Nyhetsbrev
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
I veckan står Sverige värd för FN-konferensen Stockholm+50 – ett svenskt initiativ för att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet. Men i stället för att visa ledarskap i en avgörande tid, har regeringen fattat en rad kortsiktiga beslut som missgynnar såväl klimatet och miljön som världens mest utsatta.
I internationell jämförelse har Sverige länge legat i täten inom både klimat- och miljöarbetet och i att leverera på globala åtaganden om bistånd och klimatfinansiering. Förra året fick till exempel den dåvarande regeringen igenom sitt initiativ att anordna FN-konferensen Stockholm+50 i syfte att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet, och under klimatmötet COP26 i Glasgow utlovade Sverige en fördubbling av sin klimatfinansiering till 2025. Under samma mandatperiod gjordes positiva satsningar på Sveriges egen miljöbudget och även på biologisk mångfald i det internationella biståndet. Ambitionen att Sverige ska vara ledande i klimatomställningen bekräftades av statsministern i höstens regeringsförklaring.
”På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet.”
På senare tid har regeringen tvärt emot dessa utfästelser skurit ner dramatiskt på satsningar inom miljö- och klimatområdet. Till exempel stoppas över 2 miljarder av årets klimatfinansiering till låg- och medelinkomstländer – uppskattningsvis åtminstone 25 procent av det planerade klimatstödet. Löftet inför COP26 om en dubblering av svensk klimatfinansiering har alltså omvandlats till en kraftig nedskärning inför Stockholm+50. Det är inte att visa ledarskap.
Därutöver visar regeringens budget på en halvering av miljöanslaget i Sverige fram till 2025, jämfört med årets budget. Anslaget för skydd av värdefull natur beräknas minska med 300 miljoner kronor per år 2023 och 2024 och det för skötsel av skyddade områden halveras fram till 2024.
Nu mer än på länge krävs det ett tydligt ledarskap i flera frågor samtidigt. Många samhällen lever redan med konsekvenserna av klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald, och människor som lever i fattigdom drabbas oftast värst. Urfolk, kvinnor och barn är särskilt utsatta. I pandemins spår har fattigdom och hunger ökat för första gången på flera decennier. Jämställdhet är på tillbakagång i många länder och globalt minskar det demokratiska utrymmet för 15:e året i rad.
I detta redan svåra läge kom kriget i Ukraina – ett krig som både i sina orsaker och konsekvenser länkar till alla ovan nämnda kriser. Rysslands invasion av Ukraina finansieras av landets utvinning av olja och gas. I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.
”I detta läge skulle ledarskap för klimatet och miljön, likväl som demokrati, jämställdhet och fred, vara att strypa användning och investering i fossila bränslen.”
För oss är det självklart att Sverige ska ta emot de människor som tvingas fly undan krig och kris. Men att bekosta flyktingmottagandet genom att skära ner på biståndet med 9,2 miljarder svenska kronor är vare sig att visa ledarskap eller solidaritet. Det är att låta utsatta människor i andra delar av världen betala för krigets konsekvenser. Nedskärningarna slår hårt mot utvecklingssamarbetet inom många områden, inte minst miljö- och klimatsatsningar.
Att inte ta krafttag i miljö- och klimatfrågan nu kommer snabbt leda till ökade kriser. Redan i dag har dessa kriser påverkat mat- och vattensäkerhet för miljontals människor världen över. Värst drabbas de redan utsatta grupperna och länderna som oftast bidragit minst till artutrotningen och växthusgasutsläppen. Fler människor kommer tvingas lämna sina hem på grund av torka, konflikt och extremväder, vilket är tydligt i rapporterna från den internationella klimatpanelen IPCC. Regeringen missar helheten och de många samband som finns i en globaliserad värld.
”I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva.”
Samtidigt lyfter regeringen Sveriges goda ekonomi och verkar inte ha problem att hitta pengar till satsningar på försvaret eller bensinkonsumtion. I vårbudgeten presenterades ett antal åtgärder som går rakt emot den ambitiösa klimat- och miljöpolitiken som Sverige som arrangör av Stockholm+50 signalerat att man vill driva. Skatten för dieselanvändning i jord- och skogsbruk sänks med totalt 800 miljoner kronor och alla bilägare föreslås få en tusenlapp var för att täcka ökade bensin- och dieselpriser. Subventioner som bromsar den förnybara energiomställning som är nödvändig om vi ska ha en chans att nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det är att gå bakåt i stället för framåt i omställningen från fossila bränslen. Det är inte att visa ledarskap.
