Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Det har varit en minst sagt dålig början på dagen för Ivanna Khrapko. Hon har just återvänt hem från staden Kherson, där hon ägnat några dagar åt att distribuera nödhjälp, under ständig beskjutning från ryskt artilleri. Nu skulle det bli en lugn morgon hemma i Kiev. Men tidigt på morgonen utsattes hennes vanligtvis fridfulla bostadsområde för en drönarattack.
– Vårt luftförsvar lyckades skjuta ner alla drönarna, men det var obehagligt att se attacken från fönstren i lägenheten. Jag vaknade halv sex på morgonen av explosionerna. När det var över gick jag till jobbet, utan att ha duschat, eftersom det inte fanns någon elektricitet eller varmvatten, säger Ivanna Khrapko.
Kherson är den stad i söder som de ryska styrkorna dragit sig tillbaka från. Men även om ockupationen är över är förhållandena i staden mycket svåra. De ryska styrkorna finns på andra sidan floden varifrån de hela tiden skjuter med artilleri.
Ivanna och hennes fackliga kollegor var där för att hjälpa medlemmar i facket med varma kläder, mat, madrasser, elgeneratorer och julklappar för barnen. Allt inhandlat med pengar som den svenska arbetarrörelsen och privatpersoner skänkt via Palmecentrets Ukrainainsamling och pengar från fackliga organisationer i världen som solidariskt ställer upp för Ukraina.
– Det är värst för barnen. De ser ut som vilka barn som helst, men de har varit med om hemska saker. Nästa år vill vi starta projekt för att arbeta med barns mentala hälsa, säger Ivanna Khrapko.
När kriget bröt ut var Ivanna Khrapko aktiv i facket för de anställda på järnvägen, och dessutom nyvald ordförande för ett fackligt ungdomsnätverk. I dessa egenskaper har hon varit tvungen att växa både som människa och fackligt aktiv. Kontakterna med den internationella fackföreningsrörelsen har bland annat fört henne till världsfacket ITUC:s kongress i Australien och snart reser hon till Sverige för att planera verksamheter med svensk fackföreningsrörelse.
Frågan man ställer sig är förstås om aktivisterna inom facket kommer att orka fortsätta kämpa. Krig, elavbrott, brist på varmvatten tar på krafterna och gör det svårare att hålla igång nätverket.
– Vi har problem med att internet inte fungerar och mobilnätet delvis är förstört. Det är mycket svårare att hålla kontakten. Och så lever alla med att det från och till inte finns värme och varmvatten. Ärligt talat så är vi tröttkörda, men vi vet att vi förstås att vi måste orka fortsätta, säger Ivanna Khrapko.
– Jag hoppas att ni i Sverige när ni nu ska fira jul med era familjer, i varma upplysta rum, kommer ihåg att i Ukraina får många fira jul i mörkret, om man ens har ett hem kvar. Andra tillbringar julen vid fronten. Och att ni förstås fortsätter att stödja.
Bli månadsgivare eller swisha din julgåva till: 123 24 060 72.
”En smocka i fejset på de blåfrusna klimatförnekarna”Teater om klimatkrisen – vad ska det vara bra för? ”Ingen kan skriva en pjäs om miljön, ingen vill se en pjäs om miljön!” Med det tvivlet inleds föreställningen ”Strutsdansen – en klimatkalops” – och med samma tvivel inleddes också samarbetet med Östra Teatern för drygt ett år sedan. Men tvivlet övervanns och nu är pjäsen färdig och gruppen redo att möta publiken.
Palmecentret har lång erfarenhet av att arrangera seminarier för att sprida kunskap som väcker intresse för globala frågor, med hopp om att fler ska engagera sig för vår omvärld. Att arbeta med teater som metod för detsamma är ett helt nytt grepp för organisationen.
– När det kommer till klimatfrågan behöver vi bidra till att skapa plattformar där människor kan mötas IRL och reflektera tillsammans. Vi behöver alla delta i omställningen mot ett hållbart samhälle, och då måste vi nå människor inte bara med kunskap, utan också känslomässigt. Där har teatern en fördel som seminarier och föreläsningar inte kan konkurrera med, säger Ania Janerud, projektledare för Strutsdansen.
