Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
ENG
Swisha ett valfritt belopp till
123 24 060 72Tack för ditt stöd!
Hbtqi-rörelsen har gjort enorma framsteg på Balkan, från en nästan total osynlighet på 1990-talet. LGBTI Equal Rights Association (ERA) formades 2015 och är en paraplyorganisation bestående av 25 organisationer över västra Balkan och Turkiet. ERA stödjer sina medlemsorganisationer att försvara hbtqi-personers rättigheter och fyller en unik roll i regionen för en utsatt grupp.
Västra Balkan har sett en framväxt av anti-hbtqi+ och anti-genderrörelser, likt på många håll i världen. Aktivister och organisationer är vanliga måltavlor för kvarvarande homofobi och transfobi i samhället, och hatbrott är ett problem i regionen.
I slutet av 2023 ordnades en regional konferens om framväxten av dessa rörelser och deras effekter på demokratin, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Mer än 100 representanter deltog från regeringar, civilsamhället, media, högre lärosäten och det internationella samfundet.
Det är samma populistiska krafter som undergräver demokratier och arbetares rättigheter som också riktar in sig på att ta bort kvinnors och hbtqi+-personers rättigheter. Det betonade världsfacket ITUC på den internationella dagen mot homofobi, bifobi och transfobi i maj i år. För att motverka detta lyfte de att fackliga behöver organisera och utbilda kring hbtqi+-rättigheter både på arbetsplatser, i samhället i stort och på global nivå.
– Vi uppmanar till handling mot de krafter som försöker splittra oss och därmed avveckla demokratin och jämlikheten. Ger man sig på en av oss ger man sig på oss alla, sa ITUC:s generalsekreterare Luc Triangle vid tillfället.
Tillsammans med Palmecentret och HBTQ+S bygger ERA allianser med fackförbund och socialdemokratiska hbtqi-vänliga partier.
I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande. Civilsamhällets roll, stödet rörelse till rörelse, handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring.
När kolgruvor avvecklas får det stora konsekvenser för de som arbetar i gruvorna, deras familjer och de samhällen där gruvdriften är motorn i ekonomin. Palmecentret har tillsammans med Democratic Dialogue Network och universitetet FEFA tagit ledningen i ett projekt för rättvis klimatomställning för att underlätta övergången.
Under året som gick handlade det inte minst om att föra samman och skapa samsyn mellan olika aktörer som fackföreningar, politiska partier, civilsamhällesorganisationer, myndigheter och studenter. Ett 40-tal personer har träffats och diskuterat vägen framåt. Kontakter har även tagits med ett av de största kolföretagen i landet.
I projektet tittar man även på hur kvinnor kan gynnas om klimatomställningen sker medvetet och rättvist. Man räknar med att det blir fler jobb för kvinnor när förnyelsebara energikällor växer jämfört med dagens kolproduktion.
Att klimatomställningen också måste vara rättvis handlar om att arbetare ska ha ekonomisk trygghet när arbetsmarknaden förändras, och tillgång till nya gröna och bra jobb. Men det handlar också om mer demokrati. Arbetstagare ska få vara med och bestämma, genom social dialog, hur deras arbetsplats och sektor ska klimatanpassas.
Läs mer om Palmecentrets arbete för en rättvis klimatomställning.
Det svenska civilsamhället är sedan länge en samarbetspart i genomförandet av det svenska biståndet till civilsamhället i utvecklingsländer. Vi har gräsrötter, kunskaper, drivkrafter och nätverk som en statlig myndighet, eller en större multinationell NGO, inte har. I vårens debatt om det svenska biståndets framtid har dock det svenska civilsamhällets roll i biståndet alltmer kommit att beskrivas som ett onödigt ”transaktionsled” av den svenska regeringen. Inget kan vara mer missvisande.