Regeringen har även valt att säga ja till gruvan i Gállok och lät således kortsiktiga ekonomiska intressen gå före samers rättigheter och miljön. Beslutet visade total brist på gehör gentemot civilsamhället, sametinget, berörda samebyar och FN-organ, som riktat skarp kritik mot Sveriges agerande kring urfolks rättigheter. Rättigheter som Sverige ofta sagt sig värna i internationella forum.
”Att visa ledarskap i det globala miljö- och klimatarbetet innebär handling.”
Att visa ledarskap i det globala miljö- och klimatarbetet innebär handling. Vi uppmanar regeringen att öka takten i den egna omställningen och leva upp till utlovat stöd till andras. För att Sverige med trovärdighet ska kunna stå värd för Stockholm+50 måste regeringen:
1. Dra tillbaka beslutet om nedskärningar i biståndet och hålla löftet om att minst fördubbla svensk klimatfinansiering till 2025, samt stå fast vid satsningen på biologisk mångfald i biståndet.
2. Fasa ut miljö- och klimatskadliga subventioner och slopa tusenlappen till alla bilägare. Erbjud i stället ekonomiskt sårbara grupper och sektorer stöd för att göra klimatsmarta val.
3. Prioritera en ambitiös miljöpolitik där miljöbudgeten ligger på minst 2022 års nivå.
4. Stå upp för urfolks rättigheter och miljön, både nationellt och internationellt – dra tillbaka Gállok-beslutet.
5. Vara en stark och konsekvent röst för klimat, miljö, jämställdhet och demokrati!
Jennifer Vidmo, generalsekreterare, Actionaid
Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Alex Brekke, generalsekreterare, Amazon Watch Sverige
Lena Ingelstam, generalsekreterare, Diakonia
Sonja Markovic, ordförande, Framtidsjorden
Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM Individuell Människohjälp
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna
Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna
Josephine Sundqvist, generalsekreterare, Läkarmissionen
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center
Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan International Sverige
Niclas Lindgren, director, PMU
Lotta Sundelin, verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh
Gabriella Irsten, ansvarig för frågor om hållbar fred och säkerhet, Svenska freds- och skiljedomsföreningen
Charlotta Norrby, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Alice Blondel, director, Swedwatch
Anna Tibblin, generalsekreterare, Vi-skogen och We Effect
Gustaf Lind, generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF
Debattartikeln publicerades i Aktuell Hållbarhet 31/5-2022.
Namibiska feminister försvarar miljön och urfolks rättigheter– Om projektet blir av är det en total katastrof, säger Liz Frank.
– Det var självklart för oss att mobilisera oss mot det här. Om de hittar gas eller olja kommer Okavangodeltat att förgiftas och vattenbristen bli total. Fiske och turism kommer försvinna och djur utrotas. Marken kommer inte gå att odla.
Tack vare samarbetet med Palmecentret kunde WLC arrangera en tvådagars workshop med kort varsel för san-folkets ledare, och motståndet tog fart.
De flesta deltagarna var kvinnliga ledare och syftet var att utbilda dem i urfolkens rättigheter enligt FN:s deklaration, hur de kan driva påverkansarbete mot exploatering av naturresurser samt sprida kunskap i området.
WLC förstod snart att det kanadensiska företaget inte genomgått de processer som krävs för att få tillstånd från den lokala befolkningen. Och enligt en artikel i National Geographic har flera lokala ledare blivit lovade arbeten i utbyte mot tystnad.
– Konsultationen har varit mycket bristfällig. När företaget har närmat sig människorna för att informera om projektet har de inte alls talat om de negativa aspekterna, berättar Liz.
– Vi litar inte alls på ReconAfrica. De har sagt så mycket som inte alls visat sig stämma, som att de har tillstånd fast de inte har det. I sin marknadsföring pratar de om att det finns mycket vatten i Okavangofloden, men torka är redan ett stort problem här.
WLC:s mobilisering mot oljeborrningen område fick ett fantastiskt gensvar. 120 nationella och 70 internationella organisationer gjorde ett gemensamt upprop (ett så kallat moratorium) om att tillfälligt stoppa projektet. När det namibiska parlamentet inte brydde sig om det publicerades det i en av de största dagstidningarna.
