Med ett par exempel baserade på hörsägen och långt dragna växlar på problemen inom brittiska Labour anklagar Lars Adaktusson Olof Palmes Internationella Center för ”att medvetet se mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen”.
Anklagelsen är fullständigt grundlös.
Alla människors lika värde är en grundbult i all vår verksamhet och den nolltolerans mot rasism som Adaktusson efterlyser en självklarhet. Att anklaga vänstern för rasism samtidigt som det egna partiet släpper in ett parti vars politik grundar sig på rasistiska tankefigurer i Regeringskansliet är häpnadsväckande.
Arbetar aktivt mot rasism
Alla de organisationer Adaktusson pekar ut i artikeln arbetar aktivt mot rasism i alla dess former. Tillsammans, och var för sig, arbetar vi för fredlig samexistens mellan Israel och Palestina med den internationella folkrätten som grund. Och i nära samarbete med både israeliska och palestinska organisationer.
Att illvilligt kalla kritik mot den israeliska regeringens segregationspolitik, fortsatt ockupation och laissez-faire politik mot eskalerande bosättarvåld anti-semitism är stötande.
Ändå är det exakt den strategi som destruktiva krafter använt under lång tid. Något som bland annat uppmärksammats av just den forskare Adaktusson hänvisar till i sin artikel. Tyvärr är strategin effektiv eftersom det tar fokus från kärnfrågan.
Hittills i år har minst 168 palestinier dött som en konsekvens av konflikten mellan Israel och Palestina, enligt FN-organet OCHA. Det gör 2022 till det dödligaste året sedan 2005. Under samma period har 19 israeler dödats och nyligen avled två personer och ett tjugotal skadades i ett terrorattentat i Jerusalem.
Spänningarna i staden var tydliga när jag besökte regionen i mitten av oktober. Alla jag mötte – både på den israeliska och palestinska sidan – talade om våldsspiralen som åter börjat snurra, spänningarna som tilltar och varnade för att en ny intifada kryper närmare.
Korruption och maktfullkomlighet
Korruption och maktfullkomlighet på den palestinska sidan skapar misstro och legitimitet uteblir så länge val inte genomförs. Efter det senaste valet i Israel tar landet ytterligare ett steg åt höger när Benjamin Netanyahu gör comeback och öppnar dörren till regeringsmakten för tre ultraradikala högerpartier. Båda länder står inför stora demokratiska utmaningar och freden dem emellan ser mer avlägsen ut än på länge.
Jag har tidigare bjudit in Lars Adaktusson för att diskutera hur vi gemensamt kan driva på för en fredlig och demokratisk utveckling i Israel och Palestina. Hur vi tillsammans kan motverka rasism och antisemitism i Sverige. Hittills utan framgång, men inbjudan kvarstår.
Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
DEBATT. Miljörörelsen och de organisationer som arbetar för sociala och ekonomiska rättigheter ställer sig nu bakom en gemensam agenda för klimatomställning i Sverige.
Den nybildade och partipolitiskt obundna Allians för rättvis klimatomställning (ARK) riktar en kraftfull uppmaning till Sveriges nya regering och riksdag: Agera under denna mandatperiod för att genomföra en heltäckande och rättvis klimatomställning.
Forskningen är tydlig: Vi har fortfarande en chans att upprätthålla de planetära förutsättningarna för en fungerande civilisation, men vi går åt fel håll.
Utsläppen av växthusgaser ökar i stället för att minska, även i Sverige.
I år har en tredjedel av Pakistan översvämmats, Syd- och Mellaneuropa upplevt sin torraste sommar på 600 år och förödande skogsbränder härjat. Norden kommer inte att klara sig från allvarliga effekter.
Redan i dag ser vi i Sverige förskjutna trädgränser, minskande biologisk mångfald, värmeböljor samt ökade svårigheter för samerna på grund av instabilt vinterväder.
Ändå försvann klimatfrågan nästan helt under valrörelsen.
Därför går det svenska civilsamhället nu samman för att driva på politiken. Allians för rättvis klimatomställning (ARK) samlar fackförbund, miljöorganisationer, feministiska organisationer, kulturella aktörer, fredsorganisationer med flera.
Det som förenar oss är att vi ser att klimatkrisen hotar inte bara vår planet utan också vår välfärd och många av de rättigheter vi kämpar för.