Civilsamhällets roll i stödet rörelse till rörelse handlar i grunden om att utbytet av idéer och kunskap är minst lika värdefullt som ett ekonomiskt stöd. Genom ömsesidiga och långsiktiga partnerskap stärks det internationella samarbetet för att tillsammans kunna åstadkomma förändring – oavsett om det gäller demokrati, jämställdhet, klimaträttvisa eller fackliga rättigheter.
2023 var ett kämpigt år på många sätt. Men runt om i världen finns det också ljusglimtar för demokrati, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Vi listar fem exempel på framgångar för arbetares rättigheter från våra partnerorganisationers viktiga arbete.
Flera av Palmecentrets partners i Albanien arbetar för att kvinnliga arbetares rättigheter inom kläd- och skoindustrin ska respekteras. De utbildar kvinnorna i deras rättigheter, hjälper dem att organisera sig, genomför möten med myndigheter, arrangerar protester och tillhandahåller juridisk hjälp. Det har under 2023 resulterat i flera små segrar:
Metallarbetarfacket, Metal and Allied Namibian Workers Union (MANWU), har lyckats få plats i den regeringskommission som ska utforma ny lagstiftning på arbetsmiljöområdet. En proposition ska läggas fram under 2024. Man har även haft dialog med berörda departement om rättvis klimatomställning och digitalisering av arbetslivet.
Janeth Jockney leder en facklig utbildning. Hon har gått från att vara anställd på ett företag där MANWU organiserade arbetarna, till att idag vara ansvarig för fackföreningens utbildningsverksamhet. Foto: MANWU.
Parlamentet i Serbien ratificerade under 2023 ett tilläggsprotokoll till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det innebär att serbiska invånare nu har möjlighet att driva sina fall till internationell nivå om landets domstolar inte upprätthåller konventionen.
Palmecentrets serbiska samarbetsorganisation A11 har ägnat fem år åt ett aktivt påverkansarbete för att få till stånd en ratificering. I det har man också samarbetat med andra partners i Palmecentrets program på Västra Balkan, inklusive flera fackförbund.
Lantarbetarfacket GAPWUZ har lyckats driva igenom att en större del av lönen ska betalas ut kontant i amerikanska dollar. Därmed har arbetarna en reallön som motsvarar lönen år 2016, vilket ses som en framgång i förhållande till den djupa ekonomiska kris som råder i landet.
Foto: Chairmaine Chitate
Zimbabwes motsvarighet till LO, ZCTU, har också under 2023 kommit överens med arbetsgivarna om en gemensam plan för hur de ska agera mot regeringen i den så kallade trepartdialogen. Det handlar bland annat om att man nu gemensamt kräver att regeringen ökar insynen i den ekonomiska politiken.
För första gången ska somaliska arbetare få tillgång till statliga sociala trygghetsnät som mildrar effekterna av fattigdom och kriser. Reformen sjösattes i november 2023. Den fackliga centralorganisationen FESTU som bidragit till att få systemen på plats, underströk att detta är en vinst för landets arbetare.
FESTU (som har samarbetat med LO genom Palmecentret) har länge drivit på för att sociala trygghetssystem ska införlivas. De ser införandet som ett stort genombrott i kampen mot fattigdom. Reformen innebär att utsatta grupper och arbetare med mycket låga inkomster kan få statligt stöd.
Just nu genomför regeringen stora förändringar i det svenska biståndet. Ett resultat av det är att Sida har beslutat att till årsskiftet säga upp alla avtal med svenska civilsamhällesorganisationer, som länge har varit en viktig samarbetspart för det internationella civilsamhällesstödet, och som i sin tur kan komma att tvingas säga upp avtal med nära 2000 internationella partnerorganisationer. Det drabbar inte minst Palmecentret och Union to Union, och därmed våra fackliga samarbeten runt om i världen. I den nya processen finns det inga garantier att några av de svenska organisationerna som arbetar med att stödja facklig organisering och fackliga rättigheter kommer att få ett uppdrag (i regeringens reformagenda nämndes det inte heller ett ord om arbetstagares rättigheter eller fackföreningars roll för demokratins utveckling). Man har dessutom höjt kraven på egeninsats, vilket gör att många organisationer kommer att få det mycket svårt att upprätthålla sin verksamhet.