Kampanjen uppmärksammades då av omvärlden. Skådespelaren Leonardo Dicaprios organisation Re:wild har tweetat sitt stöd och Prins Harry har tillsammans med en namibisk kändis i ett öppet brev bett Namibia och Botswanas regeringar stoppa projektet. Efter all uppmärksamhet blev den namibiska regeringen till slut tvungna att anordna offentliga utfrågningar. De skedde dock med så kort varsel och få hade möjlighet att närvara. Något som enligt Liz gjordes med flit. Hon menar att regeringen framför allt valt att hålla ögon och öron stängda.
– De vet givetvis om att det inte finns vatten och vilka klimatförändringar som projektet kan medföra. Men de står på företagets sida. När ReconAfrica besökte presidenten sa denne att civilsamhället pratar för mycket och jagar bort investerare. Efter det skapade vi hashtagen #therighttotalktoomuch, berättar Liz.
WLC:s arbete mot oljeborrningen i Kavango-regionen fortsätter. Nästa stora event är en nationell konferens, ett slags folkets parlament, för att öka pressen på företaget.
– Just nu undersöker vi hur företaget kan ställas inför rätta. Som organisation har vi lärt oss otroligt mycket. Det vi kunde sätta igång med hjälp av Palmecentret har växt till en världsomfattande kampanj!
I september 2020 fick det kanadensiska företaget ReconAfrica tillstånd att borra efter olja, gas och andra naturtillgångar i namibiska Kavango och på andra sidan gränsen i Botswana. Området är 8,5 miljoner hektar stort och består bland annat av floddeltat Okavango, som är klassat som världsarv av UNESCO, och som också innefattar ett område med världens största levande elefantflock. Tillståndet gäller i 25 år.
I juni 2022 var WLC i Stockholm och deltog på FN:s miljökonferens Stockholm+50. Nadia April från organisationen berättade om fallet ReconAfrica i hemlandet och lyfte bland annat de säkerhetshot som klimatkrisen innebär samt behovet av en demokratisk dialog för rättvis omställning.
Just Transition: The path to a healthy planet for the prosperity of all
Urgent action is needed to prevent the breakdown of our climate and the natural world. At the same time, the global divide between rich and poor is deeper than ever, and workers’ rights are under attack. The crisis of nature and the crisis of inequality are closely linked. We must address both at once.
That is why trade unions all over the world are calling for a Just Transition. All jobs need to become green and decent, and workers and communities must have safety and opportunity in this great shift. Importantly, they must also have a say in how the transition is made. Social dialogue between workers, their unions and employers are an essential part of a Just Transition.
This fundamental upgrade of the world of work must also benefit women. How do we seize this opportunity to take a leap towards gender equality? And what should the Global North be doing to support Just Transitions in the Global South?
Join us at this seminar to discuss what steps you can take during Stockholm+50 to ensure that the recovery from the COVID-19 pandemic supports a Just Transition for workers and communities.
Olof Palme International Center, International Trade Union Confederation, the ITUC Just Transition Centre, The Swedish Trade Union Confederation, SOLIDAR, Foundation for European Progressive Studies, Friedrich-Ebert-Stiftung.
Oscar Ernerot (The Swedish Trade Union Confederation)
Livestream:
You can follow the livestream on Zoom, where there is an option for interpretation to Spanish and French: Register here!
Or you can watch the livestream in English on Facebook: Watch it here!
Miljö och rättvisa i Palmes anda
Cajsa Unnbom arbetar på Palmecentret som metodrådgivare för miljö och klimat och projektleder vår medverkan på Stockholm+50.
– 1972 öppnade Olof Palme FN:s allra första miljökonferens i Stockholm. I år hålls en ny konferens för att uppmärksamma att det gått fem decennier sedan dess. Syftet är att få världens ledare att skynda på omställningen till ett bättre samhälle i balans med naturen. Bland annat genom att ta fram planer för en grön och rättvis återhämtning efter pandemin.
– Redan för ett halvsekel sedan sa Palme: ”Klimatet är den viktigaste frågan.” Läget är nu mycket mer akut – hela vår framtid avgörs under de närmaste få åren. Palmecentret vill att konferensen ska hedra Palmes arv genom kraftfull handling, för klimat och miljö och för jämlikhet. De hänger väldigt tydligt ihop.