På premiärdagen på Teater Tribunalen gavs två nästan fullsatta föreställningar, och det bjöds på mingel och lussefika. ABF Stockholm som också bidragit till projektet fanns på plats. I publiken fanns många av Palmecentrets medlemsorganisationer representerade, och därtill en hel del folkhögskolor.
Peter Lamming var en av besökarna, och han var lyrisk efter föreställningen:
– Det här var en smocka i fejset på de blåfrusna klimatförnekarna! Vilken föreställning, och så duktiga skådespelare. Roligt om ett tråkigt tema!
Boka Strutsdansen till din skola, arbetsplats eller organisation. Föreställningen passar som ett eget arrangemang, eller som en del av en utbildning eller ett större evenemang.
För mer information, frågor eller idéer kring samarbete, mejla till: ania.janerud@palmecenter.se
Högersväng bort från en tvåstatslösning
Valet stod mellan två premiärministerkandidater. På ena sidan den sittande regeringskoalitionen ledd av Yair Lapid som innehöll allt från hårdför höger till arabiska partier och socialdemokrater som förenats i en enda sak, nämligen att hålla makten från dem som nu vunnit valet. På andra sidan, Benjamin Netanyahu som lät göra sin comeback allierad med högerextremisterna Bezalel Smotrich och Itamar Ben-Gvir. De senare är ökända för sina homofoba, hatiska och rasistiska uttalanden och ageranden.
Den strömning i israelisk politik som på 90-talet var ett marginalfenomen, med förgrundsfigurer som Itamar Ben-Gvir, bildar i dag regering. Det var längesen arbetarpartiet och den israeliska socialdemokratin utgjorde den huvudsakliga motkraften mot Netanyahu och mot den israeliska högersionismen. Den långsiktiga trenden är att israeler generellt ser sig som mer religiösa och mer höger än förr. Statsvetare menar att judisk överhöghet är viktigare än demokrati och lika rättigheter. Årets val har också handlat om vad Israel ska vara.
Trots den långsiktiga trendenhögerut, var det inte givet att Netanyahu skulle vinna. Meretz och arabiska partiet Balad hamnade både under spärren och deras röster förlorades. Zehava Galon, partiledare för Meretz, understryker att rörelsen för mänskliga rättigheter, mot ockupationen och för social jämlikhet finns kvar även om 3 800 röster saknades för att klara spärren.
Hon är orolig för framtiden.
– Netanyahu och extremhögerlägret har förklarat krig mot demokratin och alla som inte vill underkasta sig judisk överhöghet. Lokala och internationella krafter måste göra gemensam sak mot denna politik.
Tehila Wenger är biträdande chef på Genèveinitiativet, en organisation som arbetar för en hållbar tvåstatslösning tillsammans med palestinska fredsorganisationer. Hon menar också att lokala och internationella krafter har ett ansvar.
– Den nya regeringens första månader blir en avgörande dragkamp där de mest hårdföra kommer trycka på för utbyggnad av bosättningar och annektering. De mindre dogmatiska aktörerna kommer noggrant följa omvärldens reaktioner för att försöka moderera de farligaste förslagen.
Fr.v. Zehava Galon, partiledare för socialdemokratiska Meretz (foto: Ronen Akerman) och Tehila Wenger, biträdande chef på Genèveinitiativet (foto: privat).
Tehila menar att fredsrörelsens uppgift blir att också få ”moderata” israeler att förstå att en ”status quo”-situation inte är hållbar och få dem att välja:
– Israel måste välja mellan den nya regeringspolitiken eller en tvåstatslösning och ett slut på konflikten.
Palestinier som lever under ockupation riskerar att drabbas av en ökad rättslöshet och ett ännu starkare statligt stöd till den aggressiva bosättarrörelse som redan nu drabbar dem. Samtidigt som 2022 redan varit det blodigaste året sedan 2016 för palestinier och även den förra regeringen terrorstämplade legitima människorättsorganisationer.
Den palestinska läkarenoch politikern Mustafa Barghouti pekar på att den nu farliga situationen har en historia:
– Omvärlden har ett ansvar för utvecklingen också i Israel som undsluppit ansvar för sina brott mot folkrätten.
Artikeln publicerades i Aktuellt i Politiken 8/12-2022.
”Tillsammans kan vi motarbeta det könsbaserade våldet”I förra veckan avslutades 16 Days of Activism. Det är en internationell kampanj där organisationer och privatpersoner runtom i världen uppmärksammar kampen för att motverka könsbaserat våld. Kampanjen tar avstamp i den internationella dagen mot våld mot kvinnor den 25 november, och avslutas den 10 december på den internationella dagen för mänskliga rättigheter.