Varje krona kommer att gå till att finansiera regeringens krav på ökad egeninsats, så att vi kan stödja fackliga kamrater ute i världen.
Valet i Serbien gällde presidentposten och det nationella parlamentet, samt kommunfullmäktige i huvudstaden. Och för första gången på tio år tappade det styrande partiet röster.
SNS är fortsatt störst i parlamentet med 43 procent, men förlorade sin majoritet och tvingas nu söka stöd av andra partier för att bilda regering. Så medan Vucic fick fler röster än i tidigare val, tappade hans parti. Det tyder på att han frikopplat sig från partiet och nu framför allt sitter på ett personligt mandat.
– Medborgarna ser inte längre Vucic som del av SNS. Han står numera på en egen politisk piedestal, sa landets premiärminister Ana Brnabic, utsedd av Vucic, efter valet.
Det serbiska progressiva partiet (SNS) kom till makten 2012 och har sedan dess dominerat landets politiska scen.
Partiets grundare kom från den nationalistiska extremhögern, men antog en demokratisk och EU-vänlig retorik samtidigt som de blev alltmer auktoritära på hemmaplan. SNS och Vucic har systematiskt dekonstruerat alla kontrollmekanismer, som ett oberoende rättsväsende, självständiga myndigheter och oberoende medier.
Den alltmer auktoritära utvecklingen har kritiserats av oppositionen som i protest bojkottade det förra parlamentsvalet. Även EU har kritiserat bristen på politisk dialog och attackerna på medier och oppositionen. Men Vucic har skickligt balanserat det geopolitiska spelet där EU slåss med Ryssland och Kina om inflytande över Serbien.
– Vucics kontroll har skapat en omöjlig situation för den politiska oppositionen och det behövs ett rejält omtag från EU. Särskilt nu när det finns en uppenbar risk att Ryssland gör allt för att få knyta Serbien än närmare sig, säger S-riksdagsledamot Pyry Niemi som besökte Serbien inför valet.
Vucics dominans har också underlättats av den splittrade och svaga oppositionen. Ett sorgligt illustrativt exempel är det Demokratiska partiets (DS) utveckling från att vara den ledande politiska kraften i demokratiseringen av Serbien efter att Milosevic störtades år 2000, till att atomiseras i ett otal allt mindre falanger som mestadels bråkar sinsemellan.
Efter att det ursprungliga DS imploderat i interna stridigheter har nya, såväl som gamla, röster och enande krafter i oppositionen mot det styrande partiet växt fram. Flera av dessa initiativ får stöd av Olof Palmes Internationella Center, som ser behovet av en bred och progressiv opposition.
Bland dessa finns en bred grön vänsterrörelse i Belgrad, som samlades i en koalition kallad Moramo inför valet. De lyckades komma in i både det nationella parlamentet och Belgrads parlament.
De olika fragmenten av det Demokratiska partiet lyckades också samla sig till en allians med andra partier inför valet, efter medling från Democratic Dialogue Network, en annan av Palmecentrets partner.
Artikeln publicerades först i Aktuellt i Politiken 28/4-2022.
Frankrike organiserade den första omgången av presidentvalet den 10 april och hade resultatet samma kväll. Serbien hade val en vecka tidigare och resultaten är fortfarande inte slutgiltiga. Trots det styrande partiets totala kontroll över processen var valen tvungna att upprepas i 89 valdistrikt på grund av oegentligheter. Efter tio år med SNS vid makten är de demokratiska institutionerna allt svagare och de auktoritära tendenserna allt starkare.
Valet bevisade att den nuvarande presidenten Aleksandar Vučić är den överlägset mest populära politikern i landet. Men hans parti, även om det fortsatt är överlägset starkast, gjorde sitt sämsta resultat på över tio år. För första gången sedan SNS kom till makten har de inte egen majoritet i parlamentet och måste bilda en koalitionsregering. Lokalvalen i Belgrad var ännu värre för det styrande partiet, där oppositionen fick 50 procent av platserna i det lokala parlamentet.