– Klimatkrisen är en kris som skapats av de allra rikaste men som slår först och hårdast mot de mest utsatta. På så sätt är det världens största klassfråga. För att tackla klimatkrisen så måste vi byta ut det ohållbara ekonomiska system som eldar på den, det vill säga den nyliberala kapitalismen som sätter ekonomisk vinst för några få över möjligheten till ett gott liv för alla.
– Klimatkampen är därför också arbetarrörelsens kamp, det är viktigt att vi är med och formar hur vår ekonomi och vårt samhälle ska se ut. Vi backar till exempel fackens krav på en rättvis klimatomställning, som handlar om att alla jobb ska vara gröna och anständiga, och att arbetare ska ha inflytande över hur omställningen går till.
– Till konferensen kommer vi få besök av kamrater från andra länder, i huvudsak i södra Afrika. Vi kommer ha samtal med dem och lyfta deras röster. Sedan kommer vi folkbilda järnet! Inför Stockholm+50 arrangerar vi webbinarier, vi kommer delta på själva konferensen och på Folkets forum för miljö och global rättvisa, där gräsrotsrörelserna samlas.
– Att få träffa och lyssna på miljörättvisekämpar från andra delar av världen. Sedan hoppas jag att konferensen ska ställa sig bakom förslaget om en internationell lag mot ekocid, alltså storskalig miljöförstörelse. Idag begås sådana brott utan att någon hålls ansvarig. Palme föreslog en ekocidlag redan på den ursprungliga Stockholmskonferensen, och nu är det hög tid att göra verklighet av det.
In this webinar Kate Mackintosh and Lisa Oldring will argue that an international crime of ecocide that is informed by human rights law and practice in its application, holds the potential to enhance accountability for serious environmental harm and prevent further damage, protect human rights as well as deliver on climate justice.
The purpose of international criminal law is to contribute to ending impunity for the perpetrators of the most serious crimes of international concern, and in so doing, help to prevent such crimes from occurring. To date, however, there is no international crime prohibiting acts of mass destruction of the environment, in spite of the catastrophic consequences that such acts have on the natural systems on which human life depends. The addition of ecocide as the fifth crime under the jurisdiction of the International Criminal Court would help to fill this accountability gap.
Lisa Oldring is an independent law and policy advisor with specialization in international human rights and humanitarian law. As a senior advisor with the United Nations Human Rights Office, Lisa was the principal author of UN reports on global surveillance practices; human rights and counter-terrorism; the use of force within and outside armed conflict; among other issues. Currently Lisa is a PhD candidate at Leiden University’s Grotius Centre for International Legal Studies, focusing on ecocide as a crime under international law.
Kate Mackintosh is the Executive Director of the Promise Institute for Human Rights at UCLA School of Law. She served as the deputy chair of the independent legal panel which presented a legal definition of ecocide as a crime in 2021. Kate has worked in the fields of human rights, international criminal justice, and the protection of civilians for over two decades. She was involved in the development of international criminal law in its fledgling years. She also contributed to defining many elements of this new area of law, such as the elements of rape as an international crime, the definition of protected persons, and the scope of complicity for international crimes.
Susanne Sweet, Associate Professor at Stockholm School of Economics and a Research Director at Center for Sustainability Research, CSR. Susanne is engaging in research, education and stakeholder activities on a broad range of topics relating to corporate social and environmental sustainability.
Johan Hall, research officer at LO-Sweden responsible for policy regarding climate, environment and energy issues. Member of the Sustainability committee of the European Trade Union Confederation (ETUC).
Martin Lindström, End Ecocide Sweden.
Den pågående klimatkrisen utgör ett akut hot mot vår existens och vi vet att tiden är mycket knapp. Effekterna syns redan nu i form av återkommande bränder, översvämningar och torka. Hårdast drabbas de miljontals människor som lever i fattigdom och social utsatthet.
Planeten kräver en kraftfull omställning, där vårt ekonomiska system förändras i grunden. En sådan omställning innebär att miljontals jobb kommer att försvinna. Den internationella fackföreningsrörelsen driver därför idén om Just Transition, som handlar om att klimatomställningen måste gå hand i hand med respekt för arbetstagares rättigheter och undvika att utsatta grupper på arbetsmarknaden hamnar utanför. Kom och lär dig mer om mänskliga rättigheter i klimatomställningen!