Likt tidigare år har kvinnorättsorganisationen Ikhwezi Women’s Support Centre engagerat sig i kampanjen, med ett gediget arbete digitalt så väl som i staden Cathcart med omnejd. I deras digitala kanaler har fokus legat på att inspirera till aktivistiska handlingar, medan arbetet i staden har handlat om att utbilda kvinnor inom entreprenörskap. Syftet har varit att uppmuntra kvinnor att starta eget, för att öka deras ekonomiska självständighet och minska risken för att de blir beroende av män för att klara sig.
Linda Brukwe, som leder Ikhwezi, berättar om kampanjen:
– 16 Days of Activism är en kampanj som skapades med syftet att motverka könsbaserat våld. Under kampanjens gång bedriver organisationer kontinuerliga evenemang. Kampanjen är betydelsefull då den belyser en oerhört viktig fråga, samtidigt som den ger organisationer likt vår, och andra aktörer, möjlighet att engagera oss djupare i frågan.
– Vi började med att hålla i ett evenemang den 25 november med fokus på entreprenörskap för kvinnor. Syftet var att stärka kvinnor ekonomiskt så att risken för att de blir beroende av män för att klara sig minskar. Sedan har vi fortsatt med dessa evenemang i olika städer ända fram till den sista dagen av kampanjen. I Cathcart avslutades 16 Days of Activism med ett stort evenemang som borgmästaren deltog i.
– Vi har också fört en kampanj i våra digitala kanaler, samt varit med i radio och pratat om ämnet. Utöver det har vi drivit ett samarbete med en organisation som arbetar med barns rättigheter. Det samarbetet resulterade i en guide för barns säkerhet.
– På en högre nivå så tror vi att samarbete är en god idé. Vi tror starkt på att vi kan uppnå mycket genom att som organisationer gå samman under denna kampanj och samarbeta för att belysa ämnet. Som privatperson kan man göra allt från att delta i evenemang likt de vi har hållit i till att prata om ämnet. Exempelvis genom att dela sina åsikter och prata om hur det är i staden eller byn man lever i. Ingen handling är för liten!
Linda Brukwe och Ikhwezis styrelseordförande Lucy Kapa samt styrelsesekreterare Ruth Mnyengeza talar på ett evenemang under ”16 days of activism”. Foto: Karolina Jurcevic
***
Ikhwezi är en av våra partnerorganisationer i Sydafrika och får stöd av S-kvinnor genom Palmecentret.
Den här artikeln är skriven av vår praktikant Karolina:
Mitt namn är Karolina och jag är en utbildad kommunikatör och grafisk designer på 27 år. De senaste månaderna har jag gjort min praktik på kvinnorättsorganisationen Ikhwezi Women’s Support Centre i Cathcart, där jag har arbetat med sociala medier och marknadsföring.
Mitt dagliga arbete har inkluderat allt från att följa med som fotograf på evenemang till att skapa innehåll till organisationens digitala kanaler och utveckla deras hemsida. Hela tiden med Ikhwezis huvudsakliga syfte i tankarna – att hjälpa till att minska det könsbaserade våldet och antalet kvinnomord i Cathcart och dess närområde.
Med ett par exempel baserade på hörsägen och långt dragna växlar på problemen inom brittiska Labour anklagar Lars Adaktusson Olof Palmes Internationella Center för ”att medvetet se mellan fingrarna med kvardröjande antisemitiska stråk som finns inom vänstern och den egna organisationen”.
Anklagelsen är fullständigt grundlös.
Alla människors lika värde är en grundbult i all vår verksamhet och den nolltolerans mot rasism som Adaktusson efterlyser en självklarhet. Att anklaga vänstern för rasism samtidigt som det egna partiet släpper in ett parti vars politik grundar sig på rasistiska tankefigurer i Regeringskansliet är häpnadsväckande.
Alla de organisationer Adaktusson pekar ut i artikeln arbetar aktivt mot rasism i alla dess former. Tillsammans, och var för sig, arbetar vi för fredlig samexistens mellan Israel och Palestina med den internationella folkrätten som grund. Och i nära samarbete med både israeliska och palestinska organisationer.