För ett parti som inte bygger på ideologi utan på opinionsmätningar som bas för hur den Starke Ledaren alltid tolkar folkets vilja, öppnade detta de första sprickorna i fasaden. Det gav hopp till oppositionen om att den politiska pendeln kanske äntligen har nått sitt yttersta läge och nu börjar svänga tillbaka. Den försiktigt förhoppningsfulla oppositionen ser förlusten av huvudstaden Belgrad som den första dominobrickan som kommer fälla SNS och bryta Vučić politiska dominans.
För att göra situationen ännu mer komplicerad för Vučić sammanföll valet med kravet från Washington och Bryssel att det historiskt ryssvänliga Serbien måste ta ställning gällande kriget i Ukraina. Serbien fördömde till slut Ryssland i FN:s generalförsamling men förblev det enda landet i Europa som inte införde sanktioner. Trycket från USA och EU har tvingat Vučić att, åtminstone tillfälligt, välja sida. Men han kommer att ha svårt att övertyga sina kärnväljare som ser Ryssland som beskyddare av Serbiens intressen och som inte vill se ett starkare NATO på grund av alliansens bombningar av Serbien 1999.
Hur paradoxalt det än låter, är det ganska troligt att det inte var ett decennium av systematisk nedbrytning av alla statliga institutioner, av kontroll över massmedia, av kontinuerlig demonisering av oppositionspartier och oberoende organisationer, som till slut tvingade Vučić att möta ett ultimatum från Bryssel. Det var istället en konflikt mellan två andra länder som gjorde valet mellan öst och väst oundvikligt även för den politiska opportunisten Aleksandar Vučić.
Mycket av den utveckling som tagit världen flera decennier att åstadkomma, har på blott ett år raserats. Situationen är allvarlig. Covid 19 har i sig orsakat en hälsokris med miljontals döda och en vårdskuld som kommer få långtgående konsekvenser för global hälsa. Nedstängningar i samhällen som saknar sociala skyddsnät har haft enorma konsekvenser för människors liv, och kommer att ha i decennier framöver. I auktoritära stater har ledare utnyttjat pandemirestriktioner i eget intresse. Från till exempel Filippinerna får vi rapporter om att hungrande människor som trotsat utegångsförbud för att hitta mat skjutits till döds av polisen.
Thoko Matshe som arbetar för Palmecentret i Sydafrika berättar att pandemin lett till förödande konsekvenser för hela landet.
– Fattigdomen har ökat överallt. Många barn som inte fått gå i skolan är förlorade för samhället nu, de kommer inte komma tillbaka. Den mentala ohälsan kommer vi få hantera över lång tid framöver.
För Palmecentrets partnerorganisationer innebar situationen i början att fokus fick flyttas från planerad verksamhet till att anpassa sig till en ny verklighet. I Sydafrika ställdes nästan alla planerade aktiviteter in.
– Många engagerade sig i stället i att hjälpa till att distribuera matpaket från regeringen, eller att arbeta med analys och ställningstagande kring hur viruset bör hanteras, berättar Thoko Matshe.
Thoko syftar bland annat på Palmecentrets partner Education and Training Unit, som med bland annat Palmecentrets stöd kunde spela en viktig roll i utformandet av nationella riktlinjer för smitthantering och förebyggande åtgärder mot Covid 19, som spridits på landets alla sjukhus.
Vilka svårigheter i omställningen stötte ni på?
– Ojämlikheten i vårt samhälle blev så uppenbar med digitaliseringen. Så många människor har inte tillgång vare sig till internet eller en dator. Men vi var uppfinningsrika och hittade nya sätt att nå ut. Organisationerna som arbetar mot våld mot kvinnor till exempel, de nådde ut i byarna med hjälp av megafoner!
Men på andra håll har digitaliseringen haft positiva konsekvenser. I till exempel Serbien nådde vår fackliga partner SSSV betydligt fler människor under 2020 med sina utbildningar kring arbetstagares rättigheter.