I panelen: Cajsa Unnbom, klimatrådgivare, Palmecentret, och Catarina Silveira, rådgivare Just transition, Union to Union
Samtalsledare: Anna Wickman, Palmecentret
Global kamp för en jämställd världVi kan aldrig kan uppnå demokrati om halva befolkningen försummas. Att utsättas för hot, hat, kränkningar eller att inte ses på som en kapabel politisk aktör får direkta demokratiska konsekvenser. Ändå är det verkligheten för många kvinnor världen över. Vi på Olof Palmes Internationella Center arbetar med jämställdhet som mål i alla delar av vår verksamhet och verkar aktivt med att stärka kvinnor ekonomiskt, politiskt och socialt. Jämställdhet är ett av fem prioriterade politiska områden men det genomsyrar även de andra fyra:
Delaktighet och inflytande för kvinnor i beslutsfattande organ är en av de mest avgörande faktorerna för att skapa jämställdhet. Kvinnor är underrepresenterade hela världen, både inom politik och civilsamhälle vilket leder till missade perspektiv och sämre resultat. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Palmecentret verkar i alla våra projekt för att skapa jämställda förutsättningar för alla medborgare att delta på lika villkor för att forma samhället de lever i, oavsett om man verkar inom politiken, civilsamhället eller facket. Bara genom ökad jämställd representation når vi slutmålet om ett samhälle där halva makten är kvinnornas och alla tillåts delta och verka i det demokratiska samtalet på lika villkor.
Läs mer om vårt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.
Majoriteten av världens fattiga är kvinnor. Kvinnor utför mindre del av det betalda arbetet än män., kvinnors arbete undervärderas systematiskt och de som har ett formellt arbete får i regel sämre betalt. Avsaknaden av sociala trygghetssystem gör att miljontals saknar rätten till grundläggande sjukvård, utbildning och pension, något som drabbar kvinnor hårdast. Vid kris gör ojämlikheten kvinnor mer sårbara. Världens resurser måste fördelas mer jämlikt, och för att skapa rättvisa krävs politiska reformer och starka fackföreningar som driver kvinnliga löntagares intressen. Att verka för arbetares rättigheter är att verka för kvinnors rättigheter. Att verka för jämlikhet är att verka för jämställdhet. Därför genomsyrar jämställdhetsarbetet alla Palmecentrets internationella projekt, oavsett aktör eller övergripande målsättning.
Läs mer om vårt arbete för jämlikhet och arbetares rättigheter.
Klimatförändringarna drabbar idag kvinnor i utvecklingsländer hårdast. Detta trots att det påvisas gång på gång att de största klimatbovarna är bemedlade män. Arbete som i större utsträckning idag utförs av kvinnor, – som att odla mat, hämta vatten och ved, är redan idag svårt drabbade av klimatförändringarna. Klimatnotan landar på grupper och delar av världen som står för en betydligt mindre klimatpåverkan.
Att kvinnor är underrepresenterade i maktpositioner påverkar också våra chanser att nå klimatmålen. Länder med större jämställdhet är mer framgångsrika i att driva politik för en hållbar utveckling. Därför är jämställdhetsarbete en grund i alla Palmecentrets projekt för rättvis klimatomställning.
Läs mer om vårt arbete för rättvis klimatomställning.
När kvinnor deltar i fredsförhandlingar blir freden mer hållbar. Flickor och kvinnor är särskilt utsatta i krig och konflikt och riskerar att utsättas både av väpnade grupper och innanför hemmets fyra väggar. I fredsförhandlingar är det viktigt att kvinnors erfarenheter lyfts, annars riskerar framtida fredsavtal och samhällen att missa konsekvenserna av sexuellt våld, våld i hemmet, tvångsäktenskap och andra kvinnliga erfarenheter. Jämställdhetsperspektivet genomsyrar därför vårt samarbete med civilsamhällesorganisationer och progressiva politiska rörelser i konfliktområden verkar för långsiktig fred.
Läs mer om vårt arbete för fred och dialog.
Ställ klimatbovarna inför rätta – lagstifta mot ecocidStater och företag världen över förstör och exploaterar systematiskt våra gemensamma ekosystem. Detta är fullt lagligt, det internationella kan i dagsläget inte göra något åt det. Ett tydligt exempel är hur Brasilien, under president Bolsonaros styre, skövlar regnskogen i Amazonas, ett ekosystem som bäst kan förklaras som jordens lungor, utan några som helst juridiska påföljder.