Att illvilligt kalla kritik mot den israeliska regeringens segregationspolitik, fortsatt ockupation och laissez-faire politik mot eskalerande bosättarvåld anti-semitism är stötande.
Ändå är det exakt den strategi som destruktiva krafter använt under lång tid. Något som bland annat uppmärksammats av just den forskare Adaktusson hänvisar till i sin artikel. Tyvärr är strategin effektiv eftersom det tar fokus från kärnfrågan.
Hittills i år har minst 168 palestinier dött som en konsekvens av konflikten mellan Israel och Palestina, enligt FN-organet OCHA. Det gör 2022 till det dödligaste året sedan 2005. Under samma period har 19 israeler dödats och nyligen avled två personer och ett tjugotal skadades i ett terrorattentat i Jerusalem.
Spänningarna i staden var tydliga när jag besökte regionen i mitten av oktober. Alla jag mötte – både på den israeliska och palestinska sidan – talade om våldsspiralen som åter börjat snurra, spänningarna som tilltar och varnade för att en ny intifada kryper närmare.
Korruption och maktfullkomlighet på den palestinska sidan skapar misstro och legitimitet uteblir så länge val inte genomförs. Efter det senaste valet i Israel tar landet ytterligare ett steg åt höger när Benjamin Netanyahu gör comeback och öppnar dörren till regeringsmakten för tre ultraradikala högerpartier. Båda länder står inför stora demokratiska utmaningar och freden dem emellan ser mer avlägsen ut än på länge.
Jag har tidigare bjudit in Lars Adaktusson för att diskutera hur vi gemensamt kan driva på för en fredlig och demokratisk utveckling i Israel och Palestina. Hur vi tillsammans kan motverka rasism och antisemitism i Sverige. Hittills utan framgång, men inbjudan kvarstår.
Anna Sundström
generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Debattartikeln publicerades i Expressen den 7/12-2022.
Visa oss er plan för klimatet, regeringenDEBATT. Miljörörelsen och de organisationer som arbetar för sociala och ekonomiska rättigheter ställer sig nu bakom en gemensam agenda för klimatomställning i Sverige.
This year, in occasion of the International Day of Solidarity with Palestinian People, SOLIDAR and EuroMed Rights host an online public event dedicated to the topic of Shrinking Space for Civil Society Organisations in Palestine.
Civil society organizations and human rights defenders have been the target of strong restrictions and repression. Such as the employment of counter-terrorism legislation and military orders, arbitrary arrests and criminal prosecutions to reduce the space in which these organisations operate.
All these actions are resulting in serious infringements of Palestinian people’s rights to freedom of association, opinion and expression as well as the right to participate in public and cultural affairs. Among the most recent examples of this, there is the October 2021 Israeli Government designation of six Palestinian civil society organisations as “terrorist”. The purpose of this event is to raise awareness and bring testimonies on the situation of civil society in Palestine and also to highlight ongoing initiatives and actions by NGOs and Trade Unions to promote and defend human rights.
The event will be held online on Tuesday 29th November 2022, 13:30 – 15:30 CET.
Anna Sundström, Secretary General of Olof Palme International Center, will give closing remark at 15:20.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Skriv under och kräv att våra fackliga kamrater och andra orättvist fängslade i Iran omedelbart friges.
Namninsamlingen är ett initiativ tillsammans med LO och kommer lämnas till politikerna i riksdagen. Uppdateringar kommer.
Läs LO, TCO och Saco:s brev till den iranska ambassadören i Sverige.
Kateryna är tacksam för stödet från Palmecentret
Kateryna Izmailova arbetar inom Ukrainas järnvägsbolag och är ordförande i ungdomsrådet i de järnvägsanställdas fackförbund. Det ger henne möjlighet att bidra till att den svenska arbetarrörelsens stöd når de som bäst behöver det.
– Tack vare stödet från Palmecentret har vi kunnat sätta ihop paket med nödhjälp som vi skickat med järnväg till behövande runt om i landet. Vi har också köpt en generator så vi får ström till en järnvägsvagn som gjorts om till en mobil klinik. Den används för att transportera sårade soldater, och även järnvägsanställda som sårats under transporterna. Senast köpte vi vitaminer till de järnvägsanställdas barn, berättar Kateryna Izamilova.