På Balkan samordnade Palmecentret ett upprop där 60 organisationer från fem länder deltog.
– Våra partnerorganisationer såg i ett tidigt skede hur allvarlig pandemins konsekvenser blev för arbetare, och att vi behövde stå upp för arbetares rätt till skydd i den här situationen, berättar Emira Mešanović som arbetar vid Palmecentrets kontor i Belgrad.
– Sen blev det en snöbollseffekt. De flesta som fick höra talas om deklarationen ville vara med. Flera svenska medlemsorganisationer skrev också under, som en symbol för solidaritet.
Varför var det viktigt att göra det här?
– När pandemin kom märkte vi hur viktigt det är att dela erfarenheter och kunskap mellan oss länderna på Balkan, och visa på att här sitter vi alla i samma båt. Det är nödvändigt att både agera lokalt och i solidaritet med andra länder.
– Regimens strategi är att utestänga alla nya krafter från politiken. Alla som är kritiska skräms till tystnad. Vi försöker uppmuntra medborgarna att vara aktiva.
Tamara Tripić berättar ingående och engagerat om hur Serbien, 20 år efter Slobodan Miloševićs fall, inte längre sällar sig till gruppen demokratiska stater.
– Juridiken missbrukas, media kontrolleras, oppositionen stängs ute från parlamentet och kritiska röster tystas.
Som motreaktion till detta grundade Tripić forumet Democratic dialogue network. Sedan 2018 anordnar nätverket seminarier och möten i ett upplägg som syftar till att bygga allianser, öka delaktigheten och medborgarnas förtroende för politikerna. Initiativet som startade i Belgrad har sedan dess vuxit och når nu utanför huvudstaden.
Tripić berättar om hur Palmecentret i ett tidigt skede såg likheter mellan deras arbete och det klassiska folkrörelsearbetet som gjorts av den svenska arbetarrörelsen. Ett samarbete som burit frukt och som gjort att de nu når ut på serbiska landsbygden.
Serbien leds idag av Aleksandar Vučić, som med järnhand styrt landet de senaste åtta åren. Nu har han hittat nya allianser. Målet är nu EU men inte nödvändigtvis för värderingarna kopplade till liberala demokratier. Från att ha tillhört en klassisk högerextremism menar Tripić att de iklätt sig fina kostymer och hittat nya förebilder i exempelvis Viktor Orbáns Ungern.
– Oppositionspartierna har systematiskt tryckts ner. Deras finansiering stryps och deras finansiärer hotas och förföljs, förklarar hon.
Tripić var själv partipolitiskt aktiv tidigare, i det Serbiska demokratiska partiet. Men lämnade politiken då hon kände att systemet i grunden inte fungerade, och det fanns ingen väg till förbättring inom de rådande ramarna. Bristerna i de demokratiska och politiska strukturerna var så pass stora att det inte fanns annat alternativ än att börja om från början och utifrån det som allt bygger på; samtal och organisering.
De som deltar i samtalen är både politiker, intellektuella, aktivister och vanliga medborgare. Samtalsämnena kan vara till exempel yttrandefrihet, lag och rätt, lokala frågor eller miljön. Målet är att ingjuta hopp, mod och framtidstro. Friheten ska försvaras. Enligt Tamara Tripić är enda sättet att göra det på att göra jobbet från grunden.
Željko är ensamstående pappa efter en skilsmässa. Men han såg ändå ljust på tillvaron eftersom han i hård konkurrens lyckats få ett fast jobb på en metallindustri.
– Jag kunde försörja barnen på egen hand och räknade med att kunna vara kvar på företaget till min pension, säger Željko Lemić.
Men på grund den ekonomiska kris som följt i coronapandemins spår bestämde sig företaget att lägga ner. Den 1 april fick Željko och hans arbetskamrater veta att det inte längre hade något jobb. För Željkos del innebar det att han ställdes helt utan inkomst.
