrivs, exempelvis inom ramen för Palmecentrets verksamhet och inom de fackliga organisationerna. Demokrati måste byggas underifrån. Här finns också möjligheten för var och en att engagera sig. Det faktiska stödet från människa till människa, från fackförening till fackförening, är omistligt. Det gör nytta i det korta loppet, och bygger värdefulla relationer för framtiden.

Fel att skära i biståndet

Sveriges regering gör mycket bra för att värna den globala demokratin. Men ska det arbetet vara trovärdigt måste politiska deklarationer följas av faktiska resurser ute i verkligheten. De belarusiska fackföreningsaktivister som protesterar mot Putins krig utgör den verkliga frontlinjen. Vi får inte överge dem.

Därför är det så problematiskt att regeringen finansierar flyktingmottagandet från Ukraina genom att kraftigt skära ner på utvecklingsbiståndet, bland annat just de biståndssatsningar som syftar till att stötta de krafter runt om i världen som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Sverige måste kunna garantera att vi är ett långsiktigt och trovärdigt stöd till de som i många fall riskerar allt för en demokrati vi alla tjänar på.

Demokrati är inget naturtillstånd. Det finns starka krafter som tjänar såväl ekonomiskt som politiskt på en mer auktoritär ordning. Samtidigt är det uppenbart att svenska folket och svenska löntagare tillhör dem som förlorar när demokratin pressas tillbaka. Låt oss se till så att kommande årtionden präglas av nederlag och tillbakagång för tyrannerna. Det är både vår plikt som världsmedborgare och vårt egenintresse som löntagare.

Demokratin är på tillbakagång. Bara under 2021 genomfördes den största ökningen av kupper under de senaste två decennierna. Men det stora hotet handlar i dag inte om våld och kupper. Det handlar snarare om en gradvis förändring där den sittande regeringen urholkar de liberala och demokratiska rättigheterna, som fria och rättvisa val, yttrandefriheten och likhet inför lagen.

Koppling mellan demokrati och fred

Det finns en stark koppling mellan fred, demokrati och vår gemensamma säkerhet. Detta betyder förstås inte att demokratier inte kan dra ut i strid. Men länder som befinner sig i områden med låga demokrativärden har 70 procent större sannolikhet att genomgå en dödlig väpnad konflikt, jämfört med länder belägna i en region med höga demokrativärden.

Sambandet mellan fred och demokrati kan förstås på två sätt. Demokratier är mindre benägna att gå till krig, framför allt med varandra, och en värld med fler demokratier blir i sig en fredligare värld.

Demokrati behövs för att rädda världen undan klimatkatastrof

Idén om att mindre demokrati kan ge oss bättre förutsättningar för att stoppa klimatkrisen är missledande. Studier visar nämligen att:

Ifall man jämför länder med lägst demokrativärden (till exempel Kina) och de med högst (till exempel Kanada) ökar de politiska åtagandena för att minska utsläpp av växthusgaser med 19 procent. Även när det gäller klimatambitioner i relation till Parisavtalet presterar demokratier betydligt bättre.

Demokratier stärker också plattformar där människor kan samlas och driva på klimatarbetet, och ger utrymme för exempelvis miljöorganisationer att sprida kunskap och fackföreningar att verka för en mer socialt hållbar klimatomställning.

Rapporten är framtagen av Tankesmedjan Tiden, LO och Olof Palmes Internationella Center. Rapportförfattare är Johan Sjölander och Lisa Weegar.

2021 levde 70 procent av världen befolkning i diktaturer. 2011 var den siffran 49 procent (källa: V-dem).

Processen när det gäller hur länder går mot ett mer auktoritärt styre följer ofta ett likartat mönster:

Den sittande regeringen ger sig på civilsamhället, människorättsorganisationer, fackföreningar och akademiska lärosäten blir utsatta för hot.
Oberoende medier attackeras och journalister utsätts för kränkningar. På så sätt undergrävs förtroendet till demokratins stöttepelare.
Polariseringen i landet drivs på för att stärka konflikter och desinformation sprids kring politiska motståndare.
Även formella institutioner attackeras. Inskränkningar görs på rättsväsendets oberoende, lagar ändras och domares självständighet undermineras.

Läs rapporten!

Demokratin är på tillbakagång. Runt om i världen vinner auktoritära och nationalistiska krafter mark samtidigt som demokratiska och fackliga rättigheter pressas tillbaka. I vår integrerade värld är det ingen som undgår konsekvenserna av en alltmer odemokratisk värld. Hur påverkar egentligen den globala demokratiska nedgången oss i Sverige? Vad kan vi göra för att vända trenden?