Vi vill se en rättvis klimatomställning och tiden att agera för en sådan är nu. Alla ska ha trygghet i omställningen, oavsett vem man är, var man arbetar eller var man bor.
Vinsterna och kostnaderna med detta stora skifte måste fördelas rättvist. Människor måste också ha insyn och möjlighet att påverka hur vi ställer om – på jobbet, i sin kommun och i landet som helhet.
Sverige ska ta sitt globala ansvar och följa de goda exempel runt om i världen som går före. Målet är ett samhälle inom planetens gränser som också är socialt och ekonomiskt hållbart.
Att klimatomställningen blir rättvis är inte bara en bonus – det är en förutsättning för att människor ska ställa sig bakom och delta i den.
Det blev återigen tydligt under FN:s klimattoppmöte i Egypten att den här samhällsomställningen kräver att vi samarbetar över gränser och tar rättvisedimensionen i Parisavtalet på fullaste allvar.
Vår allians gör just det och våra organisationer har en viktig roll att spela för folkbildning och dialog om omställningen. Vi har också mycket kunskap om hur den kan göras utan att lämna någon utanför. Vi är redo att göra vår del.
Allians för rättvis klimatomställning kräver att regeringen och riksdagen omgående inleder arbetet med att genomföra följande sju åtgärder för en rättvis klimatomställning:
Öka takten. Ta fram en rättvis koldioxidbudget för Sverige. Gör den nya klimatpolitiska handlingsplanen konkret, synliggör hur alla sektorer ska bidra och berätta hur alla växthusgasutsläpp, inklusive de från konsumtion, ska minskas.
Förbättra styrning och samordning. Organisera regeringen för att leda omställningen. Ge myndigheter och departement i uppgift att prioritera klimatarbetet och skynda på omställningen i kommuner och regioner. Utveckla Sveriges mått på välstånd.
Ge folket insyn och inflytande. Satsa på folkbildning och dialog med medborgarna. Respektera samernas rättigheter att fatta beslut om sina marker. Inkludera barns och ungas perspektiv i omställningen.
Verka för klimaträttvisa. De rikaste står för de största utsläppen i Sverige. Åtgärda denna klimatojämlikhet genom att låta utsläpparen betala och ge fler råd att välja hållbara alternativ. Förbättra landsbygdens villkor, bedriv en jämställd klimatpolitik och inkludera utsatta grupper i beslutsfattandet.
Trygga Sveriges arbetstagare. Gör en plan över förändringar på arbetsmarknaden. Motverka diskriminering och gör riktade satsningar så att fortbildning och gröna, anständiga jobb kommer alla till del. Säkra kompetensutvecklingen och låt arbetsgivare ta fram omställningsplaner i dialog med facken. Stärk de sociala trygghetsnäten.
Investera för omställning. Investera i människor, natur, infrastruktur och teknik. Gynna miljöansvar och goda arbetsvillkor i offentliga upphandlingar. Skrota klimatskadliga subventioner och investeringar och flytta pensionspengarna till långsiktigt hållbara alternativ.
Stötta en rättvis klimatomställning internationellt. Ta lärdom av de rörelser som länge gått före i arbetet för klimaträttvisa. Återställ enprocentsmålet för biståndet och satsa på nytt klimatbistånd utöver det. Höj kraven på att företag ska ta hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter. Driv på inom EU för rättvis klimatomställning.
Alla dessa förslag utvecklas i vår appell riktad till regeringen och riksdagens ledamöter.