Med en internationell lagstiftning mot storskalig miljöförstörelse, så kallad ecocid, skulle Bolsonaros framfart kunna stoppas.
På Global Green Deals Forum arrangerade Palmecentret tillsammans med End Ecocide Sweden ett seminarium om hur vägen till en ecocidlagstiftning kan se ut. Med utgångspunkt i både lagstiftningen och politiken diskuterade generalsekreterare Anna Sundström frågan med Pella Thiel från End Ecocide, Eleanor Sharpston, tidigare generaladvokat vid EU-domstolen och Jytte Guteland (S) som nu sitter i det utskott i Europaparlamentet som har ansvar för miljöpolitiken.
Alla panelister var överens om att en ecocidlag som gör det möjligt att ställa storföretag och stater inför rätta, dessutom skulle vara en efterlängtad signal från världssamfundet om att klimatet och miljön inte kan vänta.
Att lagstifta om ekocid är ingen ny idé. Olof Palme föreslog det redan på 70-talet. När Romstadgan som ligger till grund för den Internationella Brottmålsdomstolen sedan skrevs 1998 var ekocid på agendan, men kom i det slutgiltiga förslaget inte med. Det gjorde däremot folkmord, brott mot mänskliga rättigheter, krigsbrott och aggressionsbrott.
– Vi vet fortfarande inte helt varför ecocid inte kom med i Romstadgan, men det finns inget som säger att det inte kan läggas till nu, menade Eleanor Sharpston.
Pella Thiel betonade att frågan inte bara är viktig för miljöns skull, det är också en lag som värnar om de mänskliga rättigheterna.
– Vi människor är en del av ekosystemet. När vi förstör det, förstör vi också förutsättningarna för vårt eget liv och utveckling. Mänskliga rättigheter är tätt sammankopplade med ekologiska rättigheter.
Jytte Guteland som den senaste tiden jobbat hårt på EU-nivå med the Green Deal kopplade samman frågan om ecocid med det pågående arbetet med att utforma politik för en rättvis klimatomställning som skyddar och företräder utsatta grupper.
– En stor del av omställningsarbetet måste fokusera på rättviseaspekten. Här kommer facken in som en viktig aktör, menade hon.
Jytte Guteland och Pella Thiel beskrev en försiktig optimism i det faktum att klimatfrågan har tagit en allt mer självklar plats i de politiska samtalen och allt fler länder börjar lyfta frågan om ecocid. Bara häromdagen gick Belgien ut och sa att de överväger att lagstifta mot ekocid.
– Lagar är normerande, och det är just den här typen av normförskjutning vi nu behöver se, säger Eleanor Sharpston.
Det är nu 48 år sedan Sverige och Olof Palme tog initiativ till FN:s första miljökonferens som hölls i Stockholm 1972. Sverige har varit ett föregångsland när det kommer till progressiv klimatlagstiftning och tillhör de länder som har de mest omfattande klimatlagarna i världen. Dock gör vi ännu långtifrån tillräckligt för att klara klimatmålen i Parisavtalet, eller våra egna miljömål. Enligt en ny studie från Uppsala universitet skulle vi i Sverige behöva fördubbla ansträngningarna för att leva upp till två graders målet. Nu har vi chansen att visa framfötterna på nytt och gå i bräschen för att göra ecocid till ett internationellt brott.
Globala Torget: En rättvis klimatomställning
Forskning visar att en grön omställning kan skapa 24 miljoner nya jobb. Å andra sidan riskerar sex miljoner arbetstillfällen samtidigt att försvinna. För att skydda de som påverkas av omställningen krävs insatser för att skapa fler jobb i en klimatvänlig och hållbar ekonomi.
Hur kombinerar vi schysta jobb, social rättvisa med hållbar ekonomi – och hur skapas ett ramverk som möjliggör ökat engagemang för klimatet samtidigt som arbetstagares rättigheter inte äventyras?
Vid seminariet medverkar Ann Pettifor, ekonom och författare till The case for the new Green Deal. Sofia Östmark, kanslichef på Union to Union, som tagit fram rapporten Just Transition in the development cooperation context. Moderator är Cajsa Unnbom, Palmecentret.