Tankesmedjan Tiden har tillsammans med LO och Olof Palmes Internationella Center tagit fram rapporten ”Demokratin på reträtt: Varför ska man bry sig?”. Rapporten visar på konsekvenserna av det krympande demokratiska utrymmet i världen. Rysslands hade inte invaderat Ukraina om man haft samma demokratinivå som för 30 år sedan. I en mer auktoritär värld minskar vår förmåga att tackla klimatkrisen, svenska löner och arbetsvillkor påverkas negativt.

Sveriges långa tradition av fackligt engagemang och internationellt solidaritetsarbete behövs mer än någonsin idag. Både för att stå upp för människovärdet/demokratin där behovet är som störst, men också för att säkra en trygg och rättvis framtid för oss själva. Rapporten visar vad som behöver göras.

Välkomna att lyssna på seminarium på LO!

Tidens Johan Sjölander och Lisa Weegar kommer att presentera rapporten. Därefter kommer en diskussion föras med Anna Sundström, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center, och Oscar Ernerot, chef för LOs internationella enhet.

Maria Arkeby, biträdande verksamhetschef för Tankesmedjan Tiden, modererar samtalet. Fika serveras från 14:00.

Tidigt på morgonen, bara timmar innan det nyvalda parlamentet skulle samlas och ha sitt första möte, arresterades flera av Burmas folkvalda ledare, bland andra Aung San Suu Kyi. Ännu en gång hade militären kört över folket och tagit makten i Burma.

– Första tecknet på att något inte stämde den morgonen var att varken telefon eller internet fungerade, men det gick att skicka sms. Mina kollegor och jag upprättade snabbt kontakt via sms och bestämde att alla skulle stanna hemma de första dagarna, berättar Michael Hauer, chef för Palmecentrets arbete i Asien och vid tidpunkten för kuppen bosatt i Rangoon med sin familj.

Efter ett par dagars tyst chock började människor protestera. En massrörelse växte snabbt, där folk över hela landet varje kväll klockan åtta högljutt bankade på kastruller och byttor, som ett sätt att visa sitt missnöje. Fem dagar efter kuppen gav sig tusentals modiga människor ut på gatorna i ett av Rangoons industridistrikt. De flesta var unga kvinnliga textilarbetare som fått nog och valde att öppet visa sin avsky mot militärkuppen. Demonstrationen blev startskottet på den massiva demonstrationsvåg vi sett skölja över Burma sedan dess. Rangoon och många andra städer paralyserades helt av demonstrationer och strejker.

– Känslan var att vi befann oss i händelsernas centrum, och att militären skulle ge vika för motståndsrörelsens enorma stöd. Den första tiden uppvisade militären ett visst tålamod med demonstrationerna, säger Michael Hauer.

Brutalt våld från regimen

Men när folket inte reagerade på militärens kommunikéer tog man som så många gånger förr i historien till brutalt våld mot civila. Snart förbjöds fackförbund och oberoende media. Ett år efter kuppen har runt 1600 människor dödats av militären. 12 500 personer har fängslats eller förts bort utan formella anklagelser.

Palmecentret samarbetar sedan många år med fackföreningsrörelsen, kvinnorörelsen och andra civilsamhällesorganisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma. Partnerorganisationerna var i ett tidigt skede delaktiga i att organisera motståndet.

– Flera av våra partners uppfattas som ett direkt hot av juntan, och de har förbjudits. Därför var det viktigaste för oss att prioritera säkerheten för våra burmesiska kamrater. Men vi arbetade också för att försöka skapa så bra förutsättningar som möjligt för dem att vara en del av den folkrörelse som växte fram, berättar Michael.

Samlad opposition

Trots att militärens våld fortsatte att eskalera på gatorna så växte sig motståndet starkare, men i andra former. En parallell ”skuggregering” bildades. En civil olydnadsrörelse växte fram. Statsanställda vägrade arbeta under juntan. Medborgare vägrade betala skatt och el.

Utmärkande för Burmas framväxande demokratirörelse var att kvinnor klev fram och till stor del utgjorde den drivande kraften i motståndet. Bilder på kvinnor som använde saronger för att hindra soldaters frammarsch kablades ut i världsmedia.

– Lite tillspetsat kan man säga generalernas kupp oavsiktligt har bidragit till något ingen tidigare lyckats uppnå, nämligen en bred politisk enighet bland Burmas minoriteter och majoritetsbefolkning. En samlad opposition kämpar tillsammans, och våra partnerorganisationer är en del av det arbetet, säger Michael.

Tuffa arbetsvillkor

För Palmecentret ställde den nya situationen krav på helt förändrade arbetssätt. Militären kontrollerade nästan alla kommunikationsvägar, och banksektorn kollapsade. Michael och hans familj lämnade Burma.