Allians för rättvis klimatomställning, och dess nuvarande medlemmar:
Emily Feijen, generalsekreterare Artister för miljön Martina Hibell, generalsekreterare Barnfonden Isabella Thöger, verksamhetsledare, Cykelfrämjandet Michael Wernstedt, ordförande End Ecocide Sweden Sofia Rosshagen, representant Folkhögskolornas Klimatnätverk Anna Stenvinkel, generalsekreterare ForumCiv Tobias Linghag, verksamhetsledare Framtidsjorden Johan Oljeqvist, vd Fryshuset Ylva Lidén, ordförande Fältbiologerna Josefin Carlring, generalsekreterare Föreningen Norden Alex Fridunger, Föreningen Offensiv folkbildning Tove Ahlström, vd, Global utmaning Erika Bjureby, Sverigechef Greenpeace Ewa Larsson, ordförande Gröna kvinnor Linda Palmetzhofer, ordförande Handelsanställdas förbund Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen Lasse Nilsson, ordförande Idrottare för miljön Martin Nihlgård, generalsekreterare IM – Individuell människohjälp Sofie Persson, kanslichef Jordens vänner Mårten Falk, talesperson Klimataktion Frida Berry Eklund, Klimatbyrån Peter Lübeck, ordförande Klimatklubben Frida Hylander, Klimatpsykologerna Torbjörn Vennström, ordförande Klimatriksdagen Helene Andersson, styrelseledamot Klimatstudenterna Per Hasselberg, verksamhetsledare Konstfrämjandet Sylvia Rönn, kassör Kvinnor för fred Emy Lynch, ordförande Mensen Shahab Ahmadian, ordförande MÄN Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center Betty Ottosson, styrelseledamot PUSH Sverige Alasdair Skelton, ordförande Researchers’ desk Agneta Sandström, Sametinget Anna-Karin Hennig, generalsekreterare Scouterna Emmeli Wulfstrand, förbundsordförande Verdandi Emma Max, verksamhetsledare Våra barns klimat Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet Peter Brune, generalsekreterare War child Sverige
This year, in occasion of the International Day of Solidarity with Palestinian People, SOLIDAR and EuroMed Rights host an online public event dedicated to the topic of Shrinking Space for Civil Society Organisations in Palestine.
Civil society organizations and human rights defenders have been the target of strong restrictions and repression. Such as the employment of counter-terrorism legislation and military orders, arbitrary arrests and criminal prosecutions to reduce the space in which these organisations operate.
All these actions are resulting in serious infringements of Palestinian people’s rights to freedom of association, opinion and expression as well as the right to participate in public and cultural affairs. Among the most recent examples of this, there is the October 2021 Israeli Government designation of six Palestinian civil society organisations as “terrorist”. The purpose of this event is to raise awareness and bring testimonies on the situation of civil society in Palestine and also to highlight ongoing initiatives and actions by NGOs and Trade Unions to promote and defend human rights.
WHEN & WHERE:
The event will be held online on Tuesday 29th November 2022, 13:30 – 15:30 CET.
Anna Sundström, Secretary General of Olof Palme International Center, will give closing remark at 15:20.
Stötta fackliga kamrater och demokratikämpar i Iran
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Skriv under och kräv att våra fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges.
Namninsamlingen är stängd
Namninsamlingen är ett initiativ tillsammans med LO och kommer lämnas till politikerna i riksdagen. Uppdateringar kommer.
Läs LO, TCO och Saco:s brev till den iranska ambassadören i Sverige.
Kateryna är tacksam för stödet från Palmecentret
Kateryna Izmailova arbetar inom Ukrainas järnvägsbolag och är ordförande i ungdomsrådet i de järnvägsanställdas fackförbund. Det ger henne möjlighet att bidra till att den svenska arbetarrörelsens stöd når de som bäst behöver det.
– Tack vare stödet från Palmecentret har vi kunnat sätta ihop paket med nödhjälp som vi skickat med järnväg till behövande runt om i landet. Vi har också köpt en generator så vi får ström till en järnvägsvagn som gjorts om till en mobil klinik. Den används för att transportera sårade soldater, och även järnvägsanställda som sårats under transporterna. Senast köpte vi vitaminer till de järnvägsanställdas barn, berättar Kateryna Izamilova.
Nöden är fortsatt stor
– Nu riktar vi in oss på att stödja soldaterna så att de kan klara vintern. De behöver varma kläder, filtar, gasolbrännare med mera. Pengarna från Palmecentret är nästan slut, så vi litar till andra finansiärer och att järnvägsbolagets anställda är med och bidrar.
I Kiev känner människor åter stor oro. Efter en tids lugn attackerar Ryssland nu med drönare. Elektriciteten och vattenförsörjningen slås ut i långa perioder. För Katerynas del innebär det att hissen i det höghus hon bor inte fungerar och hon måste gå 14 trappor. När hon väl är hemma så kan hon inte laga mat, eftersom det inte finns ström till spisen.