Men han och kamraterna i den fackförening som får stöd från Palmecentret och LO-distriktet i Västsverige gick samman och kämpade sig till tre månadslöner i ersättning från företaget. Och de fortsätter stödja varandra.
– Det känns viktigt att man inte är ensam i en svår tid, säger Željko Lemić.
Željko försöker nu försörja sig på tillfälliga jobb, och hjälper till där det behövs. Inkomsten räcker för de mest nödvändiga dagliga behoven. Men inte till att skapa en trygg framtid. Han söker hela tiden efter ett nytt jobb.
– Så länge jag har mina tio fingrar att arbeta med så kommer barnen inte att behöva gå hungriga, säger Željko Lemić.
Text och bild: Jelena Ranković
Hjälp Olof Palmes Internationella Center att fortsätta stödja våra fackliga partners runt om i världen. Visa på Gränslös Solidaritet genom att swisha en gåva till 123 240 60 72.
I frontlinjen för romers rättigheterVlada Šahović arbetar med opinionsbildning och påverkansarbete för romska rättigheter på A11. Han berättar att de nu driver på ansvariga myndigheter för att se till att insatser görs när det kommer till romers rätt till boende, sjukvård och hygien.
– I de flesta romska samhällena finns det inte tillgång till rinnande vatten, vilket ju gör det väldigt svårt att upprätthålla den hygien som krävs för att skydda sig mot viruset, säger Vlada.
En ännu större oro ligger i hur den redan svårt ekonomiskt utsatta gruppen ska försörja sig i tider av isolering och karantän. Runt 47 000 romer lever på att samla in återbrukbart material som plast, metall och tidningar. Ferdi Hbazi är en av dem. Han är 30 år gammal och bor i en temporär bosättning utanför Belgrad. I vanliga fall tjänar han runt 1 200 till 2 500 kronor i månaden på insamlingen.
– Det här är det liv vi har och det kan inte vara annorlunda så länge vi lever på tomflaskor och kartonger, säger Ferdi Hbazi när Palmecentret träffade honom 2018.
Nu är dock läget ännu värre. Eftersom det nu råder utegångsförbud i Serbien har majoriteten av de romska hushållen förlorat sin enda inkomst.
– Romerna i Serbien har redan extremt lite att leva på, och nu under coronakrisen är mångas enda chans till inkomst stängd, berättar Vlada.
A11, Palmecentret och ABF arbetar tillsammans med projektet Listen, Learn, Act – med insatser för romsk inkludering och fokus på att förbättra romska kvinnors förutsättningar till att träda in på arbetsmarknaden. För att formalisera romers arbete och ge dem tillgång till det sociala skyddsnätet, har A11 lagt fram förslag till hur kommuner och företag i Serbien kan uppta deras verksamhet. Nu under coronakrisen ligger dock A11:s fokus på att påverka lagstiftares och beslutsfattares arbete för den romska gruppens akuta behov, såsom rätt till rinnande vatten, information om viruset, internet och boende.
– Det har aldrig varit tydligare än nu under coronakrisen att vi måste visa praktisk solidaritet med de mest utsatta i våra samhällen. Vi ser så tydligt att de som saknar sociala och ekonomiska rättigheter är de som drabbas allra hårdast av pandemin, avslutar Vlada Šahović.
Läs mer om Palmecentrets arbete i Serbien här. Vill du stödja vårt arbete för romers rättigheter? Swisha till 123 240 60 72.
Coronaviruset slår hårt mot Palmecentrets världI Burma har man hittills inte hittat ett enda fall av coronaviruset, även om de flesta är övertygade om att det finns sådana. Att inga fall har konstaterats i beror förmodligen helt och hållet på att få har testats. Burma är ett grannland till Kina, och många burmeser har tillfälliga arbeten i grannlandet.
Om viruset slår till på allvar får det stora konsekvenser. Till exempel finns bara ett fåtal respiratorer i hela landet.