– Nu riktar vi in oss på att stödja soldaterna så att de kan klara vintern. De behöver varma kläder, filtar, gasolbrännare med mera. Pengarna från Palmecentret är nästan slut, så vi litar till andra finansiärer och att järnvägsbolagets anställda är med och bidrar.
I Kiev känner människor åter stor oro. Efter en tids lugn attackerar Ryssland nu med drönare. Elektriciteten och vattenförsörjningen slås ut i långa perioder. För Katerynas del innebär det att hissen i det höghus hon bor inte fungerar och hon måste gå 14 trappor. När hon väl är hemma så kan hon inte laga mat, eftersom det inte finns ström till spisen.
Hoppas på mer stöd
– För egen del känner jag mig rädd från och till, men jag har vänner omkring mig som ger mig stöd. Kontakten med Palmecentret och andra som stöder oss gör att jag känner att det finns de som vakar över mig. Jag vet var jag kan be om hjälp om det behövs.
Människor i Kiev samlas på restauranger och caféer, inte bara för att ha det trevligt. Utan av nödvändighet. Kan man inte laga mat hemma får man gå ut och äta. Caféerna har dessutom ofta elgeneratorer så där kan man ladda sin telefon och få tillgång till wifi och därmed hålla kontakten med nära och kära.
– Vi hoppas förstås på ytterligare stöd från Palmecentret och Palmecentrets medlemsorganisationer. Tyvärr så är behoven stora. Vi vet också att Palmecentret gör en viktig insats för att sprida information om den situation vi befinner oss i.
Kateryna arbetar inom Ukrainas järnvägsbolag och är ordförande i ungdomsrådet för järnvägsanställdas fackförbund.
”Stödet gör oss starkare”
Nadia April arbetar på Womens Leadership Centre (WLC) i Namibia. De arbetar med att stärka kvinnor och unga kvinnor, särskild i marginaliserade grupper, att ta tillvara sina rättigheter och vara politiska aktörer i samhället.
I Namibia finns ursprungsbefolkningen sanfolket, som har lidit hårt under förtrycket från vita kolonisatörer. De senaste åren har de drivit en kampanj med protester och marscher mot oljeborrningen i Kavangoregionen, som den namibiska regeringen och ett kanadensiskt företag vill driva genom. Det skulle innebära en enorm miljökatastrof och förstöra grundvattnet.
– Tack vare Olof Palmes Internationella Center har vi fått internationellt stöd och uppmärksamhet. Och möjligheter att knyta kontakter med andra nätverk i Afrika och globalt, vilket gör oss starkare och underlättar vårt arbete, säger Nadia.
WLC och Nadia har bland annat kunnat delta i klimatprotester utanför Namibia, som i Sverige och på klimatkonferensen Stockholm +50 i juni 2022.
– Där satt jag i panelen om rättvis omställning och kunde verkligen föra ut våra lokala perspektiv. Vi ser ett direkt samband mellan att rädda miljön och leva mer jämlikt. Och hur klimatomställningen påverkar oss lokalt ute i landet i Namibia och problemet med att politiker på hög nivå inte lyssnar på våra förslag till lösningar och metoder, som vi vet har fungerat genom århundranden. De är inte möjliga nu genom de senaste decenniernas västerländska industrilösningar, som är direkt och påvisbart förödande för miljön.
Nadia berättar att planerna för det fortsatta arbetet är att fortsätta bjuda på ett starkt motstånd.
– Vi håller på att omgruppera och överväga hur vi verkligen ska nå människors hjärtan och vilja att ändra sina beteenden, så att vi är fler som bidrar till omställningen, säger hon.
Den stora utmaningen är att nå den fattigaste urbefolkningen, som egentligen har minst medel för att ställa om. Men som också behövs för att göra det möjligt.
– Utmaningen är att få alla delaktiga och aktiva utan att förbli passiva och tycka att det är de vitas ansvar. Vi försöker göra det genom kultur, musikkonserter, serieteckningar. Vi håller också på att undersöka möjligheten att starta ett folkets parlament, berättar Nadia.
– Vi har lärt oss hur andra kommunicerar effektivt, för att göra ännu mer motstånd och sätta press. Det har betytt mycket för mig och utvecklat min förmåga att kunna bidra ännu mer som en motkraft. Jag vill därför säga stort tack för den möjligheten som Palmecentret ger mig.
Nadia April på klimatkonferensen Stockholm +50.