Hoppas på mer stöd
– För egen del känner jag mig rädd från och till, men jag har vänner omkring mig som ger mig stöd. Kontakten med Palmecentret och andra som stöder oss gör att jag känner att det finns de som vakar över mig. Jag vet var jag kan be om hjälp om det behövs.
Människor i Kiev samlas på restauranger och caféer, inte bara för att ha det trevligt. Utan av nödvändighet. Kan man inte laga mat hemma får man gå ut och äta. Caféerna har dessutom ofta elgeneratorer så där kan man ladda sin telefon och få tillgång till wifi och därmed hålla kontakten med nära och kära.
– Vi hoppas förstås på ytterligare stöd från Palmecentret och Palmecentrets medlemsorganisationer. Tyvärr så är behoven stora. Vi vet också att Palmecentret gör en viktig insats för att sprida information om den situation vi befinner oss i.
Kateryna arbetar inom Ukrainas järnvägsbolag och är ordförande i ungdomsrådet för järnvägsanställdas fackförbund.
STÖD FOLKRÖRELSERNA I KAMPEN MOT NÖD OCH KRIG:
”Stödet gör oss starkare”
Nadia April arbetar på Womens Leadership Centre (WLC) i Namibia. De arbetar med att stärka kvinnor och unga kvinnor, särskild i marginaliserade grupper, att ta tillvara sina rättigheter och vara politiska aktörer i samhället.
I Namibia finns ursprungsbefolkningen sanfolket, som har lidit hårt under förtrycket från vita kolonisatörer. De senaste åren har de drivit en kampanj med protester och marscher mot oljeborrningen i Kavangoregionen, som den namibiska regeringen och ett kanadensiskt företag vill driva genom. Det skulle innebära en enorm miljökatastrof och förstöra grundvattnet.
Stödet stärker deras röst
– Tack vare Olof Palmes Internationella Center har vi fått internationellt stöd och uppmärksamhet. Och möjligheter att knyta kontakter med andra nätverk i Afrika och globalt, vilket gör oss starkare och underlättar vårt arbete, säger Nadia.
WLC och Nadia har bland annat kunnat delta i klimatprotester utanför Namibia, som i Sverige och på klimatkonferensen Stockholm +50 i juni 2022.
– Där satt jag i panelen om rättvis omställning och kunde verkligen föra ut våra lokala perspektiv. Vi ser ett direkt samband mellan att rädda miljön och leva mer jämlikt. Och hur klimatomställningen påverkar oss lokalt ute i landet i Namibia och problemet med att politiker på hög nivå inte lyssnar på våra förslag till lösningar och metoder, som vi vet har fungerat genom århundranden. De är inte möjliga nu genom de senaste decenniernas västerländska industrilösningar, som är direkt och påvisbart förödande för miljön.
Utmaning att få alla delaktiga
Nadia berättar att planerna för det fortsatta arbetet är att fortsätta bjuda på ett starkt motstånd.
– Vi håller på att omgruppera och överväga hur vi verkligen ska nå människors hjärtan och vilja att ändra sina beteenden, så att vi är fler som bidrar till omställningen, säger hon.
Den stora utmaningen är att nå den fattigaste urbefolkningen, som egentligen har minst medel för att ställa om. Men som också behövs för att göra det möjligt.
– Utmaningen är att få alla delaktiga och aktiva utan att förbli passiva och tycka att det är de vitas ansvar. Vi försöker göra det genom kultur, musikkonserter, serieteckningar. Vi håller också på att undersöka möjligheten att starta ett folkets parlament, berättar Nadia.
– Vi har lärt oss hur andra kommunicerar effektivt, för att göra ännu mer motstånd och sätta press. Det har betytt mycket för mig och utvecklat min förmåga att kunna bidra ännu mer som en motkraft. Jag vill därför säga stort tack för den möjligheten som Palmecentret ger mig.
Himaya Montenegro och Novelita Palisoc, som oftast kallar sig för Maia och Novy, är nära vänner, båda med många år bakom sig som hushållsarbetare. Maia fick sitt första jobb hos en familj när hon var 11 år gammal.
Båda är ledande inom United, det filippinska facket för hushållsarbetare. Facket organiserar endast omkring 2 000 av landets cirka 1,8 miljoner hushållsarbetare. Men bara att det finns en organisation som ger röst åt hushållsarbetare i media och i förhandlingar med myndigheterna är av betydelse.