– Det svåraste har varit att anpassa verksamheten till en situation i förfall. Ingen hade full inblick i vad som hände och det var svårt att hålla sig uppdaterad. Rutiner som etablerades en vecka kunde vara helt utdaterade nästa. Självklart begicks det misstag, men över lag tycker jag att vi som team hanterade situationen bra.

– Jag är mest stolt över hur våra partners agerat. Under hela den här krisen har de varit drivande inom motståndsrörelsen och aktivt bidragit till förutsättningar för ett nytt demokratiskt Burma.

Regeringen gör just nu den största nedskärningen någonsin av Sveriges internationella bistånd; 9,2 miljarder kronor, när biståndet får bära hela kostnaden för mottagandet av flyktingar från Ukraina. Inget annat EU-land har gjort i närheten av lika stora och snabba nedskärningar av det internationella biståndet. Detta svek mot världens fattiga och förtryckta, och mot Sveriges internationella klimatåtaganden, måste rättas till omedelbart.

För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig. Men regeringens beslut ställer utsatta grupper mot varandra. Till exempel lamslår nedskärningarna viktigt arbete som över 2 000 organisationer och nätverk i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Östeuropa gör för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Många av dem är verksamma i mycket svåra politiska miljöer där civilsamhällets utrymme redan är kraftigt begränsat och där miljö- och människorättsförsvarare ofta arbetar med livet som insats. Snabba och oförutsedda minskningar av stöd och avbrutna samarbeten gör Sverige till en minst sagt opålitlig samarbetspartner för dessa redan utsatta lokala aktörer.

En av de minst uppmärksammade – men mest uppseendeväckande – konsekvenserna av vårbudgeten är regeringens brutna löften om klimatfinansiering och hållbar utveckling. Det området nedprioriteras mer än de flesta områden i biståndsbudgeten, trots tidigare löften om kraftigt ökad internationell klimatfinansiering. Stödet till de globala klimatfonderna minskas sammanlagt med en miljard kronor, nästan en halvering. Andra budgetanslag, som det för hållbar utveckling som också inkluderar jämställdhet samt anslaget för demokrati och mänskliga rättigheter, är också bland de mest drabbade. Kort sagt: regeringen sviker allra mest de områden de själva säger sig prioritera.

FN varnade nyligen för att ofattbara 1,7 miljarder barn och vuxna riskerar att lida brist på mat i den globala hungerkatastrof som sker framför våra ögon. Fattigdom och ojämlikhet har förstärkts av klimatkrisen, och vi ser en allvarlig tillbakagång för demokrati och jämställdhet i spåren av covid 19-pandemin. En konsekvens av kriget i Ukraina är extrema priser på mat och energi. Det för med sig enormt mänskligt lidande, i Ukraina med närområde, men också i Afrika, Mellanöstern och globalt. Världen hänger ihop. Internationellt bistånd behövs för att förebygga allt värre konflikter och katastrofer, nu och i framtiden.

Vi, undertecknande organisationer, förväntar oss att Sveriges regering står för grundläggande medmänskliga värderingar. Sverige måste vara bättre än så här. Om vi inte står upp för våra värderingar i tider av kris – vad är de då värda?

När Sverige på toppmöte i Glasgow lovar klimatfinansiering till de mest utsatta länderna – då ska den levereras.

När statsministern i sin regeringsförklaring lyfter fram miljö- och klimatbiståndet – då ska det betyda något.

När regeringen har jämställdhet och demokrati som grundläggande utgångspunkter för Sveriges agerande i världen – då måste det finnas mening och vilja bakom orden.

När finansministern säger att svensk ekonomi står väl rustad att ta emot flyktingar undan kriget i Ukraina och budgetöverskottet på 139 miljarder kronor är större än väntat – då har Sverige råd med både solidariteten med flyktingar och vårt internationella bistånd.

Sverige har däremot inte råd att skära ner det internationella biståndet och svika människor och organisationer över hela världen som behöver vårt stöd mer än någonsin. Diktatorer världen över gnuggar just nu händerna när Sverige monterar ner sitt stöd till miljöförsvarare, demokratirörelser, kvinnorättsförsvarare och hbtqi-organisationer.

Det är ett alltigenom dåligt beslut att ta pengar från världens fattiga och förtryckta och i stället göra Sverige till den med råge största mottagaren av svenskt bistånd. Eftersom budgeten inte formellt ändrats utan beslutet fattats genom regleringsbrev till Sida, kan regeringen vilket ögonblick som helst ta tillbaka det här djupt orättfärdiga beslutet. Gör det nu!

Stöd oss

”På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet.”

”I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.”

”I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva.”