Men även utan konstaterade sjukdomsfall får pandemin konsekvenser. En facklig organisation som Palmecentret är på väg att inleda samarbete med har drivit på för att regeringen ska undersöka ett antal företags agerande. Företagen sparkar arbetare, särskilt fackligt anslutna, och skyller på att corona gör det svårare att få tag på råvaror och få produktionen såld.
På gatorna i Rangoon rullar folklivet på ungefär som vanligt. Men Palmecentret och partnerorganisationerna har redan ställt in ett antal aktiviteter. På Palmecentrets lilla kontor har man just beslutet att ändra rutinerna.
-Vi har bestämt att bara jobba var annan dag på kontoret, och var annan dag hemma. Därmed minskar vi vårt åkande i kollektivtrafiken, säger Michael Hauer, som arbetar för Palmecentret i Burma.
Dubbel isolering i Palestina
Betlehem, i Palestina, har varit isolerat sedan den 6:e mars. Det sedan en grupp hotellanställda smittats av coronaviruset när de arbetade med en internationell konferens. Betlehem är även i vanliga fall omringar av den mur som Israel låtit bygga, nu är isolationen dubbel. Zarifeh Malki, som är Palmecentrets ansvariga på plats i Palestina berättar att frivilliga från flera av de organisationer som Palmecentret har kontakt med samlar in mat och andra förnödenheter till befolkningen i Betlehem.
En av Palmecentrets samarbetsorganisationer i Palestina informerar om vad man ska tänka på när det gäller coronaviruset.
Skolorna stängda i Serbien
Danilo Milic som är Palmecentrets lokalt anställde i Serbien skulle egentligen ha varit i Stockholm för ett möte kring verksamheten i Balkan och Albanien. Men det mötet liksom ett antal andra aktiviteter som Palmecentret skulle ha genomfört har ställts in. I Serbien har pandemin bara börjat visa sig på allvar. Men regeringen har vidtagit en rad tuffa åtgärder.
–Skolorna är stängda så barnen är hemma, men som tur är så är de så stora så de klarar sig själva. Min fru är läkare och får nu arbeta tolvtimmarspass tre gången i veckan, säger Danilo Milic.
Redan pressat sjukdomsläge i södra Afrika
Sydafrika har nyligen fått sitt första coronafall bekräftat. Därför har Palmecentret alldeles i dagarna kunnat genomföra ett par aktiviteter med internationellt deltagande. Men nu har president Cyril Ramaphosa gått ut och betonat att läget är allvarligt och gränserna stängs.
Calle Sundstedt är handläggare på Palmecentrets kontor i Stockholm och har precis återvänt från Sydafrika. Han skulle även ha besökt Zimbabwe, men fick avstå då han i så fall skulle ha behövt sitta tre veckor i karantän.
–Sydafrika har fördelen att ha en ung befolkning, som alltså inte ingår i riskgruppen. Men å andra sidan har man många smittade med hiv, säger Calle Sundstedt.
Zimbabwe befinner sig sedan tidigare i en djup kris. Coronaviruset kan komma att förvärra läget ytterligare. Och landet är inte rustat för att möta farsoten.
-Eftersom 90 procent av befolkningen arbetar i den informella sektorn så kan man inte be dem stanna hemma från jobbet, som många av oss i Sverige har möjlighet till. Om man säger till en person som säljer bananer vid vägkanten att sluta med det så kommer hen att dö av svält.
Viktigare nu än någonsin: internationell solidaritet
Anna Sundström, som är generalsekreterare för Palmecentret, betonade när hon under helgen talade vid SSU Stockholms läns årskonferens att lösningen på den kris vi befinner oss i inte är mer av nationalism och auktoritära ledare. Inte heller ökad militär upprustning.
–De utmaningar vi står inför – migration, klimatförändringar, pandemier – kan inte mötas med kulor. De kräver helt andra satsningar på fred och fattigdomsbekämpning. På grön teknik och stärkt välfärd. Och inte minst på globalt samarbete, sa Anna Sundström.
Text: Björn Lindh