– I morgon reser jag till Sydafrika för att vara med på kongress med det internationella facket för hushållsarbetare, säger Novy, den dag Palmecentret träffar dem i Manila.
En resa som ledde till att hon valdes in i styrelsen för den internationella organisationen, IDWF.
Erfarenhet av arbete under slavliknande förhållanden
Novy har som många andra filippinska kvinnor erfarenhet av att arbeta i familjer utomlands. Tiden i Qatar beskriver hon som två års helvete, under förhållanden som påminde mer om slaveri än ett anständigt arbete.
Familjen hon arbetade för hyrde ut henne som tvätterska och la beslag på halva hennes lön. Hon fick sätta sig i skuld för att få visum och om hon inte arbetade av skulden hotade arbetsgivaren med att inte lämna tillbaka hennes pass. På lediga dagar var hon instängd på ett härbärge där de inte fick tillräckligt att äta.
– Det fanns mat, men den hade föreståndaren på sitt rum, berättar Novy.
Men även i dag har hon en tuff arbetssituation. Mannen i familjen som Novy arbetar hos idag har drabbats av en stroke och behöver mycket stöd. Varje natt sover Novy på en madrass på golvet bredvid sin arbetsgivare.
Både Maia och Novy har också haft turen att ha hamnat i familjer där de fått chansen att utbilda sig vid sidan av arbetet.
– Jag tog hand om tre hus på dagarna, och studerade om kvällarna. Mannens brorson köpte skolböcker åt mig, berättar Maia.
***
Det internationella hushållsarbetarfacket, International Domestic Workers Federation (IDWF) stöds via ett projekt som Kommunal driver genom Palmecentret.
Novy och Maia.
GÖR MER DEMOKRATI – STÖD VÅRT ARBETE:
Social trygghet är avgörande för att möta klimatkrisen
Socialförsäkringar kan spela en nyckelroll i klimatarbetet på flera sätt:
Social trygghet är nödvändigt för att hantera kriser för såväl individer och samhällen.
I och med den globala upphettningen får vi både fler och djupare kriser. Behovet av humanitärt bistånd har fördubblats de senaste fem åren, och kommer att öka ännu mer i takt med att klimatnödläget förvärras. Men det är inte hållbart att förlita sig på humanitärt bistånd för att skydda människor mot klimatkrisens konsekvenser – i stället behöver det byggas breda trygghetssystem som omfattar alla i ett samhälle. Dessa trygghetssystem ska snabbt kunna växlas upp när klimatkatastrofer inträffar.
I skriften uppmanas rikare länder att kompensera de mest utsatta länderna för de skador och förluster de drabbas av på grund av klimatkrisen. En del av dessa pengar kan då användas till att utveckla breda system för social trygghet under livets alla skeden.
Social trygghet gör det möjligt att påskynda klimatomställningen.
När människor har en grundläggande ekonomisk trygghet minskar deras utsatthet och oro för att förlora jobb och försörjning när ekonomin ställs om till fossilfrihet. Social trygghet är därför en viktig del i en rättvis klimatomställning och kan minska motståndet mot den nödvändiga samhällsomställningen. Till exempel behövs satsningar på sociala trygghetsnät i form av vidareutbildning för arbetstagare så att de kan skaffa sig de kompetenser som behövs i en ny grön ekonomi, och stöd till den som är mellan jobb.
Skriften presenterades vid ett sidoevent på klimattoppmötet COP27 den 9 november.
Ljusmanifestation till stöd för den feministiska revolutionen i Iran
Den svenska arbetarrörelsen stödjer demokratirörelsen och den feministiska revolutionen i Iran. På lördag, 12 november, bjuder vi in till en ljusmanifestation för att visa solidaritet.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Kvinna, liv, frihet!
Talare:
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center Oscar Ernerot, internationell chef LO Majid Tamjdi, socionom och Iran-kännare Azadeh Rojhan, riksdagsledamot Socialdemokraterna
S
Tid: 12 november, kl. 16.00-16.45. Plats: Norra Bantorget, vid Hjalmar Brantings staty.
Ljusmanifestationen arrangeras av Olof Palmes Internationella Center, LO och Socialdemokraterna i Stockholm.
Skriv under vår namninsamling och kräv att fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges!
Namninsamlingen är stängd.