Seminariet hålls på engelska
Rättvis klimatomställning
Klimatkrisen är akut, radikala samhällsomställningar krävs för att ställa om vårt samhälle. Med i ekvationen behöver jobben, de mänskliga rättigheterna och jämlikheten finnas med. Varje strategi för att bekämpa fattigdom och ojämlikhet måste bygga på omsorg om miljön och en hållbar framtid. Läs mer om Palmecentrets arbete för en rättvis klimatomställning här.
Gemensamt står vi inför mänsklighetens största utmaning. Klimatet och ekosystemen befinner sig under en oerhörd press med mänskligt lidande och oöverskådliga ekonomiska konsekvenser som följd. De våldsamma brändernas framfart, den utbredda och mångåriga torkan, de återkommande orkanernas massiva förödelse och översvämningarnas katastrofala följder. Det är vårt samhälles, vår demokratis och vårt ekonomiska systems akuta kris. Samtidigt ser vi hur ett antal stater och en samling storföretag aktivt motarbetar den omställning som är nödvändig. Därför kräver LO och Palmecentret att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras.
Vi ser allt mer hur vissa stater och storföretag investerar ofantliga summor i desinformationskampanjer, driver på för ökad rovdrift och ytterligare exploatering av människa och natur. Utsläppen, miljöförstörelsen, ojämlikheten och lidandet fortsätter också att öka. Kostnaderna för sådant beteende är i dag minimala, både ekonomiskt och juridiskt. De är tvärtom direkt lönsamma och uppmuntras av ett system som designats för att tillvarata dessa intressen.
En genomgripande omställning av det ekonomiska systemet är nödvändig och behöver ske mycket snabbt. De offentliga systemen och de ekonomiska styrmedlen måste förändras i grunden så att det blir lätt att göra rätt för både konsument, arbetare, kommuner och företag. Alla de företag och individer som vill göra omställningen möjlig ska ha de bästa förutsättningarna att göra det. Offentliga investeringar, upphandlingsregler, skatter och subventioner måste tydligt riktas mot de branscher och verksamheter som bidrar positivt till omställningen med omsorg om arbetare och miljö. Den internationella fackliga rörelsen ställer sig helhjärtat bakom en sådan utveckling. Där finns de anständiga jobben, möjligheterna till ökad jämlikhet och ett gott liv.
Vi är också övertygade om nödvändigheten att öka de juridiska möjligheterna att utkräva ansvar. Straffriheten är i dag omfattande för miljöbrott och förstörelse av livsmiljöer. Det saknas globala verktyg med tillräcklig jurisdiktion för att hantera dessa frågor och med möjlighet att utkräva ansvar av individer i relation till konsekvenserna av deras handlingar och beslut. Det är snart fyrtio år sedan Olof Palme stod värd för världens första internationella miljökonferens. I sitt inledningsanförande poängterade han att ”i relation till mänsklig livsmiljö finns det ingen individuell framtid, inte för människor och inte heller för nationer. Vår framtid är gemensam. Vi måste dela den tillsammans. Vi bör forma den tillsammans.” Vi ställer oss därför bakom den växande världsopinion som kräver att storskalig miljöförstörelse bör kriminaliseras. Sverige bör gå i täten för att ekocid (från engelskans ecocide), ska läggas till Romstadgan som ett femte brott i fredstid. Och därmed på ett avgörande sätt bidra till ett nytt förhållningssätt till investeringar, exploatering och tillväxt.
Arbetarrörelsen visade under efterkrigstiden att en snabb och genomgripande samhällsomställning är möjlig. Med ansiktet vänt mot framtiden skyggade vi inte den nödvändiga förändringen. Om två år bjuder Sverige återigen in världen till en miljökonferens. Vi har då möjlighet att visa världen att det är möjligt att kombinera ett välfärdssamhälle, ökad jämlikhet och en radikal omställning. Tillsammans med de stater som hotas av utplåning med stigande havsnivåer bör Sverige gå i täten för att minska straffriheten och göra det kostsamt att förstöra människans livsbetingelser. Vi antar denna nödvändiga utmaning och uppmanar regering och riksdag att göra detsamma. Sverige har alla förutsättningar att återigen visa världen att vi är ett föregångsland.
Karl-Petter Thorwaldsson
ordförande för LO
Anna Sundström
generalsekreterare Olof Palmes internationella center