Solidaritet är vårt främsta försvar mot framtidens kriser
Vi hade samlats i skuggan och lyssnade till kvinnorna i den lilla byn Beit Mirsim i Palestina. De berättade om verksamheten i det kvinnokooperativ de bildat och hur familjerna levde i skuggan av den israeliska ockupationen. Plötsligt dyker en gammal man upp. ”Jag hörde att det var svenskar i byn”, säger han. ”Jag kommer för att tacka.” Det visar sig att byn totalförstördes av israelisk militär 1967. Den svenska hjälpen kom snabbt. Först i form av humanitärt stöd. Tält, mat och mediciner. Sedan genom stöd till återuppbyggnad av 60-talet små hus. Hans berättelse visar på betydelsen av både det humanitära och det långsiktiga stödet. Och den respekt vårt solidariska Sverige har i omvärlden.
Biståndet genomsyras av en mer restriktiv migrationspolitik i Tidöavtalet
Dagen innan mitt besök i byn presenterade den tillträdande statsministern Ulf Kristersson Tidöavtalet. Hans egen roll var ganska begränsad. Presskonferensens mittpunkt var Jimmie Åkesson. Partiledare för det parti som helt klart gjort störst avtryck i avtalet men som ändå inte tar plats i regeringen. Formuleringar om ”inre utlänningskontroller”, ”visitationszoner”, ”återvandring” och ”bristande vandel” som grund för utvisning ger kalla kårar.
Tidöavtalets skrivningar om biståndet genomsyras också av en mer restriktiv migrationspolitik. Biståndet ska villkoras med återtagande av medborgare, bidra till återvandring och frågan om samarbete med “främmande stater” för att åstadkommande ett effektivt återvändande ska prioriteras. I klartext innebär det att svenskt bistånd kan komma att användas till mer av gränsövervakning och insatser som ska förhindra migration till Europa i stället för att minska fattigdom, bidra till demokratisk utveckling och hantera klimatförändringarnas effekter, och därigenom hantera migrationens grundorsaker.
FN vädjar till den rika världen att höja ambitionerna
Enprocentsmålet för biståndet slopas, i stället ska treåriga budgetramar ange biståndets storlek vilket kommer leda till en successiv de facto minskning av biståndet i en tid då globala utmaningar kräver mer internationell solidaritet och samarbete.
Sedan ett antal år minskar det sammanlagda biståndet till låginkomstländer, internationella investeringar minskar också och ländernas skuldbörda ökar. FNs generalsekreterare vädjar till den rika världen; höj ambitionerna. För vår gemensamma överlevnad. För de fattiga ländernas möjlighet att möta klimatförändringarnas effekter, vända tillbaka utvecklingen som rullats tillbaka under covidpandemin. För att förebygga hunger och konflikt som hotar i spåren av den globala livsmedelskris vi står inför. Då gör den tillträdande regeringen precis tvärt om och sänker ambitionerna.
Med Tidöavtalet bryter Kristerssons gäng med 60 år av svensk tradition på det biståndspolitiska området. 1962 fattade riksdagen beslut om Sveriges första biståndspolitiska proposition och målet om att investera en hundradel av vårt växande välstånd i global utveckling. Tage Erlander konstaterade att ”den svenska hjälpen till de fattiga folken inte kräver någon annan motivering än den som bottnar i känslor av moralisk plikt och internationell solidaritet, i vår uppfattning om människovärde och jämlikhet”.
Socialdemokraterna behöver stå upp för enprocentsmålet
Samtalet i byn Beit Mirsim går vidare. Kvinnorna talar om det allaktivitetshus som tack vare svenskt stöd erbjuder utbildning för kvinnor och stöd till byns kvarvarande jordbrukare. I en by lite längre bort bygger ett annat kvinnokooperativ en vårdcentral, också det tack vare svenskt bistånd. Oron över deras möjligheter till fortsatt stöd gnager.
För Socialdemokraterna blir mandatperiodens viktigaste uppgift på det biståndspolitiska området att stå upp för enprocentsmålet och fortsätta att driva på för ett utvecklingssamarbete som grundar sig på människovärde och jämlikhet. Utan diffusa konditionalitetskrav och i insikt om att solidaritet och samarbete är vår bästa försäkring mot framtida kriser. Att ta ansvar för världen är att ta ansvar för Sverige.
Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.
ENG
